Hoppa till huvudinnehåll

Katri Olmo: Yleskatt för att stödja multinationella mediejättars affärsverksamhet?

Katri Olmo är direktör för juridiska ärenden på Yle
Katri Olmo är direktör för juridiska ärenden på Yle Bild: Yle Bildtjänst katri olmo

Om man gör en snabb bedömning verkar det som en god idé att rikta en ännu större del av Yleskatten till mediebranschen: företagen skulle få beställningar och arbete, och finländarna skulle få professionellt gjorda och intressanta program, skriver direktören för juridiska ärenden på Yle, Katri Olmo. Men då glöms en sak bort: ju flera program Yle beställer från produktionsbolagen desto sannolikare riktas skattemedel till att stödja affärsverksamheten hos multinationella företag.

Skribenten är direktör för juridiska ärenden på Yle.

Under de senaste månaderna har föreningen Satu aktivt krävt att Yle borde övergå från att producera eget till att beställa program från produktionsbolag.

Om man gör en snabb bedömning verkar det som en god idé att rikta en ännu större del av Yleskatten till mediebranschen: företagen skulle få beställningar och arbete, och finländarna skulle få professionellt gjorda och intressanta program. En sak glöms dock bort: ju flera program Yle beställer från produktionsbolagen desto sannolikare riktas skattemedel till att stödja affärsverksamheten hos multinationella företag.

Det utländska ägandet är starkt i de finländska produktionsbolagen. Av de femton största bolagen är redan över hälften i utländsk ägo. Dessa åtta bolag har en omsättning som utgör ungefär 70 procent av hela gruppen. Den här utvecklingen har skett inom de senaste två åren och koncentrationen bara fortsätter.

Föreningen Satu är produktionsbolagens centralorganisation. Sex av föreningens nio styrelsemedlemmar representerar utländskt ägda bolag. Fokus i föreningens kommunikation är att driva en ökande beställningskvot för inhemska program.

De utländskt ägda produktionsbolagen, som utgör majoriteten i Satu, strävar efter att få flera beställningar från Yle - marknaden växer just inte på andra sätt. Det här målet kunde uppnås om lagen skulle förplikta Yle att beställa flera program.

Kärnan i produktionsbolagens affärsverksamhet är handel med upphovsrätt. Bolagen har som mål att behålla så omfattande rättigheter som möjligt själva, så att de kan göra affärer med dem.

Yles och finländarnas mål är det motsatta: Yle bör ha tillräckligt med rättigheter till de program som Yle beställer och betalar. Detta för att finländarna ska ha möjlighet att se programmen när det passar dem bäst och oftare än en gång.

EU-direktivet kräver att en nationell lag stadgas, med vilken tv-bolagen förpliktas att köpa 10 procent av sina program från europeiska oberoende produktionsbolag. Mängden kan beräknas antingen utifrån sändningstid eller programbudget. I Finland är motsvarande krav redan nu 19 procent, dvs. nästan det dubbla. På så sätt har det skapats en säker marknad för oberoende produktionsbolag, istället för att utvecklingen överlåtits på marknadskrafterna.

Vad är målet om man strävar efter att öka Yles förpliktelser gentemot produktionsbolagen? Är målet då att använda Yleskatten till främja multinationella mediejättars affärsverksamhet?

Läs också

Bolaget