Hoppa till huvudinnehåll

Matens väg genom kroppen

Vårt matsmältningssystem är ett att virrvarr av långa och korta tarmar och olika syror som smidigt samarbetar för att smälta den mat vi äter.

Maten åker genom magsäcken vidare till tunntarmen. Tunntarmen kan vara upp till sex meter lång. I tunntarmen sugs näringen upp av tarmluddet. Därifrån åker färdas maten vidare till tjocktarmen, där den sista vätskan sugs upp. Sedan förs det som ännu är kvar av maten ut i ändtarmen och vidare ut ur kroppen. Matens väg genom kroppen tar cirka ett dygn.

Äta bör man, annars dör man

Att äta är en funktion som utöver den fysiologiska nödvändigheten också har en psykisk, social och kulturell betydelse för oss. Lusten att äta, matlusten, är individuell och en följd av varje människas välbefinnande eller vanor.

Vissa människor tappar aptiten när de är på dåligt humör eller känner sig ledsna, medan andra tröstäter.

I de flesta kulturer är det vanligt att göra måltiden till något centralt där människor är tillsammans. Det kan variera från en utsökt middag till något enkelt som en en kopp kaffe eller te.

Vanligtvis vill vi äta när vi är hungriga. Kroppen signalerar att magen är tom genom ett kurrande eller knorrande ljud. Här kan du läsa mer om kurrande mage och vad som händer i kroppen om vi inte äter.

Vad vi väljer att äta avgörs ofta mer av kostvanor och av omgivningen än av genomtänkta överväganden om kroppens fysiologiska balans mellan intag och förbrukning. Fysiologiskt är det livsviktigt för oss att inta föda eftersom cellernas ämnesomsättning är helt beroende av det.

Vid matspjälkningsprocessen bearbetas födan allra först genom mekanisk finfördelning, tuggandet, och sedan genom kemisk spjälkning så att näringsämnena kan tas upp i mag- och tarmkanalen.

Den kemiska spjälkningen av näringsämnen sker med hjälp av enzymer. Ett enzym är ett ämne som medverkar i en kemisk process utan att själv förändras.

I videon från Majs till bajs kan du följa med på matens äventyr genom kroppen inuti ett riktigt tarmsystem.

Många organ samarbetar vid matsmältning

Här går vi närmare in på hur den komplicerade matspjälkningsprocessen går till :

Munhålan (cavitas oris)
I munhålan bits tuggorna av med hjälp av framtänderna och finfördelas med hjälp av kindtänderna. Tungans och kindtändernas rörelser ser till att maten hamnar mellan kindtänderna. Saliven från spottkörtlarna hjälper till i spjälkningsprocessen.

Matstrupen (oesophagus)
Genom matstrupen förs födan till magsäcken med hjälp av peristaltiken som är som små vågrörelser som uppstår genom omväxlande sammandragning och avslappning i matstrupens glatta muskulatur. De här vågrörelserna resulterar i att födan transporteras till magsäcken oavsett i vilken ställning man intar födan.

Magsäcken (ventriculus)
I magsäcken blandas födan med magsaft som produceras av körtlar i magsäckens slemhinna. Bildningen av magsaft stimuleras av både syn, lukt och smaksinnet. I magsaften finns enzymet pepsin, slem och saltsyra. Pepsin påbörjar spjälkningen av proteiner. Saltsyra gör att miljön är sur vilket gynnar pepsinets verkan. Slemmet skyddar magsäcken från den sura magsaften. Saltsyran har också en en hämmande effekt på risken för utveckling av mikroorganismer i maginnehållet.

Magsäckens storlek förändras efter innehållets storlek. Den tomma magsäcken ligger platt med starkt veckad slemhinna och utvidgas efterhand den fylls så att den senast anlända maten ligger i mitten. I magsäcken ryms det en liter föda åt gången.

Tolvfingertarmen (duodenum)
Tolvfingertarmen tar emot matspjälkningssekret från gallblåsan, (vesica fellea)

och bukspottskörteln, (pancreas)

Övergången mellan magsäcken och tolvfingertarmen går via den nedre magmunnen. En ringmuskel öppnar och sluter övergången så att födan portioneras ut till tolvfingertarmen i lagom stora portioner.

Födan har nu fått konsistensen av välling. Det kan ta upp till fyra timmar innan magsäcken hunnit bearbeta födan och den släpper igenom den sista portionen till tolvfingertarmen.

Tolvfingertarmen har för övrigt fått sitt namn efter sin längd – den är ungefär lika lång som bredden av tolv fingrar. I tolvfingertarmen blandas maginnehållet med galla från gallblåsan och bukspott från bukspottskörteln.

Tunntarmen (jejunum och ileum)
Den första halvan av tunntarmen kallas jejunum och den sista halvan ileum.

I tunntarmen utsöndras tarmsaft från små körtlar i slemhinnan till tarminnehållet. Med hjälp av tarmsaften sker den slutliga spjälkningen av näringsämnen och upptaget av de spjälkande näringsämnena fortsätter.

Slemhinnan i tunntarmen är starkt veckad och får på det sättet en stor yta vilket underlättar kroppens upptag av de spjälkande näringsämnena.

Tarmludd (villi)
Tarmludd är en typ av vävnad i tunntarmen, bestående av runt 0,5-0,6 millimeter höga villi, som upptar näringsämnen. De bildar en tät matta på tunntarmens tarmvägg. Tarmluddet ger slemhinnan ett sammetsliknande utseende.

Tjocktarmen (colon)
Med hjälp av vågliknande rörelser förs tarminnehållet vidare från tunntarmen till tjocktarmen. Tjocktarmen delas in i tre delar: den uppåtgående, den tvärgående och den nedåtgående delen. Det kan du se på bilden nedan. Tunntarmen mynnar ut i tjocktarmens uppåtgående del, strax ovanför dess slutna första del. Den här slutna delen kallas för blindtarmen, (caecum), som du på bilden ser som en liten svans i ändan på tarmen(appendix). Det är här som blindtarmsinfektion, (appendictius), uppstår.

Tecknad bild som visar tjocktarmens läge i kroppen.
Tjocktarm och bihanget, blindtarmen Tecknad bild som visar tjocktarmens läge i kroppen. Bild: Yle/iStock tjocktarm

Vid övergången till tjocktarmen är näringsämnena i tarminnehållet absorberade, upptagna, av kroppen. Tarminnehållet består nu av vatten, salt och matrester som kroppen inte kan spjälka. De osmälta matresterna har stor betydelse för tarmfunktionen genom att de fungerar som tarmfyllnad, vilket stimulerar tarmrörelserna.

Ospjälkbara matrester är till exempel fibrer som inte kan spjälkas i människans mag- och tarmkanal. I tjocktarmen sugs vatten och salter tillbaka in i kroppen från tarminnehållet.

De processer som pågår i tjocktarmen medverkar till att tarminnehållet, som tidigare varit mer eller mindre flytande, nu får en mjuk och formad konsistens vid övergången från tjocktarm till ändtarm.

Ändtarmen (rectum)
Ändtarmen är normalt tom. Avföringen glider ner i ändtarmen och uppehåller sig där tills man känner att man behöver gå på toaletten.

Ändtarmen stängs av ringmuskler: en inre av glatt muskulatur, som styrs av autonoma nervbanor (icke viljestyrd), och en yttre av tvärstrimmig muskulatur, som via motoriska nervbanor styrs av viljan.

Så här ser matsmältningssystemet ut:

matsmältningssystemet
matsmältningssystemet Bild: Creative Commons: Mariana Ruiz Villarreal matsmältning

Avföringens sammansättning
Avföring består av ospjälkta matrester, bakterier, vatten, salter, gallfärgämnen och slem. Som regel blir man bajsnödig en gång per dygn, men det förekommer individuella skillnader. Daglig motion, rikligt vätskeintag och fiberrik kost har betydelse för tarmtömningsbehovet.

Visste du att den bruna färgen som bajset har kommer av gallämnet bilirubin som frigörs då de äldsta blodkropparna bryts ner? Nedbrytningen sker i levern och i mjälten. Bilirubin frisätts tillsammans med galla till tolvfingertarmen.

Källor:
Medicin 1, Avsedd för: Vård- och omsorgsprogrammet, kompetensutveckling för vård- och omsorgspersonal samt Yrkeshögskolan. Författare: Urban Gillå, omvårdnadslärare.

Wikipedia

Grundskola, åk 3-6

Läs också

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix