Hoppa till huvudinnehåll

Anki Westergård: Man kan inte prestera sömn

Under bolltäckets tyngd är det lätt att koppla av och somna. Bild: YLE
Bilden är väldigt arrangerad. Jag låtsassover vilket i och för sig inte är obekant för mig. Under bolltäckets tyngd är det lätt att koppla av och somna. Bild: YLE Bild: YLE bolltäcke

Jag är ett proffs på sömnproblem. Har haft alla varianter under många år. I början, alltså i amatörstadiet, kom panikkänslorna då jag gick och lade mig.

Räknade timmarna tills väckarklockan skulle ringa och fasade för dagen som skulle komma. Det jävliga var att jag trots en dålig natt bakom mig ändå inte däckade sedan på kvällen.

Jag testade naturligtvis allt. Lugn och ro, mörkt och svalt i rummet, spikmatta, avslappning, kamomillte, att skriva ner mina tankar och så vidare. Sömnmedicin ville jag inte ta eftersom jag tyckte att jag blev så trög i huvudet nästa dag. Det var jag visserligen ändå på grund av sömnbristen, men om resultatet ändå var det samma så kunde jag lika bra låta bli att ta medicin, resonerade jag.

Med åren har jag lärt mig att ta natten som den kommer. Mitt problem idag är att jag sover en så lätt och ytlig sömn, vaknar oräkneliga gånger och har svårt att somna om. Jag har lärt mig att ta till vara vilan de gånger sömnen inte vill infinna sig. Inte det bästa alternativet, men väl det nästbästa.

Trots att jag har svårt med uttrycket ”prestationssamhälle”, måste jag nämna det i sammanhanget. Känslan jag har är att också en god natts sömn förutsätts ingå i våra perfekta liv.

Beklagar, men jag måste namedroppa Alexander Stubb här på grund av hans motto ”8 timmar arbete, 8 timmar fritid, 8 timmar sömn”. Sömnen skall alltså komma automatiskt och förutsätts fungera, annars blir det svårt att leva upp till det liv som så många idag åtrår eller inte vågar försöka vara utan. För hur skall du orka göra karriär, sköta hem och barn, träna och förverkliga dig själv om du hasar omkring som en hålögd zombie?

Man kan lära sig leva med sömnproblem anser jag, men det beror så klart på hur de tar sig uttryck. Senare år har jag börjat få huvudvärk i samband med sömnbristen, vilket är en försvårande faktor. Så var detta slutar, vet jag inte riktigt ännu.

Jag har alltid avundats de typer som ”bara lägger huvudet på kudden” så sover de. De som somnar i tåget, på flyget, på bion. Fatta vilken gåva! Jag kan jämföra med hur det kan kännas de få gånger jag faktiskt sovit ut: min energi är en helt annan, jag är ett kreativt underverk, och livet är inte en ständig kamp där målet är att få stupa i säng.

Tänk då på att ungefär en miljon av den vuxna befolkningen i Finland lider av sömnproblem av något slag. Om dessa människor, inklusive jag själv, inte skulle lida av detta – förstår ni då hur mycket effektivare arbetstagare vi finländare skulle vara?

Om inte sömnproblemen fanns… Jag ser statsskulden minska inför mina ögon då produktions- och effektivitetskostnaderna justeras till det bättre, sjukskrivningar som är sömnrelaterade minska och människor bli gladare och få mera ork. Men sömnproblem har alltid funnits, och kommer alltid att finnas. Frågan är bara hur vårt samhälle påverkar oss, det vill säga vilka sömnproblem är självkonstruerade och möjliga att åtgärda? Tills vi har svaret fortsätter jag tycka att sömn är något oerhört exotiskt.

Läs också:
Hur får du fatt i sömnen?
Eva Pursiainen: Min sömnrytm passar inte in

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa