Hoppa till huvudinnehåll

Reija Hyvärinen: Grattis Unglejonen - och Yles public service!

Reija Hyvärinen.
Reija Hyvärinen är Yles kommunikationsdirektör. Reija Hyvärinen. Bild: Kimmo Räisänen/Yle reija hyvärinen

Skribenten är Yles kommunikationsdirektör.

Ibland är det svårt att diskutera Yles huvuduppgift, public service: skall man talar om Yles breda utbud eller lagstadgade uppdrag? För vad innebär egentligen public service?

De senaste veckornas idrottsframgångar förtydligar vad public service handlar om.

Först och främst och ännu en gång: Grattis Unglejonen! Ett otroligt ishockeylag som likt ett snöskred kämpade sig till VM-guld, och finländarna följde deras framgångssaga som en växande tv- och radiopublik. Pulju, Laine, Kalapudas och de andra gjorde en fantastisk turnering, men som folkfenomen växte laget uttryckligen tack vare Yles public service.

Senast nu står det klart att det i vårt lilla nordliga land kan födas upplevelser och fenomen som är gemensamma för hela folket bara då Yles public service gör dem riksomfattande. Genom avgiftsbelagda tv-kanaler blir idrotten istället få förunnad. Och på de här kanalerna sändes också junior-hockeyn tidigare. Kulturen blir lidande, om den överhuvudtaget kan existera. Utan public service försvinner också, i betalkanalernas skuggor, andra delar av den offentlighet som borde vara tillgänglig för alla.

Den offentlighet som borde finnas tillgänglig för alla är också det som vi de senaste veckorna fått erfara. Delaktighet i någonting större. Stoltheten över Unglejonens framgångar är lika stor i det svenskspråkiga Österbotten som i norra Karelen.

När vi Ylemedarbetare gläds över de otroliga tittarsiffrorna under junior-VM, bör vi främst vara nöjda över just statistiken. Vi bör se på fenomenet som växte fram i tv-rutan. Det började med lagets grundspel och blygsamma tittarsiffror, det utvecklades till att en miljon finländare följde med mellanomgången och det kulminerade i 2,4 miljoner tittare under finalmomentet.

Men allra viktigast: Yle fick dagligen flera nya tittare under turneringen. För varje spel nådde Yle också flera unga, kvinnor och de Yle-kritiska finländare som i övrigt kanske saknar kontakt till bolaget.

Med andra ord behöver vi också i fortsättningen sporträttigheter vid sidan om det övriga kultur- och journalistikinnehållet.

Jag vill ännu rikta ett stort tack till Yles team som gjorde ett fantastiskt arbete under turneringen, i tv, radio och på Arenan. Strålande jobbat. Hos oss arbetar absoluta världsproffs!