Hoppa till huvudinnehåll

Historiker Dick Harrison: Svenskar är inte arroganta - de är okunniga

Dick Harrison dick harrison

Historieprofessor Dick Harrison vid Lunds universitet är inte överraskad över svenskarnas bristfälliga kunskaper om Finlands och Sveriges gemensamma historia.

- Jag är inte överraskad att det finns svenskar som inte har en aning om att det finns finlandssvenskar. Det är normalt att svenskar inte vet att det finns en levande finlandssvensk kultur. Mina studenter vid Lunds universitet vet det inte. Och det här är tyvärr bara toppen på isberget av historisk okunskap. Jag hävdar att svenskar är minst historiekunniga i hela västvärlden, säger Dick Harrison.

Vad beror det på?

- Bakgrunden till det här är att Sverige inte har haft krig på 200 år. Senast Sverige låg i krig var mot Norge år 1814. Det innebär att Sverige inte har något nationellt trauma. Inget världskrig, ingen Hitler, inget Vietnam. Ingenting. Man har hela tiden kunnat strunta i det förflutna. Man har inte behövt göra upp med sin historia och man har oproblematiskt kunnat blicka framåt. Det har gjort att svenskar har ett väldigt svagt förhållande till det förflutna.

Det här är tyvärr bara toppen på isberget av historisk okunskap.― Dick Harrison

- För att känna en levande relation till sin historia så behöver man ofta ha ett trauma, något som man måste göra upp med. Amerikanerna kunde inte komma runt Vietnamkriget, utan de var tvungna att göra upp med det och då hade man ett behov av att blicka bakåt. Tyskarna måste se tillbaka på Hitler och göra upp med sin bakgrund. När man har en jobbig historia i sitt nära förflutna så har man också ett levande intresse för vad som har hänt. Man måste nämligen hela tiden leva i skuggan av något som är svårt att hantera. Så har det varit i Finland och så har det varit i så gott som alla länder på jordklotet utom i Sverige. Sverige har inget nationellt trauma och man har därför struntat i historien, säger Dick Harrison.

Sverige har inget nationellt trauma och man har därför struntat i historien.― Dick Harrison

Växande okunskap

Den svenska okunskapen har enligt Dick Harrison vuxit sig allt starkare. Speciellt under 60- och 70-talet så ökade okunskapen mycket eftersom ringaktningen av historien då fick ett genomslag i skolan. Man skar ner på i undervisningen i historia.

- Det har resulterat i att svenskar kan mycket lite om sin egen historia. Många svenskar känner till mer om semesterorter vid Medelhavet än de vet om grannländerna Norge, Danmark och Finland. Man vet inte vilket parti som regerar i länderna och namnen på kungar eller presidenter är ofta helt okända. Det är bara att beklaga, men det är så det ser ut. Då blir kunskapen om det finlandssvenska en stor vit fläck för medelsvensson.

Täta historiska band mellan Sverige och Finland

Harrison spinner vidare på vår gemensamma historia. Enligt honom så vet få att stora delar av västra Sverige koloniserades av finska kolonister från Savolax och Tavastland på 1600-talet och att stora delar av befolkningen talade finska till tidigt 1900-tal.

- Det vet en historiker, men frågar du medelsvensson så säger han att de första finska invandrarna kom till Sverige på 1950-talet. Då har man alltså glömt bort hur en stor del av Sverige uppstod. Det här är ett exempel på att man helt förtränger det förflutna, säger Harrison.

Inte arrogans - okunskap

- Det är absolut inte fråga om en svensk arrogans utan om en djup okunskap. Man skall inte tycka illa om de som inte kan sin historia, man skall tycka synd om dem.

Toppen på isberget?

- Som universitetslärare så kan jag se att kunskaper som jag lärde mig på mellanstadiet måste jag numera lära ut på universitetet. Och då undervisar jag studenter som valt att studera historia på akademisk nivå. Jag kan till exempel få tentamenssvar där man hävdar att Romarriket föll för att Julius Caesar krigade i Sydafrika. Eller att Kongo invaderade Italien norrifrån. Vi har en allmän förflackning när det gäller bildningen i Sverige. Att man inte vet att det finns finlandssvenskar är bara toppen på ett gigantiskt isberg.

Har man identifierat de här problemen i Sverige?

- Den allmänna krisen inom utbildningen diskuteras väldigt mycket, men historielösheten diskuteras nästan inte alls. Historia hör i Sverige hemma i underhållningsbranschen. Det är ingenting som folk tycker att är viktigt.

Hur oroad är du över historielösheten?

- Jag är mycket oroad över att man inte tar tillvara erfarenheterna från det förflutna. Historia är ingenting vi läser bara för att det är roligt utan för att det är viktigt att veta hur människan har agerat i det förflutna. Det ger oss erfarenheter som vi kan använda.

Hur kan vi använda de här erfarenheterna?

- Sveriges stora politiska fråga idag är flyktingarna. Rekordmånga flyktingar kommer till Sverige och alla ser det här som ett problem. Om man har det minsta historiska perspektiv så ser man att det kom in lika många flyktingar på 90-talet i samband med kriget i det forna Jugoslavien. Men det har man glömt idag. Och det kom in otroligt många under andra världskriget och under efterkrigstiden för att inte tala om den invandring Sverige har haft tidigare, till exempel på 1600-talet. Men alla de här erfarenheterna om hur man integrerar människor förekommer aldrig i den politiska debatten. För politikerna har glömt bort de politiska erfarenheterna som finns.

Svenskarna lägger nu krokben för sin egen möjlighet att agera i nutiden.― Dick Harrison

Sverige hyllar framtiden men struntar i det förflutna

- En svensk kan inte förstå Finland om man inte sätter sig in i den gemensamma historian. Man lägger nu krokben för sin egen möjlighet att agera i nutiden. Svenska affärsmän som inte läser på gör bort sig utomlands och missar möjligheter att handla. Svenska politiker som inte läser på gör dundertabbar och det här sker hela tiden. I Sverige blickar vi inte tillbaka, utan hyllar istället framtiden utan att problematisera, säger Dick Harrison.

Kommentarer

Inlagt av

Ja man kan ju inget annat än hålla med Dick Harrison, men i en sak håller jag inte med, alltså att svenskarnas okunskap beror på avsaknad av krig! Nej så kan det inte vara. Tror nog att det snarare helt enkelt beror på dålig undervisning i skolorna, och då kanske speciellt usel undervisning i historia. Dåligt undervisningsmaterial och ointresserade elever.

Inlagt av

Att strunta i historien är farligt, utan den vad är då Sverige, Finland eller vilket land som helst?
Tänk er att tyskarna glömmer bort Hitler, det är förstås nu obegripligt, men tänk efter 100-200år, det är farligt.
Vad är det Sverige står för om historien blir bortglömd?
Som Herman sa : Finland och Sverige har en sammanflätat historia, drar man ur tråden faller historien sönder.

Inlagt av

Intressant artikel! Bra att känna till också, så behöver man inte fundera mer över det och tro att de inte bryr sig - de vet helt enkelt inte. :-)

Vi borde väl bli bättre på marknadsföring vi med här i Svenskfinland.

Inlagt av

Harrison har helt rätt, MEN varför stiger inte de som kan sin historia upp i den offentliga debatten och deltar och berättar om sin syn. Hur kan man få pengar för forskning i historia utan att samtidigt ha en skyldighet till att civilisera, att berätta, att komma med fakta. Ta dig en spegel och titta in i den Harrison.

Inlagt av

Ingen vill göra jobbet att bringa mer kunskap om Finlandssvenskarna och vår gemensamma historia.
Var är media? Jo, i Mellanöstern! Tjatet om alla tänkbara småkonflikter mellan byarna där skall rapporteras. Det prioriteras minsann! Var är politikerna? Hur ser er agenda ut?
Finlandssvenskarna är inte heller fria från skuld! Vi kan inte marknadsföra oss ett jävla piss! Bästa hittills var hockeyspelaren!
Se på Norge och Sverige hur dom bygger upp relationerna med gränsmusik, Skavlan och naturprogram. Var håller vi hus!

Inlagt av

Historiker är väl ingen egentlig titel, utan beskrivande. Då ska den stå i bestämd form. Historikern Dick Harrison.

Inlagt av

...när han talar om nerskärningarna i de svenska skolorna (som socialdemokraterna började med på 1960-talet). Det är tyvärr inte bara historielektionerna man dragit ner på, vilket de senaste internationella undersökningarna visat. Vi svenskar är bevisligen mycket sämre utbildade än våra Nordiska grannar. Men dumhet är ingen ursäkt i en tid då så mycket kunskap och information finns på t.ex. nätet. Men vill man inte informera sig, finns det ingen som kan tvinga en att lära sig mer.

Inlagt av

Det finns minsann skäl för oss i Finland att fundera på om historiekunskaperna i Finland är så mycket bättre än i Sverige. Väldigt många hos oss tror att Finland före 1809 var ett land som var ockuperat och förtryckt av Sverige för att ta ett typiskt exempel. Vi bör nog inte så högljutt kritisera svenskarna för historisk okunskap innan vi har sopat rent framför vår egen dörr.

Inlagt av

Vänstern (mp, s och v) och flumliberalena vill inte gärna kännas vid att Sverige har fört krig och erövrat områden utanför Sveriges gränser.

Det ligger utanför deras fattningsförmåga och därför är det bäst att inte låtas om det.

Detta har fått som följd att dessa delar av den svenska historien knappt lärs ut längre. Om ungarna inte får lära sig det försvinner kunskapen.

Som sagt. Var inte arga på medelrikssvensken. Dom vet inte bättre.

/ Rikssvenska hälsningar

Inlagt av

Finlands och Sveriges gemensamma historia hör till finska grundskolans kurser.

Referaten är från Viikin normaailkoulun opetusohjelma: 5. vuosiluokka ->
” • uskontojen vaikutukset ihmisten elämään ja ihmisten eriarvoinen yhteiskunnallinen asema • läänityslaitos ja sääty-yhteiskunnan syntyminen • Suomen liittäminen osaksi Ruotsia
6. vuosiluokka Uuden ajan murros
• eurooppalaisen ihmisen maailmankuvan ja arvojen muutokset keskiajan ja uuden ajan taitteessa: renessanssi taiteessa, reformaatio uskonnossa, maailmankuvan avartuminen tieteessä. Suomi Ruotsin valtakunnanosana • suomalaisten elämä kuninkaan alamaisina ja suurvallan asukkaina • suomalaisen kulttuurin muotoutuminen • Vapauden aate voittaa,

Opettaja voi valintansa mukaan opettaa Suomen historiaa rinnakkain yleisen historian kanssa tai aloittaa joko yleisen historian tai Suomen historian opettamisella. Ratkaisun määrää tarkoituksenmukaisuus ja opettajan harkinta.”

Inlagt av

Syftar du på hur Finland blev en del av Sverige? Den version som jag fick lära mig i mellanstadiet under sent 1990-tal var att Åland och de finska kustområdena koloniserades på 1100-1200 talet och att sedan kontinuerligt inflyttning skedde genom århundradena. Mig veterligen så fanns det ingen finsk stat under denna tid, och således så kan vi väl måhända ha skuffat bort lokala härskare men inte besegrat eller ockuperat en stat. Vi tog kontroll över ett landområde som sedan fick namnet Finland. Ser man på Sveriges historia rörande nuvarande gränser så har ju strider utkämpats mellan lokala härskare på ett liknande sätt. Bara se på de erikska och sverkerska ätterna t.ex. Idag skulle knappast en västgöte och en östgöte hata eller beskylla varandra för vad som hände då så jag ser gärna en utveckling av ditt resonemang när du påstår att sveriges partier skulle strunta i att lära ut historia pågrund av skuldkänslor.

Inlagt av

Det är min erfarenhet som historieintresserad av vad synen var på de elever som var historieintresserade i den svenska skolan när jag gick. Som Dick skriver så är det ett ämne som majoriteten inte bryr sig om. Man har alltid vart relativt ensam med sitt historieintresse. Många som ändå fick hyfsade betyg var duktiga på att ta till sig vad läraren lärde ut. Problemet var och är att undervisningsmaterialet, både i högstadiet och gymnasiet, är extremt förenklat och fullt av fakta fel, dessutom har många lärare basala kunskaper i ämnet. Blir dock förvånad att även Dick uppvisar låga kunskaper när han relaterar den flyktingsituation som vi har i Sverige med historielösa paralleller. När i historien har en sk välfärdsstat tagit in så stora mängder lågutbildade flyktingar, gett dessa grupper samma dyra skyddnät som befintliga medborgare och utan en vettig strategi för hur integrationen ska lösas?
/ Historieintreserad svenne

Inlagt av

Skolans fel är det. Att skylla på att de inte varit i krig de senaste generationerna är lite löjligt. Krig spelar nästan ingen roll alls, folk borde ändå läsa i skolan om hur europa sett ut under det senaste millenniet åtminstone.

Inlagt av

Dick Harrisons utsaga om dåliga kunskaper om Sveriges och Finlands historia gäller inte oss Tornedalingar, som verkligen fick uppleva traumatiska händelser i samband med 1808-1809 kriget. Fredsslutet resulterade att församlingar, byar, hemman och t o m familjer delades. Detta är inte på något sätt glömt här uppe, och ännu mindre genom Sveriges satsning på att försvenska den svenska delen av Tornedalen. Förläggningen av gränsen mitt igenom en enhetlig, homogen bygd och den senare försvenskningspolitiken har drivit en kil mellan folken här uppe på båda sidorna om gränsen, som tyvärr märks så väl idag. Svensk media t ex är ytterst dålig på att rapportera om vad som händer i Finland just nu och det gör att vi och även svensken i gemen är dåligt insatta även i Finlands nutid. Detta gäller också om läget i Norge och Danmark. Media bevakar USA, vi vet mer om Amerikas historia och nutid än om våra närområdens. Jag följer regelbundet främst finsk media och till och från även norsk media och där är det mycket bättre ställt. Är vi så fokuserade på vår egen förträfflighet och "storhet" internationellt att vi inte ser "smånationerna" i vår närhet ?

Inlagt av

Historieundervisingen i finland börjar 1809 pga ett politiskt beslut! Sen hajpar man sej över vinterkriget, som blivit nån form av symbol, fortättningskriget vågar man prata om sisådär. Lapplandskriget nämns knapp och frihetskriget har aldrig funnits, ej heller finlandiseringstiden....så styrs vår historia.

Inlagt av

Jag menar svensk historia rent generellt. Det som är prio ett idag är ett genusfokus och då passa Sveriges expansiva förflutna illa.

Jag är för övrigt väl medveten om hur det som senare skulle komma att bli Finland, blev Sverige.

Inlagt av

"Sverige har inget nationellt trauma" står det åtminstone tre gånger i ovanstående text. Påståendet blir inte sannare av att enerverat upprepas.
Finlands befolkning har personliga traumatiska upplevelser av krig - självfallet därför att krig är grymma -, men det saknas konkret verklighetsförankring för att hos Finlands folk idag eller ens fjärran igår hitta något allmänt nationellt trauma över sina senaste krig. De upplevs tvärtom rätt och slätt som ett rättmätigt försvar för landets överlevande som självständig nation.

Men låt svenskarna själva redogöra för sitt enligt historieprofessor Klas Åmark olösta moraliska trauma:
SvD 8 feb, 2011, Barbro Eberan:
Svek och skam präglar vår bild av Hitlertiden http://www.svd.se/svek-och-skam-praglar-var-bild-av-hitlertiden

Historieprofessor Harrisons påstående är egentligen av samma sekunda veridikalitet som en famös rikssvensk historiestuderandes konstruktioner för ca 10 år sedan. Eftersom båda två är läs- och skrivkunniga kan man utgå från att de känner till rikssvenskarnas ärketrauma. Varför projicerar de då sitt egna trauma på Finland?

Inlagt av

För svenskt vidkommande kom kanske ett nationellt trauma 1809 då Sverige stod inför risken av att utplånas som nation. Ryssen visste inte hur illa det var med Sverige och kunde ha ångat på och tagit en betydligt större del av Sverige än vad man gjorde. I Söder och i väster lurade ett revanschsuget dansken. Om inte tidigare så insåg Sverige sin plats i världen och att man inte kunde agera som om det var 1699 igen.

Mer än tvåhundra år sedan, men hade de möjligheter som idag finns med masskommunikation, så hade förmodligen en sanningskommission m.m. upprättats och ungarna i skolan fått läsa om 1809 i detalj.

/ Rikssvenska hälsningar

Inlagt av

Sverige har en anrik historia om man tittar bakåt men de två senaste århundradena har varit ganska händelselösa och tråkiga. Det är helt rimligt att folk tappar intresset för historien när ingenting händer. Under WW2 profilerade sig svenska försvaret med de för tillfället ytterst passande slagorden "En svensk tiger". Orden, som har en annan innebörd än vad som säkert var meningen hjälper en att förstå varför det i Sverige finns en utbredd historielöshet. Harrisons teori är trovärdig.

Inlagt av

som är äktfinne och "svenskhatare" kommer alltid ihåg att berätta att vid tiden då Sovjet rasade samman i början av 1990-talet, visades gång på gång i Sveriges TV dokument om Sveriges stormaktstid på 1600-1700-talet. Jag försökte förklara att det berodde på att Peter Englund just hade fått sina stora populariserade historieverk färdiga, men hon ville inte tro, hon menade att det var för att retas med ryssarna. I varje fall tycks det komma i Sveriges TV då och då dokument om Sveriges historia men frågan är, ser vanliga svenskar på de programmen alls?

Inlagt av

Jag har tre döttrar i olika årskurser i låg och högstadiet och de har en del historieundervisning, men som "en annan" skriver så när det gäller Finlands (och dess närområdes) historia så börjar den 1809. Lärarna predikar nästan som om jorden skapades 1809!

Inlagt av

Den som är intresserad av att lära sig kan skaffa sig gedigna kunskaper i dagens svenska skola. Att skylla på vänstern känns som en klar miss. Kan säga att jag inom mitt yrke vistas en del på olika skolor. Vissa skolor är bra och påminner om när jag själv var skolbarn, alltså lite busiga barn som leker men som slutar när läraren säger att det räcker. Sedan finns det andra skolor där djungelns lag verkar råda totalt, där dessa små ligister säger till en att sticka och att de har kniv på sig om man inte drar. Då pratar vi alltså om småglin som kanske bara går på sexårsverksamhet. Lärarna vågar inte peta på ungarna idag eftersom man är rädd för att bli åtalad för misshandel, samtidigt får man inte slänga ut stökiga elever från lektioner iom. skolplikten. Så det där med flumpolitik och genusperspektiv låter i mina öron som en bortförklaring. Vad som behövs är att barnen uppfostras till goda medborgare, och då har både föräldrarna och lärarna ett ansvar. Vad som krävs är samarbete mellan dem istället för att bråka om vems uppgift det är.

Inlagt av

Intervjun med Dick Harrison är intressant och han har rätt i att historieintresset överlag är svagt, men om det är han själv som påstår att Sverige förde krig mot Norge 1814 så är han inte heller själv så påläst som man skulle kunna tro. Men det kanske är Yle-reportern som inte är så kunnig om Sveriges historia, och lägger sin egen okunskap i munnen på honom... Som en följd av att Sverige vann kriget mot Danmark 1814 fick Danmark avträda sin koloni Norge till Sverige. Norge blev aldrig en svensk koloni, utan det bildades en personalunion under svenska kungen, och de hade ett eget parlament. Men kriget som ledde till detta fördes alltså mot Danmark - inte Norge.

Inlagt av

Jag kommer från nordvästra Ångermanland, som befolkade av svedjefinnar från bl.a. Savolax. När jag gick i skolan på 60-talet var vår lärare noga med att tala om vallonerna som kom till bruksorterna i Bergslagen på 1600-talet. Vi fick dock ingenting veta om svedjefinnarna som kom samtidigt, trots att säkert 90% av oss var ättlingar till dem.

Inlagt av

Fråga en fransman vad man talar för språk i Geneve och hen vet att det är franska. Fråga en engelsman vad man talar för språk på Irland, hen svarar engelska. Fråga en spanjor vad man talar i Argentina, hen svarar spanska. Fråga en svenska var i världen man talar svenska, svaret blir "endast i Sverige". Detta kallar jag arrogans.

Inlagt av

En intressant och viktig intervju! Den som vill veta mer om det finlandssvenska i vårt samhälle kan ta del av bra information på www.finnsam.org FINNSAM (Finnbygder i samverkan) är en skogsfinsk nätverksorganisation vars syfte är att underlätta samarbete, forskning och samordning av aktiviteter. Där har jag själv hittat mycket. Är själv bara allmänt historieintresserad. Men bor man i Östra Värmland inser man snart att vi fortfarande skulle vara en ödebygd om inte Hertig Karl fört en medveten politik för att befolka våra trakter och uppmuntra savolaxarna att flytta hit och röja mark.

Inlagt av

Det är väl inte många år sedan Skåne passerade Finland i antalet år som det varit svenskt.

Inlagt av

Sverige har en betydligt längre historia med Finland än med Skåne.

Inlagt av

Jag håller med om att vi svenskar generellt är okunniga om Finland och det vill jag å mina landsmäns vägnar be om ursäkt för. En så okunnig journalist borde inte ha fått åka till Helsingfors.

Men Dick Harrison svamlar när han säger att det kom lika många flyktingar på 90-talet som nu. Liksom närhelst han talar om invandring överhuvudtaget.

Nationalekonomen Tino Sanandaji brukar säga ifrån när svenskar ljuger om invandringen, så även denna gång, i ett Facebookinlägg, öppet för alla att läsa:

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10153330034618231&set=a.10150320...

Harrison har rättats om detta förut:

http://www.tino.us/2015/01/invandrare-byggde-inte-sverige/

Det är inte omöjligt att Tino Sanandaji ställer upp på en intervju om Yle frågar honom.

Inlagt av

Dick Harrison späder på finlandssvenskarnas identitetsproblem. Herregu' vet inte hela världen om att vi existerar!!  Nej, den gör inte det och dessutom är detta inte ett problem för några andra än just finnlandssvenskarna själva! I Frankrike skrattar man gott åt att en minoritet tar sig själv på så stort allvar, detsamma gör engelsmännen; who cares, you are all Finns to us, säger de. Svenskar känner inte till sin historia sämre än finnarna gör, ett totalt ointresse tycks dock finnas i båda länder - men för den lilla folkspillran som åtnjutit mer förmåner i historien än majoritetsbefolkningen är det lite svårt att ta till sig att tiden sprungit förbi dem....

Inlagt av

Eftersom både svenska, norska och danska är förståeliga språk sinsemellan, medan finska är helt obegripligt, så är det naturligt att vi har mindre intresse, trots att vi finns så nära varandra!!

Inlagt av

att det än idag bor tvättäkta finnar i Karelen och Ingermanland. Det är det som oroar mig för sådan arrogans återspeglas också i dessa "äktfinnars" förhållande till finlandssvenskar. De anser att eftersom man inte har tvångsfinska i ryska skolor, behöver man inte tvångssvenska i finska skolor.

Inlagt av

Även om det smärtar så måste jag instämma med Dick Harrisson. Jag kan dock inte klandra de yngre generationerna som har fått sig itutat att bl.a. historia är onödigt kunnande, man kan ju googla det på nätet. Jag kan inte göra annat än klandra vår skolform och de lärare som har till uppgift att föra kunskapen vidare. Jag tror att om man hade skärpt undervisningskraven samtidigt som man gör historielektionerna lite mer levande så tror jag att vi kan få upp kunskapsnivån. Därmed inte sagt att man skall råplugga årtal som vi fick göra utan lär ut de årtal som är grundpelare i historien och de händelser som är ryggraden i vår historiska utvecklingen, varför inte lära barnen vad t.ex. klubbekriget var o.s.v.

Inlagt av

Finlandssvenskar, speciellt nylänningar tycker om att förfasa sig över sverigesvenskars okunskap om finlandssvenskar. Men genom detta visar de att de ställer högre krav på sverigesvenskars kunskaper än sina egna finskspråkiga landsmäns. Man behöver inte ens lämna huvudstadsregionen för att hitta den okunskap som man snabbt pekar finger åt när motsvarande dyker upp i Sverige.

Kunskap om finlandssvenskar sprids inte bara genom historieundervisning i skolan utan också genom personliga kontakter. Kunskapen eller okunskapen befästs genom samtal med grannar, på fikaraster på jobbet eller på gymmet, etc och så vidare. Sannolikheten för att en sverigesvensk vilken som helst i sin vardag, på sin arbetsplats eller på sin fritid, skulle träffa på en finlandssvensk som ger en mångsidig och balanserad bild av vad en finlandssvensk är och hur det är att vara finlandssvensk är mycket liten. Chansen att svensken får sin bild av Finland från en finländare eller sverigefinländare med rötter i det finska Finland är mycket större. Den bild av Finland som sverigesvensken då får del av saknar med stor säkerhet information om att Finland fortfarande skulle vara ett tvåspråkigt land med kultur som till stora delar liknar den svenska. Om finlandsvenskar och kustbygder skulle komma på tal är risken stor att den finländare eller sverigefinländare som svensken kommer i kontakt med ger en stereotyp bild av finlandssvensken. Den kunskap som svensken då får saknar helt ett Finland med personer som talar svenska. Skulle finlandssvenskheten någon gång finnas med handlar det inte sällan om något ytterst marginell kuriosa kryddad med "Pappa betalar".

Jo, jag träffade finlandssvenskar i Sverige. Men de orkar inte vara ambassadörer hela tiden. Väldigt förenklat såg mina iaktagelser ut enligt följande: Österbottningar tycker i det stora hela att det skönt att få tala svenska. De har större kulturgemenskap och smälter in. Nylänningar drar snabbt upp modersmålskortet. En nylänning skulle aldrig sjungit finlandssvenkhetens lov i sällskap med andra finländare. De lyssnar man på stereotyperna och är tyst. (Min finlandssvensk som förde mig till Finland träffade jag i Storbritannien)

(Finlandssvenskar blir inte sällan snarstuckna av kommentaren, - Vad bra du kan svenska! Istället för att säga tack, trasslar många in sig i ett resonemang om modersmål. Svensken blir bara förvirrad. De hör en brytning. Skulle jag komma hit och prata finska så bra som Helsingforssvensken talar svenska skulle säkert någon snabbt undra hur jag som kommer från Sverige har lärt mig finska så bra.)

Min bild av Finland och framför allt finlandssvenskarna förändrades först i och med att jag kom till Finland. Jag hävdar att min kunskap om Finland låg över genomsnittet för sverigesvenskars i allmänhet. Men jag hade aldrig varit i Finland. Liksom de flesta människor är jag inte immun mot fördomar. Jag måste erkänna att jag lyssnade mer på vänner och bekanta som Hannu, Tuula, Timo, Esa, Jarmo, Jorma, Per-Olof, Tauno, Antti, Merja, Outi, Tanja och Kari sa än vad Birgitta Ulfsson, Nils Brandt, Stina Ekblad och mina historialärare hade att säga. Mycket av det som jag hade fått lära mig svenskfinland och det som hade lämnats bort kom på skam när jag kom hit och besökte Finland. Det krävdes det att jag kom hit och träffade nylänningar, västnylänningar, åbolänningar, ålänningar och österbottningar.

Inlagt av

Jag märker att Kjell inte har någon kunskap om oss med finska rötter, vi som är komna ur de led av finländare som flydde undan klubbekriget och slog sig ner i bl.a. Medelpad, Hälsingland, Dalarna och Värmland där dom fick odlingsrätt av den svenske kungen. Vi får inte heller glömma bort de som fortsatte över gränsen och slog sig ner i Norge. Alla dessa hundratals finska bönder från Savolax och Rautalampi som kom att skapa ett nytt liv i finnmarkerna och där många blev förmögna bönder...Många fick också råd att låta sönerna gå i trivialskola och sedan vidare till Uppsala universitet för teologiska studier. En hel del av våra forna prästsläkter har sina rötter bland dessa svedjebönder...men visst har Dick Harrisson rätt många äro de okunniga..

Inlagt av

En signatur "europe" (som kanhända vill kalla sig "europé") citerar ovanstående och säger att fransmännen, storskrattande, framhåller detsamma.

Med vilket ord, om jag får be? "Finnois"?

Inlagt av

Til Astrid, som skrev om Sveriges krig mot Norge i 1814: Jo, Sverige hadde en kort, ubetydelig krig mot den suverene staten Norge i 1814. Dick Harrisson har altså helt rett.

I årene før kriget Sverige mot Danmark-Norge, som var to separate riker i en personalunion. Danmark-Norge valgte Napoleons side, og gikk deretter i oppløsning i 1814.

Inlagt av

Håller med begreppet okunskap, men det sträcker sig inte endast till historien utan till en helt polariserad generation, vars världsåskådning är skapad av tarok kort, magiska kristaller, avatarer och videospel medan naturvetenskapen avanserade sig snabbare än någonsin förut. Jag på skoj brukade "sitera min fd skolkamrat Kalle Marx från Trier med varför att jobba, när storkapitalet kan jobba för mig" Mindre än tio % fattade, att det gällde ett skämt och ännu färre idag i vars händer framtiden ligger på. Det var inte bättre förr, men definitivt värre med idioter, som går att luras på att tro, vad än någon säger.

Inlagt av

Självklart vet vi att Sverige och Finland var ett under många hundra år. Historieprofessorn Dick Harrison verkar lida av svårartade besvär med synen på svenskar. Dessutom vet vi att Sverige och Norge var i union under 1800-tale och in på 1900-talet. Vi har naturligtvis släktband till dessa båda länder precis som till Danmark. Uppenbarligen har nivån på studerande vid Lunds universitet sjunkit katastrofalt. Trist! Och vi har visst nationella trauman: Tsunamin 2004 är ett sådant och Estonia år 1994 är ett annat. Själv kände jag människor som var med om båda dessa. Och andra världskriget var också ett trauma då vi beskylldes för att vara nazister allihop och detta har ännu inte upphört. Vänstern i Sverige vill gärna leva kvar på 30-talet och anklaga oss nu levande för vad som hände. Trist!

Inlagt av

Det var inget krig mot "Norge". Norge fanns inte då utan var "Danmark". Danmark tillföll Sverige som kompensation för den förlorade östra halvan, som Ryssland tvingats invadera i enlighet med fredsavtalet i 1:a Napoleonkriget. Ryssland ville inte ha Finland men tvingades av Frankrike.
I 2:a Napoleonkriget fanns Danmark på fransk sida och på så sätt förlorade de en stor del av Danmark.
Danmark föll (som vanligt) Sverige i ryggen när Ryssland invaderade utan krigsförklaring 1808.
Nu blev inte "Norra Danmark" en del av Sverige utan bara en union eftersom Sverige var en så human och civiliserad nation med den tidens mått mätt.
Sverige ville heller aldrig ha "Norra Danmark" utan var tvingad av fredsavtalet att ta emot det.

Inlagt av

Folket i Sverige, dvs det kära lilla folkhemmets myspys-medelklass och arbetarklassens medborgare är de som inget eller mycket litet vet om Finland. Men inom vissa bestämnda kretsar i Sverige, nog vet man en hel del och mycket mer än finnara och finlandssvenskarna själva om Finland. Beror helt på vilka frågor och områden det gäller. Ta exempel från närings- och affärslivet, industriföretagen, finansvärlden, inom nordiska kultur- och politikkretsar, (teater-, litteratur- och musikvärlden, forsknings- och sportkretsar osv).

Inlagt av

Ja, för korrekthetens skull måste man väl skriva Sveriges SENASTE krig för vi vet ingenting om framtiden.

Men krig eller inte krig. SENASTE gången Sverige ingrep med krigsmakt mot ett annat land var faktisk mot det självständiga Finland och inte mot Norge eller Danmark. Sverige skickade pansarskeppen HMS Thor, HSM Sverige och HMS Oscar II till Eckerö i februari 1918 och landsatte en bataljon av Kungl. Göta Lifgarde och andra trupper på Åland. Något krig i egentlig mening var det inte men hot om användande av militärmakt var det nog. Situationen på Åland var invecklad. Finland hade redan utropat sin själständighet men den var inte helt erkänd av alla länder och frihets/inbördeskrig pågick. På ögruppen fanns ryska trupper samt vit och röd milis. I mars anlände en tysk eskader omfattande slagskeppen SMS Westfalen och SMS Rheinland och den tyska jägarbataljonen 14 som senare överfördes till Hangö. Så nog liknade det ju krig alltid, trots att det inte kom till regelrätta strider. Sverige vill av säkerhetsskäl med språkliga förevändningar att Åland skulle anslutas till Sverige men gick med på att frågan skulle avgöras genom folkomröstning och förhandlingar i samband med fredsslutet i Versailles.

Men frågan avgjordes först några år senare av Nationernas Förbund och den sk. Ålandsmodellen gäller ännu.

Inlagt av

Jo, Sverige hadde en kort krig mot Norge i 1814. Her er det tydeligvis mange som må sette seg på skolebenken igjen, eller i det minste gjøre et søk på Google.

Norge og Danmark var i en personalunion der kongen satt i København og ble kalt Kongen av Danmark Norge. Det meste ble styrt fra København men Norge var ingen koloni. Norske styrker under norske banner og i norske avdelinger hadde vært i Norge i århundre i unionen med Danmark. Etter napoleonskrigen måtte Kongen avstå Norge til Sverige etter fredsavtalen fra Kiel. Denne avtalen aksepterte ikke nordmennene og de valgte kronprins Christian Frederik som ny leder. Det var han som innkalte de mektigste mennene i Norge til møtet på Eidsvold der den norske grunnloven ble vedtatt den 17 mai. På dette møtet ble også norges selvstendighet vedtatt og Christan Frederik ble valgt til ny norsk konge. Hvorfor tror dere nordmenn feirer 17 mai!?

Når svenskekongen Karl Johan var tilbake i Sverige i juni ble en invasjon av Norge forberedt. De svenske styrkene besto av rundt 45 000 mann mens de norske styrkene besto av ca 30 000 mann. Fiendtlighetene begynte den 26 juli med et svensk marineangrep mot norske kanonbåter ved Hvaler. På tross av den norske underlegenheten oppnådde de noen få seire, blant annet ved Matrand den 5 august og den 9 august ved Langnes.

Karl Johan tilbød etter dette en fred der den norske kongen måtte abdisere mot at Norge fikk beholde grunnloven fra Eidsvold. Den 10 oktober frasa Christian Frederik seg kongetittelen. Christan Frederik ble senere konge av Danmark og er en av få konger som har vært konge i to land. Den 4 november ble Karl XIII valgt som ny konge av Norge og personalunionen mellom Norge og Sverige var et faktum.

Inlagt av

I Sveriges television sändes någon gång på -70 talet ett populärt tv-program som hette Hylands hörna och sändes ända in på -80 talet. Man hade olika gäster och som jag kommer ihåg gästades programmet ofta av finlandssvenskar, kanske medlemmar av Svenska Teatern i Helsingfors, Birgitta Ulfsson var i alla fall en av ständigt återkommande gästerna. Vad pratade man om? Finlandssvenskarna pratade om sin uppfattning av svenskar, hur svenskar bar sig åt, vad dom hade gjort, vad dom hade sagt. Och så skrattade man. Hyland skrattade med, publiken, som jag tyckte, av artighet. Jag var arg, ett antal år yngre argsint variant, och tänkte - varför kommer dom hit bara för att förolämpa folk och varför är det inte någon som ger svar på tal. Mesproppar allihop.
Sedermera fattar jag att finlandssvenskar (liksom svenskar) inte är kopior av varandra, men, jag har fortfarande den uppfattningen finlandssvenskar (även finnar) har ett visst nöje i att förolämpa svenskar. Man återkommer gärna till svenskens sätt att vara. Själv är man lite av "prinsessan på ärten" reagerar för det minsta som sägs i Sverige med anknytning till Finland, antingen det är officiellt eller inte som nu i det senaste fallet. Dom som bor i Sverige verkar lugna ner sig efter ett tag i landet.
Och ja, jag har bra kännedom om språkförhållandena i Finland.
Och nej, ja tycker inte det är svenskarna skyldighet, eller ens tillåtet att lägga sig i Finlands språkpolitik, det är att lägga sig i annans lands inre angelägenheter.
Och ja, även svenskar tar illa upp av för mycket kritik och vänder ryggen till.
Dessutom är min åsikt, svenskarna gör inte så stor affär av om man är finne eller finlandssvensk, man är finsk medborgare. Många kan dock förvånas över hur man kan bo hela sitt liv i ett land och inte kunna dess lands språk (om det nu förekommer)?

Inlagt av

En något märklig inställning och åsikter du förmedlar genom ditt inlägg om finländare och svensktalande i Finland. Jag tror tyvärr att de här åsikterna ändå är ganska så allmänt förekommande i Sverige överlag. Allmänt arroganta och nedsättande. Därmed inget nytt som vi förut inte visste. Kanske bäst att nu avsluta den här debatten.

Inlagt av

varför mina åsikter är märkliga. Du finner åsikterna och min inställning så märkliga att du vill avsluta debatten. Synd, för jag hade tyckt det vore intressant och höra vad DU tyckte var fel.
Hur kan man komma till en bättre förståelse för varandra länder emellan om man stänger dörren? Tror inte det är en bra metod.

Inlagt av

Jag hade inte tänkt fortsätta den här debatten för den ger inte längre någonting nytt i sak. Men eftersom du tycker att det kunde vara intressant att höra vad jag tycker så ok. Jag tror att det längst inne i varje finlandssvenskt hjärta finns en önskan och ett hopp om att vi skulle få ett större stöd från våra anfäder bland rikssvenskarna. Det bör väl i alla fall ändå vara så att vi en gång i tiden varit svenskar som befolkat den finländska kustremsan och som fortfarande idag har svenska som modersmål. Att vi genom åren delvis blivit uppblandade med den finska majoriteten betyder inte att vi och vår kultur inte skulle finnas. Den inställning, som tyvärr en ganska stor del av den finskspråkiga majoriteten har, beträffande de svenskspråkigas situation och överlevnad i Finland är oroväckande. Därför söker vi stöd och blir ledsna över när vi märker att vi kanske inte accepteras, uppfattas som någon form av "lådsasfinlandssvenskar", och att våra problem och existens nonchaleras. Du säger i ditt inlägg att svenskar inte skall blanda sig i språkpolitiken i Finland och att det inte ens kan anses vara svenskarnas skyldighet. Jag kan delvis hålla med, men ett regelrätt stöd för våra strävanden att bibehålla våra möjligheter till vårt språk och vår kultur tycker jag vi kunde förvänta oss från rikssvenskars sida i en något större utsträckning än tidigare. Det här är viktigt för oss och därför reagerar vi. Du säger vidare att svenskar i allmänhet inte ser den finlandssvenska minoriteten, utan alla räknas som finnar då de är finska medborgare. Det är väl just så det är, vi räknas inte och därför torde det inte heller finnas några problem utgående ifrån en rikssvensk synvinkel sett.
Jag tycker att man i de flesta inlägg under debattens gång klart visat att man vill hålla dörren öppen. Men om man från motpartens sida inte uppfattar det så, är det inte lätt för finlandssvenskarna att försöka skapa en bättre förståelse och ett bättre
diskussionsklimat. Vi fortsätter att hålla dörrarna öppna för det. Jag önskar dig en god fortsättning på det nya året.

Inlagt av

Professor Harrison ger i sin drapa om svenskarna och deras förmenta historielöshet även prov på sin egen okunskap. Med hänvisning till sin historikerkompetens hävdar han att ”stora delar av västra Sverige koloniserades av finska kolonister från Savolax och Tavastland på 1600-talet och att stora delar av befolkningen talade finska till tidigt 1900-tal”. Sanningen är ju att finsk invandring förekom under 1600-talet till delar av framför allt Värmland och Dalarna, alltså en högst begränsad del av ”västra Sverige”, och att finska talades ännu i början av 1900-talet av en mycket litet antal av ättlingarna till dessa finska kolonisatörer. Det är rätt märkligt att Harrison med sin höga svansföring kan vara så okunnig och så dåligt påläst.

Läs också

  • IOK: Ryssland stängs inte av i OS

    Meddelade om beslutet på söndag.

    Den internationella olympiska kommittén IOK kommer inte att stänga av samtliga ryska idrottare från OS i Rio.

  • Um Anas - den blonda jihadisten

    Anna Sundbergs väg in i den militanta islamismen.

    Anna Sundberg, är en svensk kvinna som 1994 drabbades av en religiös uppenbarelse i Stadsparken i Lund. Det var den muslimska guden hon mötte och där och då började hennes resa in i jihadistiska kretsar. Vi träffar henne och hon berättar öppet och naket sin historia, som hon också återberättar i boken Älskade terrorist - 16 år med militanta islamister.

Nyligen publicerat - Debatt