Hoppa till huvudinnehåll

Sebastian Bergholm: Vad blir man om man tolererar dem som inte tolererar?

Rajat kiinni i Åbo i oktober
Rajat kiinni/Stäng gränserna i Åbo i oktober Rajat kiinni i Åbo i oktober Bild: Yle/Sebastian Bergholm demonstration

En jävligt stor man med nazitysk flagga på rocken promenerar lugnt utanför köpcentrumet. Några skinnskallar står på en idrottsplan. Det är oktober och nätverket Rajat kiinni/Stäng gränserna har nått Åbo.

2015 var ett år då tudelningen av det finländska samhället tog nya former. Vi har fått bevittna såväl lokala gräsrotsinitiativ för att välkomna de asylsökande som vill hitta trygghet i Finland, men också våldsamma försök att till varje pris förhindra människor från att bosätta sig här.

Maskerad demonstrant
Maskerad demonstrant Bild: Yle/Sebastian Bergholm karneval,demonstrationer (samhälleliga händelser)

Bränder, gatupatruller, rasistiska spyor i sociala medier har förekommit under hösten, men samtidigt en diskussion om att de invandringskritiska rösterna inte tolereras, att de smutskastas av de toleranta.

Varför tolererar man inte invandringskritik – det var en beskyllning som kom upp i Yles nya program Perjantai. Som vanligt utmynnade det i ett munhuggande om huruvida de invandringskritiska är rasister, vilket de förnekade sig vara, vilket de påstods vara.

Att uttrycka sig rasistiskt, fascistiskt, nazistiskt är en sårbar medial strategi. Knappt någon vill bli kallad så. Det är enklare att handla, till exempel genom att sätta ihop 30-tals inspirerade gatugäng. I Finland idag räcker det med att säga att man inte är rasist, oberoende av hur ens handlingar ser ut.

Olika versioner av invandringskritik syns också på olika håll i media, bland annat satt Rajat kiinni i Yles morgon tv i morse och delgav sin vision, något som Yle kritiserats för.

Men i stadsdelen Perno traskade det omkring nazister som vågade vara nazister, som uppenbarligen inte hade någon anledning att sticka under stol med vad de tycker.

I Rajat kiinni evenemanget deltog inte bara skinnskallar och nazister, utan främst människor som jag antar att utgör dessa invandringskritiska. De människor som inte är rasister eller fascister, men som är bekymrade över Finlands invandringspolitik och ”vad som håller på att hända med landet”.

Det hela ordnades på en sportplan vid en skola som fungerar som inkvartering för asylsökande. Planen var delad i tu, ett kravallstaket var placerat i mitten. På andra sidan om staketet ordnades en motdemonstration, en kulturkarneval som bildade en motröst till det som sades på rajatkiinniscenen.

Rajat kiinni och dess motsats.
Rajat kiinni och dess motsats. Bild: Yle/Sebastian Bergholm demonstration,demonstrationer (samhälleliga händelser)

Jag vet inte hur meningsfull invandringskritik ser ut, kanske för att jag upplever att det som sägs inte på ett öpppet eller sunt sätt reflekterar kring invandringsfrågor. Mest talar man om kulturskillnader och när någon dröm om att bevara ett visst slags Finland, om finländarnas behov först med mera. (Medan jag kan tänka mig att kritiken kunde handla om att kritiskt fundera på vad vi tillsammans misslyckats med, i termer av sysselsättning, bosättning, samhällelig delaktighet, bristen på gemenskap.)

Nåja, men om jag skulle vara invandringskritisk och beskyllas för att vara rasist eller fascist (och inte uppleva mig vara det) så skulle jag kanske inte lägga allt krut på att gå i ordkrig med motståndaren utan istället fundera på vem jag tolererar. Jag menar, om man anser att det finns ett legitimt behov för en kritisk och konstruktiv diskussion om invandring så vill man väl också få bort det som står i vägen fär detta?

I klartext - varför gör man sig inte av med alla rasister i de invandringskritiska lägren?

På Rajat kiinni-sidan tolererade man uppenbarligen de nazistiska symbolerna och skinnskallarna. Vad uttrycker det? Gynnar det de invandringskritiska?

Naturligtvis förstår jag att det är ett brokigt nätverk men det är nästan aldrig som en kritik av rasismen hos de invandringskritiska sker i det offentliga samtalet (Sannfinländaren Sebastian Tynkkynen är ett undantag) . Det man gör är att man gång på gång betonar att man inte är rasist, bemöter anklagelser och anklagar tillbaka.

Men vad blir man egentligen om man tolererar också dem som för fram idéer som faktiskt gör skillnad mellan människor?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje