Hoppa till huvudinnehåll

Leonardo DiCaprio i en helvetesvandring

Leonardo DiCaprio i filmen The revenant.
Leonardo DiCaprio i filmen The revenant. Leonardo DiCaprio i filmen The revenant. Bild: © 2015 Twentieth Century Fox Film Corporation. revenant

Alejandro González Iñárritus film The Revenant handlar om det vi sett så många gånger tidigare, en man som är ute efter hämnd.

Huvudpersonen är vägvisaren och pälsjägaren Hugh Glass (Leonardo DiCaprio) som tillsammans med sin son Hawk (Forrest Goodluck) hjälper en grupp med män som jagar och säljer bäverskinn. Tiden är tidigt 1820-tal och platsen nånstans vid Missourifloden. En plats långt ute i vildmarken.

Och vildmark menar jag i flere olika betydelser. Dels talar vi om vilda djur men också om vilda mänskor och med vilda mänskor syftar jag på det farligt vilda som sitter djupt inne i mänskan.

För att göra en lång historia kort så följer ett blodbad och en arg björn. Hugh Glass blir allvarligt skadad och den kraftigt reducerade gruppen med män försöker släpa honom mot civilisationen.

Men det är svårt att släpa en skadad man genom vildmarken, speciellt som man hela tiden är rädd att indianerna skall hinna ifatt och skalpera dem alla.

Så männen lämnar Glass för att dö.

Vad får en man att överleva?

Hugh Glass dör inte. Istället krälar han darrande upp ur den enkla grav som männen i all hast slängt ner honom i. Och sedan börjar en långdragen och tung kamp.

Glass skakar av smärta, han kvider, han frustar, han stönar. Han staplar sakta fram genom ett öde vinterlandskap och lider. Men han tänker inte lägga sig ner för att dö, han tänker finna männen och ta hämnd.

Mannen som blev en legend

The Revenant är baserad på en verklig person men eftersom det finns lite uppgifter om pälsjägaren Hugh Glass har han blivit den perfekta legenden. Alla kan fylla i och breda på berättelserna om mannen som lämnades att dö men återvände för att kräva vedergällning.

En av förlagorna till Iñárritus film är Michael Punkes roman The Revenant: A Novel of Revenge men det finns även dikter, sånger, en annan roman och även två tidigare filmer som är inspirerade av Hugh Glass och hans liv.

Så berättelsen om pälsjägaren Glass kan också ses som en berättelse om USA och hur landet skapades. Den vita mannen som drog västerut, kämpade genom vildmarken, utsattes för grymheter, överlevde och tog hämnd.

Iñárritu bygger vidare på myten och ger Hugh Glass en bakgrundshistoria där han varit gift med en indian och fått sonen Hawk men sedan tvingats bevittna hur hustrun blivit brutalt mördad av de vita. I filmen är Glass alltså inte enbart den vita mannen som stegar ut i ett orört landskap och tar för sig, tvärtom har han kunskap och en personlig relation till ursprungsbefolkningen.

Men berättigar det som hänt Glass den hämnd han är ute efter? Vem och vad hämnas han egentligen?

En film att bli förförd av

The Revenant är en brutal historia men en oerhört vacker film med en ljudvärld som pendlar mellan realism och dröm. Naturen är så storslagen och förtrollande att mänskan nästan försvinner i det enorma landskapet. Det är höga berg, vidunderliga dalgångar, djupa skogar, trädstammar som sträcker sig upp mot stjärnhimlen och väldiga bisonhjordar som bullrar fram.

Det är en sällsam värld som byggs upp, en värld dit du som åskådare sjunker allt djupare in och till sist har det inte så stor betydelse om det du ser är dröm eller verklighet. Du vill helt enkelt bara sjunka allt djupare.

Iñárritu bygger upp ett grandiost skådespel och ens förväntningar stiger.

För om man ger sig hän i 2 h och 36 min då vill man ju också att filmen ger en något på slutet. Att det finns en mening med detta långsamma lidande Hugh Glass genomgår. Speciellt som Iñárritu ännu lägger till en spirituell eller en slags andlig dimension och får filmen att likna ett möte mellan filmregissörerna Terrence Malick och Lars von Trier.

Hämnden är ljuv?

Hämnden ligger i Skaparens händer, är en replik som viskas fram i ett tidigt skede i filmen. Men det är tungt att vara ute efter hämnd. Och det är också tungt att se på en man ute efter hämnd.

Därför känns slutet på filmen som om luften gått ut ur alla.

Var det här det enda rätta?

En roll som ger en Oscar?

Sist men inte minst, är det här nu rollen som (äntligen) ger Leonardo DiCaprio en Oscar? De flesta anser att DiCaprio borde ha fått priset redan 1993 för rollen som Arnie i What’s Eating Gilbert Grape. Då blev han nominerad och nominerad har han varit ytterligare tre gånger för huvudrollen i The Aviator, Blood Diamonds och The Wolf of Wall Street.

Oscarsjuryn brukar gilla när skådespelare gör roller där de är fula (speciellt vackra skådespelare som spelar fula) eller där skådespelaren fått utstå påfrestningarna och stora lidanden under inspelningen.

Och Leonardo DiCaprio är både ful och lider i den här filmen.

Läs också