Hoppa till huvudinnehåll

Nu börjar Leif Strengells andra konstnärsliv

Leif Strengell tar ofta händerna till hjälp när han berättar om sin bilder och hur de kommit till honom.
Leif Strengell tar ofta händerna till hjälp när han berättar om sin bilder och hur de kommit till honom. Leif Strengell tar ofta händerna till hjälp när han berättar om sin bilder och hur de kommit till honom. Bild: Svenska Yle/ Jessica Morney fotokonst

- Jag var så fruktansvärt intresserad av stilskrivning. Jag var den enda i klassen som satt och skrev och skrev - och njöt så mycket av det. De andra ville ju bara bort därifrån. Det var min passion och min konstnärliga bana startade där.

Konstnären och konstläraren Leif Strengell hittade sina gamla stilskrivningshäften när han tömde föräldrahemmet i Vapenbrödrabyn i Vasa. Nu finns hans skrivövningar med på utställningen Melancholia, i en triptyk där han satt ihop sidor från häftena med bilder på stenar som slipats runda i havet. Stenarna, liksom stilskrivningsbladen, symboliserar innötning. För att bli bra på något krävs mycket arbete.

Blir melankolisk när han gör konst

- Jag anser mig vara rätt så glad och sprallig i mina förehavanden, och nyfiken och påhittig utanför konstnärslivet, säger Leif Strengell. Men genast jag tar på mig konstnärsmanteln kommer melankolin, det allvarsamma. Men det har också en rent fysisk förklaring, för jag är så oerhört fascinerad av teckning och grafik. Av svartvitt, av brun- och gröntonade etsningar. Jag kommer inte ifrån att all grafik känns vemodig.

Leif Strengell har gjort konst sedan början av 1980-talet, men en stor del av hans tid har gått åt till undervisning och administration. Först på konstskolan i Nykarleby och på senare år, efter flytten av utbildningen, på Campus Allegro i Jakobstad. Men nu har Leif Strengell trappat ned på ansvaret vid konstutbildningen. Nu börjar vad kallar han för sitt andra konstnärsliv. Att äntligen få tillräckligt med tid och kontinuitet i det egna skapandet.

Det tömda barndomshemmet

Utställningen Melancholia, som visas på Black Wall Gallery på Kasernområdet i Vasa, tar avstamp i försäljningen av Leif Strengells barndomshem. Stora realistiska interiörfoton, där fönsteröppningarna gapar vita mot väggens medaljongtapeter, utgör ingången till utställningen. Ett hem, där varken människorna eller sakerna finns kvar. Skarvarna mellan fotografierna, där de nu hänger på galleriets svarta väggar, är lika breda som skarvarna mellan väggskivorna i huset.

Fotoverk tagna i Leif Strengells barndomshem, strax innan huset såldes. Verken är hängda så att mellanrummet mellan dem motsvarar springorna i väggskivorna i huset.
Fotoverk tagna i Leif Strengells barndomshem, strax innan huset såldes. Verken är hängda så att mellanrummet mellan dem motsvarar springorna i väggskivorna i huset. Fotoverk tagna i Leif Strengells barndomshem, strax innan huset såldes. Verken är hängda så att mellanrummet mellan dem motsvarar springorna i väggskivorna i huset. Bild: Svenska Yle/ Jessica Morney barndomsminnen

-Någonting dog när huset plötsligt blev tomt, när den sista gnuttan försvann, säger Leif Strengell. Bara skalet lämnade kvar. Ett avslut. Nu är Leif Strengell, det enda barnet i familjen, den äldsta generationen i sin släkt. Ingen står bakom honom. Samtidigt är han, som han själv säger, på väg in i en begynnande ålderdom.

Men det här är också en ny början. En ung familj har renoverat och flyttat in i huset, fört med sig nya barn och nytt liv. Och Leif Strengell tar nya tag som konstnär. När han avslutade allt kring föräldrahemmet öppnade sig nya möjligheter.

- Jag kör väldigt hårt och har satsat en del från försäljningen av föräldrahemmet på att köpa en ateljé i min nuvarande hemstad Nykarleby, berättar Leif Strengell. Jag inreder den professionellt och meningen är att jag ska bjuda in konstnärer till workshoppar och göra grafik och annan konst.

Alla bilder på utställningen Melancholia har en egen historia. Till exempel gravyren föreställande den stora tall som stod vid hörnet av huset. Vi får betrakta den nerifrån, upp längs med stammen mot den grå kronan.

Leif Strengell berättar om sina verk i utställningen Melancholia på Black Wall Gallery i Vasa.
Leif Strengell berättar om sina verk i utställningen Melancholia på Black Wall Gallery i Vasa. Leif Strengell berättar om sina verk i utställningen Melancholia på Black Wall Gallery i Vasa. Bild: Svenska Yle/ Jessica Morney leif strengell

- Från tio års ålder fram till trettioårsåldern ramlade jag i drömmen alltid ur det där trädet, säger Leif Strengell. Jag stötte mig aldrig, utan svävade runt huset och for iväg någonstans.

Minnena blir till myter

Flera av bilderna är gjorda utgående från negativ som aldrig blivit framkallade tidigare.
- Positiv framkallning i mörkrum har jag aldrig tyckt om, så när de digitala kameror kom tyckte jag att äntligen, säger Leif Strengell. Nu arbetar han med fotopolyemergravyr, där han framkallar bilderna med vatten istället för med kemikalier.

- Det är en osäker och slumpartad teknik. Bilderna ser helt annorlunda ut än vad jag planerat. Lite mysko, säger Leif Strengell. Endel anser kanske till och med att de är dåliga. Men de består av serier, så ingenting är dåligt. Det är bara rummet som håller på att förvandlas. En övergångsfas från minne till dröm och myt, som spinner kring frågan vad mitt barndomshem egentligen var. Minnena har blivit till konst.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje