Hoppa till huvudinnehåll

Slog sin mor i huvudet med en stekpanna

Anna Jörgensdotter, författare
Författaren Anna Jörgensdotter. Anna Jörgensdotter, författare Bild: Foto: Sara Mac Key anna jörgensdotter

Tänk dig ett liv där du alltid måste kämpa för att få göra det du innerst brinner för. I romanen Drömmen om Ester skriver Anna Jörgensdotter om konstnären Ester Henning, en människa som hade det så här.

Den här tematiken gör mig intresserad. Men kanske ännu mer lystrar jag till när författaren Jörgensdotter, själv med erfarenhet av sluten psykiatrisk vård, berättar om hur hon fascinerats av Hennings förmåga att rikta skuld och skam utanför sig själv.

I högre grad kan jag nämligen identifiera mig med Jörgensdotter, som om sig själv säger att hon har nära till skamkänslor - också för sådant som inte direkt är förorsakat av mig. Det sker liksom automatiskt innan man tänker till, reflekterar jag.

Det här får mig att vilja läsa om Henning, både biografiskt och Jörgensdotters roman om henne. Hur kom det sig att Henning var så stark i sin tro på sitt konstnärskap? Och vem var hon egentligen?

Biografiska nedslag

Ester Henning föds 1887 i en skomakarfamilj i Värmland, hon är en konstnär som aldrig får något ordentligt erkännande. Även hennes egna föräldrar är emot hennes skapande.

Efter fyra års skolgång börjar arbetslivet för den tolvåriga Henning. Sin försörjning försöker hon klara av genom att vara piga, syflicka och barnflicka i olika hem, först på hemorten Mora, sedan i Stockholm.

Ett liv på svältgränsen

Skapandet får ske under nätterna. Många gånger får Henning sparken och i perioder svälter hon då hon varken har pengar till mat eller konstnärsmaterial, ett faktum som enligt henne själv gör henne ”ganska nervös”.

Ester Henning, konstnär.
Konstnären Ester Henning. Ester Henning, konstnär. Bild: Långbro sjukhusmuseum. svensk konstnär.

Efter sin inskrivning 1911 på Tekniska skolan i Stockholm – numera Konstfack, läser Henning sju ämnen i bredd där andra läser tre. Dessutom fortsätter hon dubbelarbetet för att få ihop sitt levebröd.

Ungefär 1915 är hon i alla fall på väg att bli erkänd. Tidningen Idun gör en stor artikel om henne i Stockholm och den avslutas ungefär med orden:

-Det kan komma den dag då Ester Hennings namn blir känt land och rike över.

Konst på vykort

Två av Hennings skulpturer gjuts i brons. Hennes konst trycks också upp på samtida vykort och hon får skulpturer sålda. Nu ser Henning ut att gå en lovande framtid till mötes.

Men nej, framfången uteblir. Jörgensdotter talar om hur Henning som tjugoåttaåring blir utsatt för ett övergrepp. När hon skall anmäla det till polisen, tror de henne inte.

Trycket blir för hårt

Henning slår till polisen. Nu tvångsintas hon på Katarina sjukhus i ett antal veckor. Efter det kommer hon tillbaka till sitt föräldrahem i Mora där hon som vuxen bor i hela tre år.

I hemmet förvärras Hennings tillstånd. Relationen till föräldrarna är inte bra.

Upp ögonen via en film

Jörgensdotter har upptäckt Ester Henning via Maud Nycanders och Kersti Grunditz dokumentär om henne. I likhet med Henning har Jörgensdotter också själv erfarenhet av psykiatrisk vård.
I sin roman Drömmen om Ester skriver hon bland annat om hur Henning nu börjar få allt mer klaustrofobiska idéer. Bland annat anknyter de till konstnären Anders Zorn, bosatt nära föräldrahemmet.

Fixeringen vid Zorn tilltar, säger Jörgensdotter. Han är den stora, berömda konstnären både i Sverige och internationellt.

I rädslan att föräldrarna skall förvandla den vuxna Henning under hennes tredje år i deras hus skär hon av elledningarna. 1919 slår hon också sin mor i huvudet med en stekpanna, ett faktum som de biografiska källorna tar upp.

Tvångsintagningen

Nu tas Henning in på Säters sjukhus. Här målar och broderar hon på vad hon kommer åt, som exempelvis en använd skurduk och solkiga lakan.

Periodvis mår hon för dåligt och kan inte skapa. Det här är också beroende på vilka läkare hon träffar, hur pass hennes konstnärlighet uppmuntras.

Vändpunkt efter ca tjugo år

Ja det dröjer faktiskt ända till 1936 innan Henning tack vare en kurator får tillgång till riktiga färger och garn. Utsikten utanför sitt sjukhusfönster hör till det hon mångfaldigar i sina målningar.

Fram till sin död som närmare hundraåring – hon dör 1985 - lever Ester Henning så på olika institutioner. Hon är bland annat en av de första på Beckomberga mentalsjukhus.

Var hon då sjuk?

Anna Jörgensdotter tror att Henning blev sjuk, men att hon inte var det hela tiden. Konstvetare har inte kunnat se tecken på schizofreni i hennes konst, säger Jörgensdotter.

Jörgensdotter tror också att Henning hade för mycket motstånd att slåss emot, så att hon kraschade.

Därför en roman om Ester

För Anna Jörgensdotter har det alltså varit inspirerande att se en kvinna som inte lägger skulden på sig själv. Hon lade nästan alltid skulden utanför sin egen kropp och Jörgensdotter ser väldigt lite skam hos henne.

Jörgensdotter säger om sig själv att hon har varit en person som har skämts väldigt mycket och varit extremt självkritisk, på gränsen till att hon har utplånat sig själv. Och då var det här någonting som träffade henne på ett avgörande sätt.

Skammen för Jörgensdotters del har tagit sig uttryck i att hon en längre tid var anorektisk. Ett år låg hon inne på sluten avdelning på en psykiatrisk avdelning på Ulleråker sjukhus, djupt deprimerad.

Mamma till Pappa Pralin

Författaren Anna Jörgensdotter föddes 1973 och hon är i dag bosatt i Gävle. Hennes senaste roman, Bergets döttrar, belönades med Ivar Lo-priset 2010.

2002 utkom Jörgensdotter med sin första bok, romanen Pappa Pralin. Debutboken var en sällsynt rolig berättelse om en trasig, förvirrad ung människa som växer upp under 70 - 80-talen.

Om sina egna symptom säger Jörgensdotter att de hör till typiska kvinnodiagnoser, ätstörningar och depression. Det handlar mycket om att man stänger in, istället för att rikta utåt, säger hon.

Anna Jörgensdotter, författare.
Anna Jörgensdotter, författare till Drömmen om Ester. Anna Jörgensdotter, författare. Bild: Foto: Sara Mac Key anna jörgensdotter,författare

Så förväntas man bete sig som flicka, konstaterar Jörgensdotter. Utåtriktade flickor ses ner på på ett helt annat sätt än utåtriktade pojkar och män, upplever hon.

Vi vill bli omtyckta

Den viktigaste drivkraften är att bli omtyckt. Och känner man då att ens beteende gör att man inte blir omtyckt, så ändrar man det ju, säger Jörgensdotter.

Hon ser anorexin som ett frigörelseprojekt. Det kan vara det enda sättet för en att komma i kontakt med sig själv och sina känslor, konstaterar hon.

Felriktad kraft

Det är ett väldigt kraftfullt, aktivt uttryck, upplever Jörgensdotter. Hon säger att det bottnar i en stor styrka att man överhuvudtaget gör det här mot sig själv.

-Fast det är ju en felriktad kraft, påpekar Jörgensdotter.

En kraft och en styrka på ett helt annat sätt än Ester Hennings, tänker jag samtidigt som jag tvingas inse att jag aldrig kommer att få ett klart svar på var Henning fick sin okuvlighet och förmåga att rikta saker utåt.

Samtidigt kunde man ju säga att Ester Hennings sätt att hantera sin situation inte heller var bra då hon blev alltför våldsam utåt. Men, förskräckliga tanke, kanske hjälpte just hennes utåtagerande handlingskraft henne att överleva!?

Så alltså, att väldigt mycket stänga inne sina känslor och tro att de inte har något berättigande, det är inte vägen. Men att agera för mycket utåt, och framförallt så att det skadar andra, är det inte heller.

Några av Ester Hennings målningar kan ses längst ner på Långbro sjukhusmuseums sida om henne:
Långbro sjukhusmuseum.

Hennings verk ställdes ut första gången i samlingsutställningen ”Schizofren konst” i Göteborg tillsammans med verk av Ernst Josephson och Carl Fredrik Hill.

Konstverk av Henning finns i dag i Stockholm på Nationalmuseum, Moderna museet och privata samlare. 1970 ställdes hennes konst ut på Liljevalchs konsthall i Stockholm och på Bror Hjorths Hus i Uppsala 2001.

Mer från programmet

Läs också