Hoppa till huvudinnehåll

De biologiska barnen i en fosterfamilj behöver mera stöd

Brn sitter och ritar.
De biologiska barnen i en fosterfamilj behöver professionellt stöd för att hantera den, ofta utmanande vardagen. Brn sitter och ritar. Bild: Yle/ Marcus Rosenlund #inödochlust

När ett barn blir omhändertaget och placerat i en ny familj är det fråga om en omvälvande upplevelse för de inblandade. Socialarbetare, psykologer och terapeuter står till fosterbarnets förfogande. De biologiska föräldrarna får ofta hjälp på sitt håll medan fosterföräldrarna tätt samarbetar med olika myndigheter och stödpersoner. Men de biologiska barnen som ska dela vardagen med ett främmande, ofta traumatiserat barn, blir ofta ensamma med sina känslor.

Jenny Werling har vuxit upp som biologiskt barn i en familj med många fosterbarn. Det första placerade barnet anlände till familjen när Jenny var sju år gammal.

- Jag var ivrig och minns att jag tänkte att jag nu som sjuåring är ganska stor. Det nya barnet behöver säkert mamma och pappa mer än vad jag gör.

kvinna sitter på soffa
Jenny Werling har vuxit upp med fem fostersyskon. kvinna sitter på soffa Bild: Nina Sederlöf/YLE jenny werling

Ensam och förvirrad

Trots att Jennys föräldrar försökte förbereda både Jenny och hennes biologiska bror så gott de kunde, blev vardagen med fosterbarn en chock för henne.

- Ett av fosterbarnen slog, rev i håret och söndrade mina leksaker. Men det tuffaste var ändå det psykiska våldet som jag blev utsatt för. Ingen utomstående såg eller förstod och jag blev helt ensam och förvirrad med mina känslor.

Hon minns knappt någonting av den första tiden som fostersyster, de utmanande omständigheterna som då rådde i familjen, ledde till att hon har en minneslucka på två år.

Jag trodde att socialarbetarna kom hem till oss för att titta att mamma och pappa var perfekta föräldrar.

Jenny kan inte berätta om specifika händelser, vare sig när det gäller fosterbarnen eller deras biologiska föräldrar som också figurerade i hennes barndomshem, eftersom hon har tystnadsplikt. Men det hon däremot vill lyfta fram, är att också de biologiska barnen i en fosterfamilj behöver utomstående stöd.

- Som barn är man oftast ganska skyddad från missbruksproblematik och psykiska problem hos vuxna. Men när man har ett så öppet hem som fosterfamilj, flyttar samhällets problem plötsligt in i ens vardagsrum. Det här kan vara svårt att hantera.

Alla känslor tillåtna

Det Jenny Werling skulle ha behövt som biologiskt barn i en familj med fosterbarn är större öppenhet och ärlighet. Att någon till exempel skulle ha förklarat för henne vad socialarbetarnas uppgift var.

- Jag trodde att socialarbetarna kom hem till oss för att titta att mamma och pappa var perfekta föräldrar. Då måste ju jag vara beviset på det, så där satt jag och log och försökte bete mig så bra jag bara kunde.

Vardagen med de utmanande fostersyskonen skulle ha varit mer hanterbar för Jennys del, om hon hade blivit sedd och fått en möjlighet att prata med någon utanför hemmet, till exempel en socialarbetare. Det här kunde man förverkliga med rätt så små medel, menar hon.

- Jag önskar att socialarbetarna, fast jag vet att de har så himla mycket, rutinmässigt skulle ha frågat mig hur jag känner mig. Om det är något jag sett eller hört som jag skulle vilja prata om. Ingen får förbli osynlig i en familj, anser Jenny.

Överlag anser Jenny Werling att man borde fokusera mera på behovet av stöd som syskon till barn med specialbehov kan tänkas behöva.

Bredare perspektiv

Under de senaste åren har man i allt högre grad försökt ta i beaktande även de biologiska barnens behov i en fosterfamilj, berättar Marina Wickström som jobbar inom barnskyddet i Sibbo.

- Nu vill man bredda perspektivet och ta hela familjen i beaktande, men det tar tid att implementera ett nytt tänk i praktiken, tillägger hon.

Trots att Jenny Werling onödigt tidigt fick uppleva inslag av livets avigsidor, är hon noga med att understryka att hon också fått mycket kärlek av sina fostersyskon och har fina syskonrelationer med flera av dem.

Idag bor 25-åriga Jenny med sin man i ett eget hem. Hon är utbildad socionom och arbetar på daghem, där hon har stor nytta av all den erfarenhet hon har samlat på sig.

- Jag har lätt för att acceptera alla slags människor och har insett att livet inte är svartvitt.

Läs också:
Hon har öppnat sitt hem för åtta fosterbarn
Trettio barn köar för en familj i Helsingfors

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP