Hoppa till huvudinnehåll

Kriminolog: Statistik visar inte brottslighet på ett korrekt sätt

Bild: Yle rånare

Enligt polisens brottsstatistik från fjolåret misstänks 22 asylsökande för sexuella trakasserier, 13 för våldtäkt och 12 för grov våldtäkt. Antalet är förhållandevis lågt om man jämför med det totala antalet misstänkta fall av våldtäkt i Finland som ligger på drygt tusen.
Kriminolog Maria Normann kommenterar brottsstatistiken:


Fler utlänningar misstänks för brott i Finland, inte minst när det handlar om sexualbrott. Vilka slutsatser kan man egentligen dra av den här brottsstatistiken?

Jag skulle inte dra så många slutsatser av statistiken – utan mera av reaktionerna på den.

Då det kommer mycket människor begås det brott - detta gäller överlag gällande brott. De som kommer är unga – och det handlar om män. Det är samma faktorer som höjer risken för brott – också bland ursprungsbefolkningen.

Det här är ingen oväntad utveckling och inte heller en konstig utveckling ur en kriminologs synvinkel.

Och man kan ju nog glädja sig över att de allra flesta invandrare eller asylsökande inte är brottsmisstänkta eller dömda.

Vad vet man om mörkertalet när det gäller våldtäktsfall?

Särskilt när det gäller sexualbrott är mörkertalet stort. Men när det gäller brott mot liv är mörkertalet extremt litet. För sexualbrottens del bedömer man att ungefär 60-90 procent inte kommer till polisens kännedom. Så man kan inte dra jättestora slutsatser av sexualbrott som fenomen bara utgående från anmälningar.

Om vi ser på brottslighet överlag så är utlänningar överrepresenterade - varför är det så?

Det handlar dels om samma faktorer som framkallar brottslighet bland ursprungsbefolkningen – alltså kön och ålder: Män begår mera brott än kvinnor, och unga begår betydligt fler brott än vad äldre, vuxna gör.

Vi ser också att polisen i viss mån i nordisk kontext har en förkärlek för att undersöka lite närmare områden och bilar där man antar att det finns personer med utländsk härkomst. Det är ju en form av selektion. Och det är förstås så att om man oftare patrullerar de områden där det bor människor med utländsk härkomst och oftare stannar bilar där så höjer det också risken för att någon åker fast - samtidigt som det sänker risken inom de områden där polisen för tillfälle inte rör sig. Det här skapar också en viss snedvridning.

Finns det skillnader i mörkertalet när det gäller fall där gärningsmannen är utländsk och där gärningsmannen är finländsk?

I fråga om de flesta brott – förutom grova våldsbrott – finns det stora mörkertal, och själva upptäcktsrisken fördelar sig inte lika över hela befolkningen.

Man ska komma ihåg att då vi talar om de här procenterna – till exempel om man beaktar ursprungsländer – så är det så att ju mindre befolkningsgrupp det är fråga om desto mindre beskriver den här procenten ett verkligt antal.

Jag såg en rapport från Sverige för några år sedan där det sades att män från Mellanöstern och Nordafrika var överrepresenterade i grov våldsbrottslighet jämfört med sin grupp – det vill säga hur många de är i förhållande till samhället i fråga. Då visade det sig att det handlade om två personer, samtidigt som personer med finländsk härkomst utgjordes av 26 personer.

Man måste vara jättenoga med statistik och se riskerna speciellt då det gäller små mängder av befolkningen och brott som är relativt ovanliga.

Betyder det här att de här två befolkningsgrupperna inte är jämförbara?

Nej, de är inte jämförbara. De har inte samma demografiska profil till exempel då man beaktar åldersstrukturen. De har inte alltid samma genusprofil heller, till exempel så ser vi i samband med asylsökande att majoriteten av de som kommer är män. Det går inte att jämföra rakt av. Ju mindre grupp man talar om desto svårare blir den här statistiken.

Polisen rapporterar om mängder av utryckningar till flyktingförläggningar. Är det här förvånande?

Inte egentligen. Det har nog en logisk förklaring. Det handlar om människor som mår dåligt och befinner sig i kris med en osäker framtid samtidigt som de har en traumatiserande och hemsk resa bakom sig. Det här är ett mänskligt beteende som människor världen över uppvisar när det handlar om kris och illamående.

Vi ser det också i fängelser. Där är trygghetsarbetet viktigt eftersom människor lätt hamnar i konflikt med varandra. Strider kan bryta ut om väldigt små saker. Där är folk också utsatta för extrem press; att sitta inne och inte veta någonting om sin framtid.

Har man kunnat peka på liknande beteende bland finländare utomlands då det gäller kriminalitet?

Vi har ett bra exempel från 1960- och 1970-talets stora våg då finländarna flyttade till Sverige. I de stora städerna – dit det kom mest finländare – ökade prostitutionen och rånbrottsligheten alldeles fruktansvärt under några år. Människor som byter plats och byter land och plötsligt inte är helt anknutna till samhället påverkar brottsligheten.

Och om man nu gärna vill prata om att det handlar om kultur - så kan vi ju tänka på det här exemplet som ligger nära oss själva ..
Vad skulle vi tycka om en sådan här tolkning: "Det hör till finländarnas kultur att råna och prostituera sig." - Det kanske inte känns helt bekvämt.

Vi ska titta på levnadsförhållanden, integration och anknytning till arbetsmarknad och utbildning i stället!