Hoppa till huvudinnehåll

Förbundspennan: Så här åker du långfärdsskridskor tryggt

Långfärdsskridskoåkning.
Långfärdsskridskoåkning. Långfärdsskridskoåkning. Bild: FSI långfärdsskridskor

Långfärdsskridskoåkning med långa skridskor på naturis är allt populärare, däremot är inte åkningen helt osäker. Ett helhetsmässigt säkerhetstänkande vid utövandet är viktigt.

I Finland finns det kring 2700 registrerade utövare, därtill kommer alla de som köpt sina långfärdsskridskor och skrinner i små egna grupper. Sedan kan man ytterligare räkna med alla de som åker på säkrade plogade banor.

Is är färskvara

De senaste åren har antalet utövare ökat märkbart, likaså även olyckor då folk gått genom isen. Naturis är färskvara, det finns väldigt många risker med att röra sig på isen. Man måste känna till isens egenskaper. Isen bildas vanligen en vindstilla natt då vattentemperaturen är nära noll, och temperaturen i luften är minus. Det behövs minst fyra dygn, -5°C köldgrader och optimala förhållanden för att 5 cm tjock kärrnis skall bildas. Är det -10 °C, kan det gå lite snabbare.

Isens bärighet beror på vattnets mottryck och isens sammanhållande helhet. För att isen skall bära dig kan man som tummregel räkna med på sjöar 6-8 cm och hav (salt) 10-12 cm. Vid snöfall och blåst bildas inte lika starka isar.

De små och grunda sjöarna är de som fryser först, medan havsvikarna och skärgården fryser aningen senare. Förra hösten var extremt varm, vilket gjorde att vattnet ännu i slutet av december var 4 °C på många håll i skärgården.

Även om det är kallt kan det hända att det dröjer innan isen börjar bildas, de stora vattenmassorna måste kylas ner först. Då gäller inte regeln med fyra dygn köld.

Rätt utrustning och skarpa sinnen

Långfärdsskridskoåkare har alltid isdubbar, ispik, kastlina och en ryggsäck med vattentätt packade byteskläder. Långfärdsskridskoåkare åker aldrig ensamma på isen. En långfärdsskridskoåkare känner till isens svaga punkter.

En långfärdsskridskoåkare använder alltid alla sina sinnen. Ögonbedömning, för isområdens gränser. Skridskoljudet, tunn is ”sjunger”. Stampar med skridskon, blir det sprickor är isen tunn. Använder ispiken, går piken igenom isen med ett slag är den för tunn. Mät isens tjocklek med ismått och kontrollera vakkanter vid pilkhål och vinterbadarnas vakar.

Undvik stora ytor med tunn eller dålig is. Det är svårt eller omöjligt att ta sig upp där igen. Gå inte ut på gammal rutten våris, den kan kollapsa och lösa upp sig. Snötäckt is kan också vara förrädisk, då du inte ser hur isen ser ut under snön.

De vanligaste riskerna på isen är alla platser där vattnet strömmar eller platser som försvagar isens uppkomst.

Långfärdsskridskoåkning.
Långfärdsskridskoåkning. Bild: FSI långfärdsskridskor

Använd bondförnuftet

Beger du dig ut på isen utan säkerhetsutrustning, finns alltid risken att den brister. Det kan vara väldigt svårt att ta sig upp ur vaken och klara sig hem. När isen blir våt kring vaken, blir den väldigt hal.

Med isdubbar kan du dra dig upp ur vattnet, men genast då du står blöt på isen börjar nerkylningen. Vind och kyla försnabbar nerkylningen ytterligare. "Plurrar" du, skall du alltid tillbaka därifrån du kommit, där borde isen hålla. Isen framför, vet du inget om.

Långfädsskridskoåkning är en väldigt mångsidig, fin och avslappnande konditionsgren. Skridskons friktion mot isen är så liten att du snabbt kan förflytta dig tiotals kilometer per timme.

Fina isvintrar är det ofta farleder i skärgården, som sätter stopp för din framfart. Har du medvind går det ännu snabbare, är det motvind blir det tungt. Sinnesintrycken från havsisen är oersättliga.

Ingen annanstans kan du hitta så fina konstnärliga skapelser av is. Hela öar kan vara intäckta av is i olika formationer, eller gömda under högar av packis. Ute på isen gäller bondförnuft, ta inga onödiga risker.

Eva-Lotta Backman-Winquist
Ombudsman och entusiastisk långfärdsskridskoåkare
Finlands Svenska Idrott

Kommentarer

Läs också

Nyligen publicerat - Sport