Hoppa till huvudinnehåll

Sanna Kekäläinen: Skulle jag tycka om att trängas ut i marginalen?

Kekäläinen & Company, Sanna Kekäläinen, PUNA - RED - ROUGE 2007.
Sanna Kekäläinen i Puna Red Rouge 2007. Kekäläinen & Company, Sanna Kekäläinen, PUNA - RED - ROUGE 2007. Bild: Heli Rekula puna - red - rouge 2007.

En blandning av lidelse och lidande drivet till sin spets, så här uppfattar Sanna Kekäläinen och Kekäläinen & Company begreppet passion i sitt nya dansverk med samma namn. Passion har premiär nu på fredag i Helsingfors.

Strålkastarna sänder ut ett värmande ljusbad, kanske är det nära till en uppenbarelse, far det genom mig samtidigt som jag småler för mig själv. För under vårt möte där vi sitter i Kekäläinen & Companys bländvita utrymme i Kabelfabriken betonar Sanna Kekäläinen att Passion inte är något religiöst verk. Men att Jesu lidandes historia finns med i historiskt perspektiv.

Jesus som försonare av människans synder är en intressant syndabock och mycket aktuell just nu, säger Kekäläinen. Samtidigt frågar hon sig om passionen som lidelse i dag har behandlats så våldsamt av till exempel massmedia att den har kommersialiserats alltför långt.

Vet vi längre vad äkta passion är?

Det bekväma med syndabockar

I sitt verk Passion vill Kekäläinen & Company fokusera på passionen som lidande, ädelhet och den lilla människans existens.

På frågan om vem som då görs till syndabockar i dag utropar Kekäläinen spontant att det är en bra fråga om vi tänker på att vi i Europa just nu har miljoner syndabockar. De är ganska många, tillägger hon.

Kanske är det den globala kapitalismen som i första hand har förstört vårt system. Vi lever i den postkoloniala, efterkoloniala världen, där vi har hamnat i situationen med flyktingströmmar, funderar Kekäläinen.

Samhället vill alltid ha syndabockarna. Och här har vi dem nu som på bricka för oss i väst, som fortfarande har mycket av allt möjligt.

Men eftersom det är vi med vår kolonialism som har förorsakat läget, skulle det nu vara bra att se oss själva i spegeln, säger Kekäläinen.

Våra projiceringar utanför oss själva

Varför är folk så aggressiva och ibland rent elaka mot dem de gör till syndabockar, frågar jag. Svaret kommer blixtsnabbt: Xenofobi, det vill säga bortträngandet av det som är annorlunda och obekant.

Det är en lättnad att placera allt det onda i det som är främmande, här har vi den centrala faktorn. Och att sedan dra upp bestämda gränser, vilket till exempel vår regering nu kraftigt håller på med, anser Kekäläinen.

Eftersom det här med miljoner syndabockar är en så stor sak nu och behandlingen av minoriteter är så enormt dålig – ja, exemplen är otaliga – så har Kekäläinen & Company med Passion velat gå in på individplanet och utgå från den mycket privata upplevelsen.

Därifrån vill kompaniet sedan lugnt vidga blicken till det allmänna, gemensamma och identifierbara, så att smärtpunkterna kommer fram på ett humant sätt.

Var och en av oss

Det vi alla kan göra för att utveckla oss att inte hemfalla åt syndabockssyndromet är enligt Kekäläinen att till exempel ta oss en femton minuters funderingsstund varje dag. Om vi fördömer det som är annorlunda, varför gör vi det?

- Skulle jag tycka om ifall jag var den som trängdes ut i marginalen av en orsak som jag inte kan rå för?

Men kulturella skillnader som exempelvis tar sig uttryck i män som börjar röra kvinnor på gatan, hur kommenterar Kekäläinen dem?

- Det är förstås mycket tråkigt. Men jag ser det som en följd. Och visst kan finländarna också våldta. De är i själva verket ett mycket aggressivt folk. Det visar ju också vår fula, råa närhistoria, säger Kekäläinen.

Hon påpekar att hon därför inte alls skulle lyfta finger, utan istället försöka se på orsakerna. De kulturella skillnaderna finns och dem kan vi göra något åt. Men de blir inte bättre med xenofobi och bortträngning.

Det som är annorlunda är ju en rikedom säger Kekäläinen, som gärna skulle välkomna många arbetsföra personer, företagare till Finland. Hennes övertygelse är att vi då skulle börja må bättre i vårt land.

Euforisk passion och nakenhet

Jag undrar var glädjen och den euforiska, lyckliga passionen finns i det nya dans- och performanceverket? Kekäläinen försäkrar att också den finns med.

Härifrån kommer vi in på nakenheten i Kekäläinen & Companys verk genom åren. Enligt Kekäläinen är den ett viktigt tema.

Men det centrala temat har varit och är kvinnans kropp som föremål för blickar. Här har vi vårt feministiska sätt att närma oss kroppen och varför då inte också mannens kropp, inflikar Kekäläinen.

Nakenheten är en mycket naturlig del av det hela. Kekäläinen vill visa andra utgångspunkter och erfarenheter än det som just nu rör sig i den massmediala bilden av nakenhet.

Pornografisk, urlöjlig bild

Hon säger att massmedias skrattretande bild är både banaliserande och pornografisk. Istället vill hon göra sitt budskap om kroppens naturlighet både till politik och konst.

Många har också sagt att de efter en stund har upplevt nakenheten på scen som högst naturlig, som någonting de inte längre tänker på. Och det är just det här som Kekäläinen säger sig eftersträva.

Människan föds och dör ju naken, det är ett obestridligt faktum. Naknare än så kan man inte bli, påpekar hon.

Keidas projekti – Projekt Oasen

I år firar Kekäläinen & Company sitt 20-års jubileum. Kekäläinen tänker sig att det sker med samma teman som har funnits med ända sedan starten 1996. Det vill säga kön, kroppen, den ”fula kvinnan” på scenen…

- Vi försöker verkligen få det här att öppna sig till en förståelse för att det inte är något så märkligt.

Som en avrundning på vårt möte berättar Kekäläinen att nöden nu är stor eftersom de utövande scenkonstnärerna är många samtidigt som det finns för lite pengar.

- Efterfrågan är så stor att vi har öppnat ett ännu större utrymme hos oss än tidigare för unga utövare. Deras verk får bli en del av vårt utbud eftersom vi ser det som viktigt att också de får komma fram.
Smågrupper och koreografer får på så sätt gratis utrymme här, vilket ökar vårt arbete. Men innan Dansens Hus blir verklighet måste vi göra vad vi kan för fältet redan nu, konkluderar Sanna Kekäläinen.

Kekäläinen & Companys Passion har premiär 22.1.2016 i STOA i Helsingfors, Östra centrum. Den sjätte och sista föreställningen ges den 2.2.2016.

Kekäläinen & Company, Passion. 2016.
Passion av Kekäläinen & Company 2016. Kekäläinen & Company, Passion. 2016. Bild: Lilja Lehmuskallio passion. 2016.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje