Hoppa till huvudinnehåll

"Mr Stundars" går i pension

Peter Båsk i sitt arbetsrum på Stundars.
Peter Båsk i sitt arbetsrum på Stundars. Fåtöljen han sitter i räddades ur en sopcontainer. Peter Båsk i sitt arbetsrum på Stundars. Bild: Yle/Roger Källman peter båsk

I början av februari arbetar Peter Båsk sin sista dag som intendent på Stundars museum i Korsholm. Fastän han stryks från lönelistorna så kommer Peter ändå inte att försvinna från Stundars, utan fortsätta vara engagerad i verksamheten.

Peter Båsk var med och grundade Stundars hembygdsförening år 1973. Under åren som gått har han har varit styrelsemedlem, ordförande för föreningen, verksamhetsledare och nu under de senaste åren intendent.

Ett brinnande intresse för teknik och byggande

Peter Båsk kommer från ett släkte av byggare och timmermän. Hans eget intresse för byggande väcktes i barndomen.

- Jag växte upp i centralbutiken i Solf, som mina föräldrar drev, berättar Peter. Vi var fem syskon och det var trångbott på vinden, så då jag var sex år gammal packade jag min ryggsäck och flyttade till farfar och farmor en halv kilometer bort.

Peters farfar var byggare och entreprenör. Han drev ett företag och hade anställda byggare. Som ett exempel på farfaderns byggprojekt kan nämnas Sundom kyrka.

- På lördagar och söndagar cyklade farfar runt i byn och hälsade på sina anställda. Jag satt på pakethållaren och följde med och blev väl insatt i byns historia och hans arbetskamrater.

Det här inspirerade Peter och han tänkte att själv börja med byggande. Hans far, som i sin ungdom själv sysslat med byggande, sa: det är intressant men oroligt, man måste flytta från en arbetsplats till en annan

- Däremot hade han hört att på Vasa Telefon - jag var ju intresserad av teknik - så där får folk som börjar jobba där så har jobb hela livet.

Peter tog det här till sig och började praktisera på Vasa Telefon. 1968 inledde han studier på ellinjen i tekniska skolan. Men under det första studieåret hände något som fick honom att byta studieinriktning.

- Vi var till Strömberg på exkursion. Där satt elteknikerna och förmännen i en liten glasskrubb på ena sidan av den stora hallen. Jag tänkte att "är det där framtiden så är det inget för mig".

Peter gick upp till rektorn för tekniska och sade att han ville byta till byggnadslinjen, för det var han intresserad av. Begäran bifölls och han klarade av den treåriga byggmästarutbildningen på två år.

Till civilisationens vagga

Efter examen började Peter Båsk arbeta på byggnadsfirma K.E. Nyman. Att bygga elementhus efter standardlösningar var ändå inte hans stora intresse.

- Jag hade tänkt att efter examen så skulle jag ut i världen och se nånting annat.

I januari 1975 besökte Peter Ilmajokiföretaget Vise, som hade projekt i Afrika och mellanöstern. Han frågade om de hade behov av en byggmästare som kunde åka iväg omedelbart.

Direktören hade Afrikas karta på väggen. Han pekade ut Libyen, huvudstaden Tripoli och så den lilla staden Brak, tusen kilometer från Medelhavet. "Där bygger vi tekniska skolor åt Gaddafi, där skulle vi behöva en byggmästare.

- Ja, det passar bra, sa jag. Så flög jag ner till Brak, mitt i öknen. Det var en intressant utmaning att arbeta i Libyen, säger Peter Båsk.

Efter den kommenderingen arbetade Peter i Irak. Där byggde Vise 28 yrkesskolor och fem lantbruksinstitut runt om i landet.

- Det var ju synnerligen intressant att komma till Mesopotamien, civilisationens vagga. Jag var stationerad i Bagdad, men fick resa runt och bekanta mig med historien, så jag har vandrat på Babylons gator och sett resterna av de sju hängande trädgårdarna.

Tillbaka till Finland, tillbaka till Stundars

År 1980 bröt krig ut mellan Iran och Irak. Företaget Vises personal evakuerades från Irak och det hela slutade med att Vise och moderföretaget Vesiseppo gick i konkurs.

Efter konkursen arbetade Peter Båsk bland annat som byggkonsult. Dessutom blev han allt mer engagerad i verksamheten på Stundars.

- Vir hemkomsten till Finland 1980 blev jag åter invald i styrelsen. Sen blev jag viceordförande och år 1983 ordförande.

Det var under den tiden som man bestämde att Stundars måste få permanent personal. Tidigare hade man haft anställd personal endast under sommaren.

- Det här gav mera kontinuitet i verksamheten. För att kunna planera framåt så måste det finnas folk som på vintern förbereder vad man ska göra på sommaren. Dessutom började man också med olika vinteraktiviteter.

- År 1984 bytte jag från ordförandeskap till att bli tjänsteman, anställd verksamhetsledare för Stundars, säger Båsk.

Ett välfyllt museiområde

Restaurang, konstverkstäder, gästkonstnärsverksamhet och hantverksgille... under åren har Stundars verksamhet breddats och vuxit i omfång. På samma sätt har själva museet vuxit med fler och fler byggnader.

- Gunnar Rosenholm (Stundars grundare) hade en vision där han hade ritat in över 90 byggnader: dels verkstäder, men om man har en verkstad så ska det också finnas en bostad, ett uthus och kanske ett utedass - för att det ska vara komplett.

Styrelsen bantade under 1990-talet vision en aning. I framtidsplanen finns det nu 75 byggnader inritade på det nuvarande området.

- Det börjar bli ganska fullt på museiområdet och vi har tre byggnader i lager (nedmonterade och under tak), bland annat en smedja och ett litet uthus.

På Stundars finns redan ett gelbgjuteri, men boningshuset som hör till det står ännu i Sundom och väntar på att flyttas hit.

- De flesta hus på området har varit rivningshotade, såna som har varit snäppet före att ramla ihop och så har jag av nån anledning sett det.

Peter ger ett konkret exempel: huset som hans arbetsrum finns i. Han följde i tio år med hur huset förföll: skorstenen revs, fönstren slogs ut och mellantaket störtade ner.

- Men det var bra i stommen, så 1994 kom vi överens med ägaren om att huset flyttas till Stundars och blir ett visningshus i byggnadsvård.

Tankar om framtiden

För tio år sen, vid 58 år, gick Peter Båsk ner till deltitsjobb. Nu fyller han 68 och går i pension. Att han går i pension betyder ändå inte att Peter försvinner för gott.

- Jag har ett jätteintressant uppdrag som jag utövar en dag om året: jag är Stundars hustomte. Jag bor ju också jättenära, vandrar genom området och kontrollerar att dörrarna är stängda och om det har hänt nånting.

Peter kommer också att behålla sitt arbetsrum (som är sprängfyllt av dokument, ritningar, fotografier, papper med idéer med mera) och han kommer att fortsätta vara engagerad i verksamheten.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten