Hoppa till huvudinnehåll

Det gör ont att vara vacker – kvinnan har alltid lidit för sin skönhet

The image shows "The Mainbocher Corset" by Horst P. Horst, VOGUE Archive Collection, www.lumas.com. LUMAS VOGUE Collection presents Masterpieces of Fashion Photography. Iconic fashion photographers of the 20th century from the archives of American VOGUE.
The image shows "The Mainbocher Corset" by Horst P. Horst, VOGUE Archive Collection, www.lumas.com. LUMAS VOGUE Collection presents Masterpieces of Fashion Photography. Iconic fashion photographers of the 20th century from the archives of American VOGUE. Bild: EPA/LUMAS kvinnohistoria

Kvinnan har i alla tider fått lida av olika skönhetssträvanden. Varför har det varit så viktigt att vara vacker och har vi i dag ett mer humant förhållande till vårt utseende?

Det finns en helt praktisk orsak till att kvinnor genom historien har strävat efter skönhet: att vara vacker har varit en fördel på äktenskapsmarknaden. Också den fattiga torparflickan vann på att vara vacker.

Att göra sig vacker är en sak som har förenat kvinnor. Däremot har varje kultur för sig definierat vad just den anser vara vackert. Skönhetsidealen är starkt förankrade till vissa tidsepoker.

Proportioner var allt

På 1500-talet var det speciellt viktigt att kroppsdelarna var i harmoni. Både ansiktet och kroppen skulle bestå av delar som satt på rätt platser och hade rätt slags form. Idealet var en slank och välproportionerad kropp.

Hundra år senare fick barockkvinnan vara mer fyllig, men på 1700-talet skulle kvinnan åter vara späd och smal.

1500-talskvinnor på marknad av Lucas de Heere, ca 1570
1500-talskvinnor på marknad i London. 1500-talskvinnor på marknad av Lucas de Heere, ca 1570 Bild: Creative commons/ Public domain/ Yale Books 1500-talskvinnor

Man betraktade fetma, magerhet och hälsa utifrån den rådande humoralpatologin, tidens läkarvetenskap. Humoralpatologin byggde på läran om kroppens fyra vätskor som gjorde att kroppen antingen var i balans eller i obalans. Vätskorna var svart galla, gul galla, blod och slem.

Om vätskorna var i balans var man frisk, obalans gjorde däremot att man blev sjuk.

Under renässansen ansåg man att en kvinna började förlora sin skönhet vid 25 års ålder.

- En välproportionerad kropp var en som såg ut som den egna, säger Anu Korhonen, filosofie doktor och historieforskare vid Helsingfors universitet. Människor tyckte att kroppar som liknade deras egna kroppar och "det normala" var vackra.

Åldern var också då skönhetens värsta fiende. Man tänkte inte på åldern utifrån kalenderåren utan den bedömdes från utseendet. Skönheten blomstrade i ungdomen medan vuxen ålder innebar att skönheten började förfalla. Rynkor var hudproblem på samma sätt som nippor, vårtor och bölder.

- Under renässansen ansåg man att en kvinna började förlora sin skönhet vid 25 års ålder, säger Anu Korhonen.

Bly, kvicksilver och atropin i ansiktet

Utseendet kunde hjälpa kvinnor att nå upp till ett visst socialt status, och behålla det. Man riskerade till och med medvetet hälsan för att uppnå yttre skönhet - speciellt kvinnor i de högre samhällsklasserna var i riskzonen, eftersom de hade råd med tidens giftiga kosmetika.

På 1700-talet var societetsdamen kammarjungfruns och frisörskans gemensamma kreation. Kvinnorna började göra sig vackra redan på morgonen: hyn blektes med krämer som innehöll bly, på ögonlocken svepte man antimonsulfid och läpparna fick sin röda färg av kvicksilversulfid. Droppar av belladonna atropin fick pupillerna att vidgas och ögonen att se större ut.

Skådespelerskan Roberta Valentini utklädd till Marie Antoinette i Paris.
Osannolika peruker, vitt puder och skönhetsprickar var skönhetsidealet på 1700-talet. Skådespelerskan Roberta Valentini utklädd till Marie Antoinette i Paris. Bild: EPA/INGO WAGNER roberta valentini

Ögonbrynen frättes bort med osläckt kalk. Ett lager gummilacka avrundade helheten och gjorde ansiktet orörligt och stelt.

- Belladonnadropparna orsakade grön starr och sminket innehöll bly och frätande ämnen som förstörde ansiktet. Tänderna föll ur munnen, berättar Anu Korhonen.

Det var också vanligt att kvinnor färgade sina hår. Håret blev ljust när man först doppade det i ett frätande ämne och sedan lät det torka i solen.

- Barnafödande och olika sjukdomar var förr i världen de största hoten mot kvinnors hälsa, men kosmetikan var också ett allvarligt hot. Redan på 1500- och 1700-talen visste man om farorna och många läkare skrev om ämnet.

Ögonbrynen frättes bort med osläckt kalk. Ett lager gummilacka avrundade helheten och gjorde att ansiktet blev orörligt och stelt.

Italienaren Paolo Giovanni Lomazzo skrev bland annat följande om vit ansiktsfärg: "När man sprider ut det på ansiktet bränner och dödar det området på ett smärtsamt sätt. Därför har kvinnor som använder färgen svarta tänder som står ut ur tandköttet."

Trots varningarna ville kvinnorna inte ge upp sina sminkvanor. Stunderna då man gjorde sig "vacker" var en slags egen tid kvinnor emellan då man samlades och pratade.

En tid utan smink: 1800-talet

På 1800-talet ansågs det däremot vara olämpligt för kvinnor att sminka sig. Under den viktorianska tidsåldern slutade många kvinnor att måla sig i ansiktet och naturlighet blev på modet. Då rekommenderades i stället att kvinnor skulle sköta om sin hy.

Mode på 1800-talet: bild från gammal tidning (1840)
Naturskönt på 1800-talet. Mode på 1800-talet: bild från gammal tidning (1840) Bild: Creative commons/ Public domain/ Haabet 1800-talskvinna

Mödrar uppmanades tvätta sina barn i komjölk. Det trodde man höll hyn klar till färgen och skyddade den från solen. Man trodde att jordgubbar och honung var bra för hyn och att rått kött hjälpte mot rynkor.

En tid ansåg man att det främst var kvinnor med ett tvivelaktigt rykte som sminkade sig. Först senare, med den industriella utvecklingen, blev smink igen en del av kvinnors vardag.

Korsetten tryckte ihop kroppen

På 1800-talet riktades blickarna i synnerhet mot kvinnors midja. Timglasfiguren var idealet och kvinnor måste använda korsett.

Revbenen trycktes ihop av korsetterna som innehöll rotting eller barder av en val och senare järn. Det var inte ovanligt att de skavde så hyn blev blodig och gjorde att ryggraden förvreds.

Från och med 1800-talet ansågs det vara olämpligt för kvinnor att sminka sig. En tid var det bara kvinnor med ett "tvivelaktigt rykte" som använde smink.

Det var svårt att andas och all fysisk ansträngning var plågsam. Ofta började man använda korsett redan i ung ålder, vilket hämmade kroppens naturliga utveckling.

En smal midja var viktig och den framhävdes också med enorma kjolar. Kjolarna byggdes med en krinolin, en underkjol bestående av glest sittande ringar av ben, rotting eller tunna stålskenor.

Krinolinen var en halvcirkelformad, korgliknande kreation som täcktes in med metervis med tyg. Kjolarna var tunga och gjorde kvinnor sårbara för olika olyckor när de fastnade i maskiner eller fattade eld i hemmen.

Kvinna i korsett, reklam från 1800-talet.
Kvinna i korsett, reklam från 1800-talet. Bild: Creative commons/ Public domain/ Haabet kvinna i korsett

Korsetten och krinolinen var tillsammans som en bur. Man tänkte att de gjorde kvinnan medveten om sin kropp, medan sanningen var att de gjorde det nästan omöjligt att röra sig.

Djupa urringningar och bara axlar var också högst opraktiska under de kalla månaderna. Förkylningar utvecklades ofta till lunginflammationer på grund av den bristfälliga vården.

Efter franska revolutionen slutade många kvinnor att använda snörliv, peruker och rita skönhetsprickar. Kvinnor fick då leva utan korsett i tjugo år. Efter det var korsetter återigen på modet fram till 1950-talet.

Charleston och byxdressar

Skönhetshistorien hänger tätt ihop med historien om kvinnors befrielse. Ju mer självständig kvinnan blev och ju mer rättigheter hon fick, desto friare började hon klä sig.

På 1920-talet dansade den moderna kvinnan charleston, rökte och ägnade sig åt sport om hon ville och kunde. Frisyrerna blev kortare och promenaddräkter vanliga. Kvinnan fick vara sportig och lite pojkaktig.

På 50-talet skulle kvinnan igen se ut som en regelrätt kvinna, medan kvinnor på 60-talet strävade efter en flickig look. Att unna sig själv saker och motionera blev trendigt på 80- och 90-talen, när ungdomsdyrkan blev ett samhällsfenomen.

Skönhetshistorien hänger tätt ihop med historien om kvinnors befrielse. Ju mer självständig kvinnan blev och ju mer rättigheter honn fick, desto friare började hon klä sig.

Skönhet och hälsa går hand i hand, och har visserligen gjort det också tidigare under historiens lopp. Historien om kosmetika och korsetter kan ge en annan bild, men enligt Anu Korhonen har människan i sin strävan efter skönhet alltid också eftersträvat hälsa.

Kan utseendet mäta välmåendet?

- I dag mäts vi på ett estetiskt plan både i arbetslivet och i parförhållanden. Utseende kan ge framgång. Men samtidigt talar alla dessa förändringsprojekt om att vi aldrig är nöjda med oss själva. Kroppen har blivit ett sätt att mäta det egna värdet, säger Anu Korhonen.

Medicin- och teknologiutvecklingen har fört med sig en mängd nya konster att förbättra sitt utseende, till exempel skönhetskirurgiska ingrepp. Tidigare i historien har kirurgiska ingrepp varit till för att bota sjukdomar.

Kvinna får botox-spruta i Nederländerna.
Kvinna får botox-spruta i Nederländerna. Bild: EPA/Bas Czerwinski botox

I dag är skönhetskirurgi en normal företeelse. Kulturantropolog Taina Kinnunen, som forskat i kvinnors skönhetskultur, beskriver skönhetskirurgi som en slags "hälsoshopping", där kunden själv väljer vilka problemområden som ska opereras. Läkaren verkställer det hela.

Man kan nå framgång genom att forma sitt utseende. Men samtidigt berättar alla dessa förändringsprojekt om att vi aldrig är nöjda med oss själva.― Anu Korhonen, historieforskare

"Det vore ändå bra att fråga sig själv om man verkligen behöver en Botox-spruta, en fettsugning eller ett ansiktslyft för att bli den man är", skriver Korhonen i sin bok Lihaan leikattu kauneus.

Dagens kvinnor och män satsar allt mer tid och pengar på sig själva.

- Det är inte nödvändigtvis en dålig sak, men man kan fråga sig var gränsen mellan hälsa och skönhet egentligen går, funderar Anu Korhonen.

Aulikki Ståhle
Ursprungstexterna på Yle Akuuttis sidor:
Lyijyä, elohopeaa ja arsenikkia - nainen on aina kärsinyt kauneutensa tähden
Kauneusleikkauksia, korsetteja ja kureliivejä - nainen on aina kärsinyt kauneutensa tähden

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix