Hoppa till huvudinnehåll

Carl Knif förvandlar text till rytm i Kafka-klassiker

Herr och Fru Samsa (Niklas Åkerfelt och Simon Häger) förskjuter sitt barn för drömmen om ett bekvämt och friktionsfritt liv.
Herr och Fru Samsa (Niklas Åkerfelt och Simon Häger) förskjuter sitt barn för drömmen om ett bekvämt och friktionsfritt liv. Herr och Fru Samsa (Niklas Åkerfelt och Simon Häger) förskjuter sitt barn för drömmen om ett bekvämt och friktionsfritt liv. Bild: Svenska Teatern/ Yoshi Omori Svenska Teatern,teater,Franz Kafka,Förvandlingen

“När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt“. Första meningen i Franz Kafkas mästerliga novell ”Förvandlingen” måste vara en av den västerländska litteraturens mest kända inledningar.

Utifrån en mängd olika teoretiska begreppsramar har den tolkats - existentiella, teologiska, marxistiska för att nu nämna några - utan att den för den sakens skull blir uttjatad och sönderanalyserad. Tvärtom.

Förvandlingens kärnfrågor blir aldrig inaktuella. Hur långt är vi villiga att gå för att skydda oss mot det annorlunda och obekanta? Är det nödvändigt att skydda sig? Skydda sig från vem, vilka? Vad händer med mig om det är jag som är den andre, den främmande? Var går gränsen för vår medkänsla?

Förvandlingen som skapelseberättelse

”Förvandlingen” kan läsas som en skapelseberättelse som berättar om vad som händer med en människa i tillblivande i olika stadier av övergångar, mellanrum. Vad som sker i sprickorna.

Så har vi en annan skapelseberättelse. Den som berättar att i begynnelsen var ordet. Den säger oss att utan språken lever människan i ett vakuum och är en icke-människa, ett djur. Men vad händer egentligen med Gregor Samsa då han förvandlas till en insekt, genomskådar det moderna projektet och genomgår en metamorfos tillbaka till naturen?

Visserligen har han berövats sitt talspråk, däremot har han ett tydligt och klart språk. Genom kroppen, genom rörelserna, genom själva den våldsamma förvandlingsprocessen, berättar han något mycket väsentligt för oss.

Kroppens språk

Det är just i denna kraftfulla transformation, kroppens språk, som koreografen och dansaren Carl Knif berättar sin version av Kafkas novell. Faktum är att jag sällan sett en mer drabbande tolkning
av ”Förvandlingen” än den som under våren spelas på Svenska Teaterns Amos-scen.

Misa Lommis Grete Samsa skyddar och försvarar till en början sin bror men till slut får hon nog. Vem orkar ha en otacksam jätteinsekt att släppa runt på?
Misa Lommis Grete Samsa skyddar och försvarar till en början sin bror men till slut får hon nog. Vem orkar ha en otacksam jätteinsekt att släppa runt på? Misa Lommis Grete Samsa skyddar och försvarar till en början sin bror men till slut får hon nog. Vem orkar ha en otacksam jätteinsekt att släppa runt på? Bild: Svenska Teatern/ Yoshi Omori Svenska Teatern,Franz Kafka,teater,Förvandlingen

Perspektivet är delvis förskjutet. Medan man i novellen får handlingen berättad från Gregors perspektiv är fokus hos Knif snarare på vad som händer med familjemedlemmarna.

Kritik av det kapitalistiska nytto-samhället

Vi ser ett nedgånget rum i murriga färger som vittnar om armod, dekadens, förfall. Här framlever familjen Samsa sina dagar försörjda av sonen Gregor, gestaltad av skådespelaren Patrick Henriksen, till yrket handelsresande. När han en morgon vaknar upp förvandlad till en skalbagge kan han naturligtvis inte längre arbeta.

Han har blivit “onyttig”, utan värde. Här är Knifs kritik av det kapitalistiska systemet klockren. Katastrofen är ett faktum och ingenting för familjen kommer någonsin att bli detsamma. För det är inte bara Gregor som förvandlas utan alla i familjen.

Skalbaggens kamp

I Knifs regi får en trasig stol tjäna som Gregors skydd och skal. Pö om pö intar han rummet och Henriksens akrobatiska övningar pendlar mellan det klaustrofobiska och det svindlande. Mycket skickligt - både vigt men också skenbart klumpigt - talar hans kropp i allt högre utsträckning skalbaggens språk. Ibland hotande, ibland hjälplös.

Vartefter som förvandlingen pågår blir rummets få möbler hinder i hans utveckling. De välter, faller, står i vägen.

Marionettdockornas dans.

Fadern, patriarken Herr Samsa, spelad av Niklas Åkerfelt, är en girig, föraktfull man. I hans hem ska ingen tillåtas ta det lugnt. Nu ska här arbetas tills man stupar. Till och med den stackars sjuka hustrun ska bidra till kassan. Sköta hemmet räknas naturligtvis inte som “riktigt” arbete.

Simon Hägers Fru Samsa är fullständigt lysande och så oändligt tragikkomisk med sitt överdrivet sminkade ansikte, fotriktiga skor och krusat hår.

Systern Grete, Misa Lommi, drömmer om ett annat liv. Världen finns där utanför. Paris, kärleken, framtiden. Till en början känner hon sympati för sin bror och hjälper honom men till slut är våldet ett faktum. Hon bryter med sin bror. Som om hon inte har något val. Vem vill ha en jätteskalbagge i sin närhet?

Fascinerande hur Knif låter dem få drag av marionettdockor. Vitsminkade med mekaniska rörelser som ibland hakar upp sig - särskilt när de pratar om arbete och pengar.

Skuggan rubbar ordningen

Här finns också Skuggan, Anna Stenberg, en helsvart figur som dyker upp, försvinner, rör sig brevid familjen. Skuggan som rubbar ordningen, sätter igång händelser men som också får tjäna som symbol för samhället utanför hemmets väggar (arbetsgivaren, hyresgästen).

Anna Stenberg som den svartklädda gestalt som sätter igång Gregor Samsas förvandling
Anna Stenberg som den svartklädda gestalt som sätter igång Gregor Samsas förvandling. Anna Stenberg som den svartklädda gestalt som sätter igång Gregor Samsas förvandling Bild: Svenska Teatern/ Yoshi Omori Svenska Teatern,Franz Kafka,Förvandlingen,carl knif,teater

En extra eloge måste också ges till dramaturgen Christoffer Mellgren som bearbetat Kafkas grundtext med varsam hand, samtidigt som han hittar det väsentliga och tagit fasta på just förvandlingen som rörelse. Som han skriver i programhäftet är ”Gregor Samsa inte alls förvandlad – HAN ÄR I FÖRVANDLING”.

Perfekt helhet

Knif har inte lämnat något till slumpen. Skådespeleriet är rakt igenom ytterst närvarande, vibrerande och trovärdigt. Som när de stelt viftar omkring sig som för att jaga bort insekter. Ljus- och ljudsättningen, kostymerna, sminket är på exakt rätt plats utan att det blir kokett eller övertydligt.

Kort sagt, Carl Knifs Förvandlingen är en otroligt välgjord och genomtänkt helhet och som går som en pil in i vår samtida politiska, moralfilosofiska diskurs.

Text: Ylva Larsdotter

Läs mera:

Nya vindar på Svenska Teatern

Efter att i flera år ha dominerats av stora musikaler breddar Svenska Teatern i år sin repertoar. Bara under våren bjuder man på 14 olika produktioner och bland dem finns en hel del nyheter.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje