Hoppa till huvudinnehåll

För fem år sedan tände han eld på sig själv – nu brinner hela arabvärlden

Muhammed Bouazizi, frukthandlaren som tände eld på sig själv i Tunisien ligger på sjukhuset.
Muhammed Bouazizi, frukthandlaren som tände eld på sig själv i Tunisien får besök på sjukhuset av president Ben Ali den 28 december 2010. Bouazizi dog av sina skador den 4 januari 2011 och president Ben Ali tvingades fly från landet tio dagar senare. Muhammed Bouazizi, frukthandlaren som tände eld på sig själv i Tunisien ligger på sjukhuset. Bild: EPA frukthandlare

För fem år sedan satte en frukthandlare i Tunisien i rullning en händelsekedja utan like. I dag fem år senare frågar vi om arabvärlden skulle vara lika kaotisk i dag om det inte var för frukthandlaren? Lönade sig arabvåren? Skulle den fruktade terrorgruppen IS finnas om arabvåren aldrig ägt rum?

Det var många unga tunisier som kände igen sig i frukthandlarens öde. I sin frustration hade han tänt eld på sig själv i protest mot polisens trakasserier.

Knappast visste han själv vad han hade ställt till med. Efter hans död tågade unga arbetslösa, frustrerade män ut på gatorna för att protestera och bara tio dagar senare flydde Tunisiens president Ben Ali landet.

Det var startskottet för arabvåren. En proteströrelse som skulle fria miljoner människor från förtrycket av diktatoriska ledare.

Presidenternas dagar räknade

Till en början såg det lovande ut. Protesterna spred sig som en löpeld från land till land och ledarna föll en efter en.

Kort efter att Ben Ali flytt Tunisien störtades Egyptens president Hosni Mubarak, därefter Libyens president Muammar Gaddafi och Jemens president Ali Abdullah Saleh.

Anhängare och motståndare till Egyptens tidigare president Hosni Mubarak drabbar samman på Tahrirtorget i Kairo i februari 2011.
Anhängare och motståndare till Egyptens tidigare president Hosni Mubarak drabbade samman på Tahrirtorget i Kairo i februari 2011. Anhängare och motståndare till Egyptens tidigare president Hosni Mubarak drabbar samman på Tahrirtorget i Kairo i februari 2011. Bild: EPA/HANNIBAL HANSCHKE arabvåren

Många trodde att också Syriens president Bashar al-Assads dagar var räknade.

De senaste bilderna från Madaya i Syrien visar utsvultna människor som äter gräs för att överleva. Över 200 000 syrier har dött och hälften av Syriens befolkning har tvingats lämna sina hem. Över fyra miljoner har flytt utanför landets gränser.

De flyr inte längre endast Bashar al Assad utan också terrorgruppen IS som fått fotfäste i allt fler länder i arabvärlden.

Följderna av arabvåren syns också i Europa, som flyktingar i Finland eller terrordåd i Paris.

Flyktingsituationen i januari 2016.
Flyktingsituationen efter arabvåren. Flyktingsituationen i januari 2016. Bild: Yle/Johan Lindström statistik

En ofattbar händelsekedja sattes i rullning för exakt fem år sedan.

Skulle situationen i arabvärlden vara den samma om inte händelserna i Tunisien ägt rum?

– Knappast, säger professor Hannu Juusola. Åtminstone inte på kort sikt.

Enligt Juusola gav Tunisien ett gott men också ett farligt exempel eftersom förutsättningarna att lyckas i Tunisien var helt andra än i resten av arabvärlden.

Juusola lyfter bland annat upp ett starkare civilsamhälle, en större utbildad medelklass och arméns icke-politiska roll som avgörande för Tunisiens framgång.

Dessutom saknar Tunisien till skillnad från andra länder de etniska motsättningar som har spätt på konflikterna i Syrien och Jemen.

hannu Juusola
Professor Hannu Juusola hannu Juusola hannu juusola

I dag är Tunisien det enda landet där folkresningen har givit upphov till en genuin, om än ännu bräcklig demokratiprocess.

I Syrien och Jemen har situationen varit en helt annan. Redan innan arabvåren var de etniskt-religiöst splittrade länderna, som ligger i strategiska områden, i risken att glida mot inbördeskrig, säger Juusola.

Det kanske kommer att visa sig historiskt sett på lång sikt att revolterna var bra, även om de inte hämtat med sig något gott för de enskilda människorna.― Hannu Juusola

I Egypten har militären igen tagit över makten efter att ha störtat landets första folkvalda president Mohammed Mursi. Under president Abdel Fattah al-Sisi är förtrycket i dag värre än under Hosni Mubaraks tid.

Då man ser på situationen i dag kan man inte låta bli att undra om folkresningen lönade sig?

– Det är en fråga som det finns miljoner olika svar på beroende på vem man frågar, säger Juusola. Det kanske kommer att visa sig historiskt sett på lång sikt att revolterna var bra, även om de inte hämtat med sig något gott för de enskilda människorna eller folkgrupper.

Det är ännu för tidigt att säga vilken den egentliga betydelsen blir.

– Även om läget är bedrövligt i Libyen, Egypten, Syrien, Jemen och Bahrain så visar ändå situationen i Tunisien att förändring till följd av en revolution är möjlig, säger Wolfgang Mühlberger vid Utrikespolitiska institutet.

Wolfgang Mühlberger
Wolfgand Mühlberger är forskare vid Utrikespolitiska institutet Wolfgang Mühlberger Bild: Yle wolfgang mühlberger

Den värsta följden av arabvåren är terrorgruppen IS som lyckats erövra stora områden i Syrien och Irak. År 2014 utropade IS sig till kalifat. Terrorgruppen har gjort sig ökänd för sin brutalitet genom halshuggningar, tortyr, massmord och för att terrorisera sina fiender och fångar.

Skulle IS finnas utan arabvåren?

– Inte i samma utsträckning, säger Hannu Juusola. Kaoset gav IS en möjlighet att vinna terräng.

Juusola menar precis som Mühlberger att IS fanns redan innan den arabiska våren ägde rum. Maktvakumet och kaoset i Syrien och Irak och nu i Libyen och Egypten har varit IS chans att vinna i regionen.

– Efterklokt kan man säga att en utländsk intervention i Syrien, med eller utan FN-mandat, skulle ha varit ett vettigt alternativ. Det skulle ha sparat en hel del blodspillan, säger Mühlberger.

Situationen efter arabvåren land för land

Arabländernas situation 2015.
Arabländernas situation 2015. Bild: Yle/Johan Lindström nordafrika

Marocko

Kung Muhammed reagerade på protesterna i februari 2011 med att ordna en folkomröstning och flytta en del av makten från kungahuset till premiärministern och parlamentet.

Algeriet

Det 19 år gamla undantagstillståndet som förbjöd folk att demonstrera hävdes i februari år 2011. År 2013 skakades landet av ett gisslandrama. 37 utlänningar dog efter att de tagits som gisslan av terrorister på en gasanläggning i östra Algeriet. Landet står inför maktskifte.

Tunisien

President Ben Ali flydde den 14 januari 2011 till Saudiarabien. Han dömdes i sin frånvaro till långa fängelsestraff bland annat för stöld och för att ha uppviglat till våld.

I oktober 2011 vann islamistpartiet valet. Till följd av en allvarlig politisk kris gav islamistpartiet ifrån sig makten och 2014 vann ett moderatare parti valet. Medlingsprocessen ledde till Nobels fredspris 2015.

Nationella dialogkvartetten från Tunisien tar emot Nobels fredspris i Oslo 2015.
Tunisiens nationella dialogkvartett tog emot Nobels fredspris i Oslo i december 2015. Nationella dialogkvartetten från Tunisien tar emot Nobels fredspris i Oslo 2015. Bild: EPA/CORNELIUS POPPE NORWAY nationella dialogkvartetten

Libyen

I februari 2011 bröt ett inbördeskrig ut mellan Muammar Gaddafis regim och oppositionen i landet. Oppositionen stöddes av Natokoalitionen. I oktober tog oppositionen över Gaddafis sista utpost Sirte och dödade honom. Efter det blev Libyen ett slagfält för olika väpnade grupper.

Två olika regeringar säger sig ha makten i landet. Terrorgruppen IS sägs ha erövrat bland annat staden Sirte. Libyens förfall ha underlättat tusentals flyktingars färd över medelhavet till Europa.

Egypten

Miljontals människor deltog i protesterna som ledde till president Hosni Mubaraks fall 2011. Mohammed Mursi som representerar Muslimska brödraskapet valdes till Mubaraks efterträdare i juni 2012.

Missnöjet med brödraskapet växte och Mursi kritiserades för att ta åt sig allt mer makt och för att inte få ekonomin på fötter. Han åsidosattes i en militärkupp i juli 2013.

Mohammed Mursi
Muhammed Mursi Mohammed Mursi Bild: EPA/DENIZ TOPRAK mursi

Till ny president valdes år 2014 general Abdel Fattah al-Sisi. Hundratals anhängare av muslimska brödraskapet har satts i fängelse.

Libanon

Det syriska inbördeskriget har lett till politisk kris i svaga och splittrade Libanon. Risken för ett nytt inbördeskrig är ständigt närvarande.

Libanon med knappa sex miljoner invånare har tagit emot mer än en miljon syriska flyktingar.

Jordanien

Protester mot arbetslöshet, inflation och korruption ledde till moderata reformer. Premiärministern byttes ut fyra gånger under ett och ett halvt år.

Den största effekten av arabvåren på Jordanien är de nästan en miljon syriska flyktingar i landet.

Syrien

Protesterna mot regimen började i januari 2011. På sommaren satte president Bashar al-Assad in armén i flera städer. Flera hundratals demonstranter dödades. Oppositionen började ta över städer och kampen mot regimen tilltog.

Syrier visar sitt stöd för regeringen och presidenten Bashar al-Assad i Damaskus i oktober 2011.
Syrier visar sitt stöd för regeringen och presidenten Bashar al-Assad i Damaskus i oktober 2011. Syrier visar sitt stöd för regeringen och presidenten Bashar al-Assad i Damaskus i oktober 2011. Bild: EPA/YOUSSEF BADAWI folkhav,demonstration

Över 350 000 människor har dött och fyra och en halv miljoner syrier har flytt utanför landets gränser. Terrorgruppen IS har tagit över stora delar av landet. al-Assad stöds av Ryssland och Iran.

Irak

Protester mot korruption, förtryck av minoriteter och det dåliga säkerhetsläget fick efter en utdragen politisk kris premiärminister Nuri al-Maliki att lova att han inte ställer upp i följande val.

Efter många år av förtryck under al-Maliki hade ändå stora delar av landets sunnibefolkning tappat förtroendet för staten och terrorgruppen IS kunde lätt ta över stora delar av norra Irak med stöd från olika sunnitiska väpnade grupper.

Saudiarabien

Kommunalvalet år 2011 och kvinnors möjligheter att rösta och ställa upp i kommunalval 2015 ses som saudiregimens reaktioner på den arabiska våren.

Kvinnor i Saudiarabien röstar i kommunalval i 2015 för första gången någonsin.
Kvinnor i Saudiarabien röstar i kommunalval i 2015. Kvinnor i Saudiarabien röstar i kommunalval i 2015 för första gången någonsin. Bild: EPA/AHMED YOSRI kvinnlig rösträtt

Saudiarabien satte in armén i grannlandet Bahrain för att kväsa demonstrationer mot kungahuset och har blandat sig i konflikten i Jemen.

Kuwait

Protester ledde till att regeringen föll och det hölls förtida parlamentsval. Al-Sabah familjen är fortfarande vid makten.

Bahrain

Myndigheterna slog med hjälp av grannländerna Saudiarabien och Arabemiraterna ned de till största delen fredliga protesterna år 2011. Demonstranterna var till största delen shiamuslimer medan landets ledning är sunnimuslimer.

Tusentals sitter fängslade efter sunnimuslimernas tillslag mot shiamuslimer.

Förenade Arabemiraten

Krav på demokrati har tynat ut och landet anses stabilt.

Oman

Den populära sultanen Qaboos bin Saids ställning var aldrig hotad, men protester i landet ledde till förnyelser och att ministrar fick avgå.

Jemen

President Ali Abdullah Saleh tvingades till slut fly landet 2012 som en del av en politisk uppgörelse som skulle bli början på en demokratiprocess. Men läget blev aldrig stabilt och flera mindre konflikter bröt ut.

Fullskaligt inbördeskrig bröt ut 2015 då Huthirebellerna lade under sig stora delar av landet. Saleh stöder Huthirebellerna som kontrollerar huvudstaden Sanaa.

Anhängare till Huthirebellerna i Jemen.
Anhängare till Huthirebellerna i Jemen. Anhängare till Huthirebellerna i Jemen. Bild: EPA/YAHYA ARHAB huthi

De Iranstödda Huthirebellerna motsätter sig den saudistödda presidenten Mansur Hadi som utsågs till Salehs efterträdare.