Hoppa till huvudinnehåll

Vi vill ha färre barn, senare i livet

familjeforskare anna rotkirch
Forskningsprofessor Anna Rotkirch familjeforskare anna rotkirch Bild: Yle vegas sommarpratare 2015

Hur många barn vill föräldrar i Finland egentligen ha? Och vad är realistiskt? På Befolkningsförbundet (Väestöliitto) har man undersökt orsakerna till att det nu föds färre barn i Finland än på flera år. Man har frågat befolkningen hur många barn de vill ha och hur många de tänker skaffa.

- Idealantalet barn har sjunkit från mellan två och tre till just under två i den senaste Befolkningsbarometern, säger Anna Rotkirch, forskningsprofessor vid Befolkningsförbundet.

Samtidigt stiger förstföderskornas ålder trots att vi teoretiskt sett vet att vi borde börja försöka få barn tidigare än vi gör i dag. Genomsnittsåldern för en förstföderska i Finland i dag är 28 år.

Vi skaffar inte fler barn när det går dåligt

Det finns ett klart samband mellan recessioner och minskad nativitet men myten om att vi skaffar fler barn när det går dåligt i ekonomin är seglivad i Finland. Den härstammar enligt Rotkirch från början av nittiotalet då nativiteten de facto ökade en aning, trots recessionen.

- Då genomfördes flera stora familjepolitiska förändringar, och det ledde till att i synnerhet familjer som redan hade barn skaffade flera. Men i själva verket steg genomsnittsåldern för när man fick sitt första barn tillfälligt också då.

Det är inte så konstigt att många av våra populära tv-serier handlar just om 30-40 åringa kvinnor som söker efter män i storstäder där utbudet är rätt så litet.

Det statisktiska faktumet drunknade i mängden barn som föddes. Och Rotkirch påminner om att utgångsläget då också var ett annat. Förstöderskornas ålder var lägre, det fanns alltså en möjlighet att skjuta upp tidpunkten för barn utan desto större följder för befolkningsmängden.

- Den möjligheten har vi inte nu på samma sätt, eftersom åldern då vi skaffar vårt första barn redan är hög. Nu vet vi inte hur det kommer att gå. Inte i Europa och inte i Finland.

Man kan se klara samband mellan ökad ofrivillig barnlöshet och förhöjd ålder på förstföderskorna. Det är hur som helst inte enbart det ekonomiska läget och oron på arbetsmarknaden som får oss att skjuta på tidpunkten för det första barnet, eller strunta i att planera flera barn till familjen.

Det ekonomiska läget förklarar inte allt

Nativiteten sjunker inte bara i Finland, utan också i Europa och resten av världen. Mest sjunker den i de länder som drabbats hårdast av recessionen, men den sjunker också till exempel i Norge, där man inte kan tala om ett dåligt ekonomiskt läge.

- Vi ser en sorts förskjutning till den familjemodell som finns bland till exempel den vita befolkningen i USA, eller i Kina och Taiwan. Man strävar till hög utbildning och man får ett eller två barn, sent i livet och så satsar man allt på dem.

Rotkirch menar att det handlar om en större, kulturell förändring som rotat sig. Den lilla familjens ideal.

Barnskaffningslandskapet har förändrats i grunden

Den största orsaken till att man skjuter på tidpunkten för ett första barn i dag är att man inte har hittat en lämplig partner. Men hur kan det vara svårare att hitta en partner i dag än vad det var för ungefär femtio år sedan?

- Den stora förändringen är att “barnskaffning” och bildandet av parförhållandet har skilts åt, säger Rotkirch.

På till exempel 60- och 70-talet bildade man par ungefär i samma ålder som nu (20-24 års ålder), men då gifte man sig och skaffade barn rätt så fort efter att förhållandet inletts. Nu pågår det första samboförhållandet länge och så skaffar man barn först efter många år, eller så bryts förhållandet och man får ett nytt där man snart skaffar barn.

Det går att resa och studera och jobba och ha ett intressant liv också när man har barn.

I och med att vi har högre utbildning i dag har också singellivet förlängts. Det finns fler singlar än förr. I städerna finns många singelkvinnor, och på landsbyggden många singelmän. Könsfördelningen bland 20-30 åringarna är alltså skev. Det här beror delvis på att vi flyttar efter utbildning, och delvis på armén.

- Så det är kanske inte så konstigt att många av våra populära amerikanska tv-serier handlar just om 30-40 åringa kvinnor som söker efter män i storstäder där utbudet är rätt så litet, säger Rotkirch.

Det nya livsloppet

Det finns alltså två parallella skeenden som påverkar hur vi tänker om antalet önskade barn i en familj. Dels påverkar det ekonomiska läget och speciellt tankar om vår egen arbetssituation hur vi resonerar, dels pågår en kulturell förändring. Vi vill hitta den perfekta partnern och “leva ut vår ungdom” innan vi ens tänker på barn i dag.

- De unga antar att man först ska studera och sedan resa och sen ska man fundera på parförhållandet och kanske skaffa barn om man då vill ha dem. Det här är på många sätt det nya livsloppet.

Rotkirch menar att det i viss mån är oroväckande med tanke på att det kan bli svårt att få barn om man skjuter upp det alltför länge. Den ofrivilliga barnlösheten ökar inte bara i Finland, utan i hela Europa. Men samtidigt ökar också antalet frivilligt barnlösa.

Enligt Rotkirch för den livsstil vi har i dag också mycket gott med sig. Vi blir högre utbildade, vi har mer tid för parförhållandet (något som vi enligt undersökningar gjorda på 70-talet önskade oss). De barn vi får är mer ofta önskade än oönskade och vi tillbringar faktiskt mer tid med våra barn nu än tidigare.

- Men man borde kanske försöka tänka att det att man blir förälder per definition inte utesluter allt det där andra som man vill ha. Det går att resa och studera och jobba och ha ett intressant liv också när man har barn, säger Rotkirch.

Att få flera barn, en lyx.

På Befolkningsförbundet är man inte oroad över en sjunkande nativitet i sig, det som oroar är om människor känner att de av olika anledningar inte kan uppfylla sina egna ideal. Klyftan mellan hur många barn man önskat sig och hur många man i verkligheten får, har hittills varit störst i Europa just i Finland, men nu verkar den minska.

De flesta finländares erfarenhet av småbarnsåren är att de har ett 6 månaders och ett två och ett halvt år gammalt barn. Och det är helt enkelt otroligt tungt!

Undersökningen visar bland annat att 15 procent av befolkningen önskar sig noll barn. I jämförelse med tidigare motsvarande undersökningar är den här siffran väldigt hög. Att förändringen märks tydligast bland lägre utbildade är också oroväckande, enligt Rotkirch.

Är det status att ha många barn?

- Hos oss och i Norden finns det en uppfattning om att det tredje barnet är den lilla exessen i livet, det som går över normfamiljen. Och vi vet också att det är vanligare att ha flera barn i synnerhet för män som har hög inkomst och högre utbildning, så det finns ett samband, säger Rotkirch.

Sambandet mellan låg utbildning och högre barnlöshet syns också i Finland där barnlösheten är högst i hela Norden.

- Hos oss stämmer inte bilden av en väldigt fattig familj med femton hungriga munnar som gapar. Den finns i historien, men inte i nutidens Finland.

Hellre två än tre

Den vanligaste orsaken till att par med två barn väljer att inte skaffa flera är att endera partnern inte vill det. Men forskningen visar också på en uppfattning om att de mentala resurserna inte räcker till. Man orkar helt enkelt inte med ytterligare ett litet barn i sin vardag. Här kan åldersskillnaden mellan de syskon som redan finns i familjen spela in, tror Rotkirch.

- I Finland får de flesta två barn, och barnen föds allt närmare varandra. Det betyder att de flesta finländares erfarenhet av småbarnsåren är att de har ett 6 månaders och ett två och ett halvt år gammalt barn. Och det är helt enkelt otroligt tungt!

Det finns en tanke om att man ganska snabbt ska ha småbarnsåren överstökade i Finland, men det påverkar också hur vi ser på den tiden och vad vi ger för bild åt andra av hur det är att ha små barn.

Det här har att göra med mjuka värden, som lycka i vardagen.

I Befolkningsbarometern dryftas också vilken bild familjebildandet har i offentligheten. Är barn välkomna i samhället och porträtteras föräldraskapet som ett spännande äventyr, eller talas det mer om hur tungt livet med småbarn är och om nedskärningarna i familjepolitiken?

Är sjunkande nativitet oroväckande?

I hela världen sjunker nativiteten och befolkningen åldras, men förändringen går snabbast i Europa. Vi lever dessutom längre än förut. Anna Rotkirch är ändå inte på ett samhälleligt plan orolig för vår framtida demografi.

- Egentligen tycker jag inte att det är ett problem, men det är en samhällspolitisk utmaning hur man ordnar med beskattningsunderlag och servicestrukturer. Om man följer med vad som händer kan man gardera sig, säger Rotkirch.

Det som däremot oroar forskarna på Befolkningsförbundet är vad som sker på individnivå om allt fler blir ofrivilligt barnlösa eller inte får det antal barn de önskar sig.

- Det borde vi tala om mera, för det påverkar vårt välbefinnande och vår livsstil. I Finland har det länge varit så att om man talar om nativitet så handlar det om ekonomisk bärbarhet och befolkningsstruktur och andra hårda saker, men det här har egentilgen att göra med mjuka värden, som lycka i vardagen, säger Rotkirch.

Nya sociala lösningar i framtiden

Var femte kvinna och var fjärde man i Finland är i dag barnlös. Andelen barnlösa i Storbritannien är ungefär lika stor och där har man nyligen grundat en organisation: Ageing without children (Att åldras utan barn). Tanken är att ingen ska bli ensam eller utan praktiskt stöd i vardagen. Något som ställer stora krav på medborgarsamhället.

- Det här är något som vi också behöver fundera på. Det vardagliga sociala kittets tunnhet är i Finland överlag ett problem. Hur mycket vi egentligen skulle behöva andra människor och hur svårt det är att be om hjälp, säger Rotkirch.

Hur har du resonerat kring antalet barn i er familj?

Läs också