Hoppa till huvudinnehåll

Hotet om skilsmässa kan vara början på något nytt

Två katter med svansarna formade som ett hjärta
Två katter med svansarna formade som ett hjärta Bild: Yle / Sebastian Dahlström illustration,så här träffades vi

Då Heli Vaaranen, chef för parförhållandecentrum på Väestöliitto publicerade sina tankar kring hur de finska männen inte känner sig uppskattade i sina parförhållanden i Helsingin Sanomat i förra veckan kunde hon inte ana vilken genomslagskraft hennes uttalande skulle ha.

- Det var en kommentar på Rosa Meriläinens kolumn om hur kvinnor uppskattar sina väninnor mer än sina män. Vi hör ofta kvinnor lyfta sina väninnor till skyarna men sällan hyllas makarna, sönerna, papporna på samma sätt. Tonen - speciellt då det kommer till den egna partnern är ofta nedsättande.

De finska männen har tackat Heli och hon berättar att hon under sin karriär aldrig tidigare fått så många brev från män för något hon gjort. Det faktum att en kvinna försvarade dem var något som uppskattades storligen. Männen skrev att om de själv klagar på att de inte blir uppskattade skulle kvinnorna tycka att de är löjliga.

Heli Vaaranen är chef för parförhållandecentrum på Befolkningsförbundet..
Heli Vaaranen är chef för parförhållandecentrum på Väestöliitto. Heli Vaaranen är chef för parförhållandecentrum på Befolkningsförbundet.. Bild: Yle / Aamu-TV Heli Vaaranen,Väestöliitto,terapeuter,parterapi,befolkningsförbundet

De finska kvinnorna vaknar upp

Många kvinnor i sin tur har tagit emot diskussionen med förvåning men även tacksamhet, de säger att de inte insett hur de behandlat sina män och att de nu börjat se sig själva i spegeln och jobba för en mer kärleksfull stämning i hemmet.

- Både män och kvinnor har det tungt i dagens samhälle, vi jobbar hårt för att få allt att rulla och glömmer lätt bort de där viktiga små mjuka orden… och man blir inte så lycklig av det. Alla behöver någon som uppskattar en, någon som frågar hur man mår och säger att man är viktig och älskad.

Det kan dock vara svårt att vara kärleksfull och mysig om det i relationen råder irritation och spänd stämning. Man kanske inte ens vet hur man ska kunna närma sig den andra. Hur ska man då komma över tröskeln till en mer kärleksfull samvaro?

- Om det finns stora problem och man nästan inte kan tåla varandra, då skulle jag rekommendera parterapi. Det behöver inte ens vara fråga om stora problem, bättre att ta tag i saker i tid för då är de lättare att lösa.

Osams i förhållandet.
Osams i förhållandet. Bild: Pixabay relationskris

Parterapi i förebyggande syfte

Heli berättar om en amerikansk forskning som visar att vi i snitt kommer till parterapi sex år för sent. Speciellt män verkar vara motsträviga till parterapi och det hela kan kännas som ett skrämmande projekt.

- Det finns en allmän missuppfattning om att terapirummet är något farligt, att terapeuten tar någonderas parti men har man en bra terapeut är det en utmärkt möjlighet att i en trygg neutral omgivning få ventilera sina känslor och tankar.

- Även fast det inte finns några stora problem kan det vara bra att prata om saker och reflektera över relationen med jämna mellanrum för att undvika större fnurror på tråden. Lite som man för bilen på service eller går till tandläkaren på kontroll.

Semestertider väcker tankar

Jul- och nyårshelgerna samt sommarsemestrarna är extra känsliga då det kommer till kriser i parförhållandet. Heli Vaaranen känner igen fenomenet och tror att det beror på att man under längre ledigheter har mer tid att tala med varandra och reflektera över sin relation.

- I vardagen måste man sköta en massa andra praktiska saker men på semestern har man mer krafter att prata och komma närmare varandra. Det kan dock ha motsatt effekt, man ser varandra mer och ser även det man inte vill se. Det kan finnas missbruk eller annat negativt beteende man inte märkt förr.

Brud får ring på sitt finger vid altaret.
Tills döden skiljer oss åt. Eller? Brud får ring på sitt finger vid altaret. Bild: EPA/Fredrik Sandberg madeleinde

Hålla ihop för barnens skull

Många föräldrar som lever i halvrisiga relationer berättar att de håller ihop för barnens skull. Man sopar problemen under mattan och biter ihop. Ingen vill se sina barn må dåligt och en eventuell skilsmässa är jobbig för både stora och små. Ska man hålla ihop för barnens skull?

- Ibland ja, ibland nej. Det är ett bra skäl att vara tillsammans om man inte vill att barnen ska behöva uppleva en skilsmässa men då förutsätter det ju att läget är ett sådant att det inte utgör någon fara eller obehag för någondera partnern eller för barnen. Om det förekommer våld eller om man överlag mår så pass dåligt att man inte kan fortsätta så finns det oftast inga valmöjligheter. Men varje fall är olikt.

Tråkigt i relationen

Våld, missbruk eller andra allvarliga problem är såklart orsaker till skilsmässa men om förhållandet annars bara känns knaggligt, tråkigt och passionen går på sparlåga, hur ska man veta när förhållandet är så pass dåligt att det inte går att rädda? Får man skilja sig bara för att man är uttråkad?

- Att man har det tråkigt är det knappast ett tillräckligt bra skäl. Man bör fråga sig själv om man kanske själv är tråkig? Hur mycket har man försökt? Jag rekommenderar att vända varje sten innan man skiljer sig för det är ett stort val.

Heli påminner folk om var och en ju själv faktiskt utgör 50% av relationen och har man tråkigt är man antagligen även själv en bidragande faktor. Hon säger att man måste våga se sig själv i spegeln och ta ansvar för sin egen del i relationen och fundera över vad man själv gör för att göra relationen tråkig eller rolig. Det är så lätt att bara skylla på den andra.

- Om man själv är aktiv, positiv, romantisk och försöker vara sitt bästa jag så är det alldeles naturligt att de positiva vågor man skapar kommer tillbaka till en från den andra.

Ringar
Ringar smältpunkt

Parterapi som ett helande verktyg

Om man gått i skilsmässotankar en längre tid men inte är säker rekommenderar Heli parterapi. En professionell person kan lugna ner en inflammerad situation och ge båda parter tid och utrymme att fundera och prata. Det finns forskning som visar att skilsmässohotet ibland är det första steget till att börja tala om parrelationen på allvar.

- I Belgien finns forskning som visar att t.o.m. par som gått väldigt långt i sina skilsmässoplaner hittat tillbaka till varandra då de öppet fått lufta sina tankar kring relationen. Det är ingen bra idé att hota med skilsmässa för att få igång en diskussion men ibland kan man vara så pass desperat att man bara häver det ur sig. Men det behöver inte betyda slutet, det kan också vara början på något nytt.

- Samtidigt finns det också situationer då det inte finns någon egentlig orsak eller ens vilja att fortsätta och då kan parterapi vara ett bra sätt att hjälpa paret separera på ett så bra sätt som möjligt.

Hur ska man då hålla ihop?

Såhär i januari då det är kallt och mörkt, pengarna är slut, ungarna är sjuka och livet känns allmänt trist kan det vara svårt att blåsa liv i den falnande kärleksglöden. Små enkla handlingar kan dock göra stor skillnad bara man vill och vågar försöka.

- Viktigast är att ta det lugnt. Ibland finns det stunder i livet då det inte är så fantastiskt och man inte har så mycket energi. Försök dock att få till små stunder här och där. Titta inte så mycket på TV utan sitt istället ner och prata med varandra. Gå lite i skogen, bada bastu, ge massage, sköt om varandra. Ta det lugnt, allt går om.

Heli Vaaranen är chef för parförhållandecentrum på Väestöliitto och intervjuades av Hannah Norrena.

Läs också: Psykologen Tony Dunderfelt: Mjukismannen duger inte för den moderna kvinnan

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP