Hoppa till huvudinnehåll

Alexander Komarov: ”För mig är Leo ingen stjärna”

Aleksander Komarov har bott i Nykarleby sen 1992.
Alexander Komarov har bott i Nykarleby sen 1992. Aleksander Komarov har bott i Nykarleby sen 1992. Bild: YLE/AnttiKoivukangas ishockey

Leo Komarov har vunnit mycket och hunnit med mycket under sin ishockeykarriär. En ytterligare bekräftelse på hans stjärnstatus var nomineringen till All Star-matchen i NHL.

Det är onsdagskväll i Nykarleby.

Utanför ishallen parkerar bilarna och lämnar av sina MuIK-juniorer för kvällens träning.

Med på isen finns också 53-åriga Alexander Komarov som håller ett vakande öga på Nykarleby-klubbens tolvåringar. I en intervju för Sportmagasinet lyfter familjens äldsta son, NHL-proffset Leo Komarov fram sin fars betydelse för att han idag är där han är i karriären.

I över trettio år har familjen Komarov haft sin bas vid älven i Nykarleby och satt sin prägel på den österbottniska småstaden.

Aleksander Komarov har bott i Nykarleby sen 1992.
Familjen Komarov kom till Nykarleby 1992. Aleksander Komarov har bott i Nykarleby sen 1992. Bild: YLE/AnttiKoivukangas komarov,Nykarleby

Fotbollen förde familjen norrut

Men det var egentligen fotbollen som förde ishockeyfamiljen Komarov till Nykarleby. Alexander spelade en säsong (1991-1992) i Vasa Sport, men blev sedan kontaktad av Nykarlebylaget NIK.

– Jag fick testspela i januari. Pekka Kultanen var tränare för NIK, vi mötte Petalax och vann med 3-0 och han tyckte att jag gjorde bra ifrån mig, så det blev kontrakt. I mars flyttade vi till Nykarleby.

Fotbollskarriären blev inte långvarig för Alexander som småningom fattade beslutet att slå sig ner i Nykarleby. Albert Vestlin tog kontakt från ishockeylaget Munsala IK:s sida och på den vägen är det.

När Alexander Komarov kom till Finland var familjens första son, Leo, fem år gammal.

Och när pappa Alexander var på isen fanns Leo alltid där.

– Han var alltid med mig på ishockey, han är född 1987 men det var få av den årgången i Nykarleby så han fick åka till Jakobstad först i Centers och sen Jeppis. Han tränade hela tiden, med vem som helst som bara lät honom vara med. Han tränade med våra 85:or, med damerna, med Arbis, vem som helst, minns Alexander Komarov.

Leo Komarovs tröja hänger i taket på Komarov Arena.
Leos tröja hänger i taket i hallen. Leo Komarovs tröja hänger i taket på Komarov Arena. Bild: YLE/AnttiKoivukangas nhl,Toronto Maple Leafs

Småningom började också den egna ishockeykarriären på allvar ta fart för Leo, och när sonen var 13 år gammal fick han börja träna med det seniorlag som pappa Alexander var spelande tränare för.

– Ibland kunde han ha träning klockan fem i Jakobstad som höll på till halv sju. Vi tog av skridskorna och slängde in honom i bilen och körde till Nykarleby och så var det ny träning med MuIK klockan halv åtta, minns Alexander.

Aktivt barn, svårt att sitta stilla

Pappan beskriver sin son som ett aktivt barn som hade svårt att sitta stilla. Dessutom var Leo redan som ung väldigt driven av viljan att vinna.

– Leo hatar att förlora. I skolan i skidspåret ville han alltid vara först. Han var bra på fotboll också och ville vara bäst och vinna. Jag minns att vi spelade mot jämngamla Roman Eremenko och Jaro. Roman valde fotbollen, Leo valde hockeyn och det gick helt ok för bägge. Och bägge har jobbat verkligen mycket. Alexei Eremenkos pojkar har sovit med bollen, beskriver Alexander.

Medan träningen i ishallen i Nykarleby pågår håller Alexander Komarov ett vakande öga över alla adepter. En av spelarna på isen har han extra bra koll på, 12-årige sonen Oskar Komarov.

Oskar Komarov, 12 år, spelar i Munsala IK.
Hockeytokiga Oskar Komarov är 12 år gammal Oskar Komarov, 12 år, spelar i Munsala IK. Bild: YLE/AnttiKoivukangas munsala ik,Nykarleby

Alexander var närvarvande i Leo Komarovs karriär under de tidiga åren och har satt sin prägel på allt sonen gör. Alexander om någon vet att det inte finns några genvägar till framgång.

– Alla barn kan vara skickliga, men det finns inget alternativ till träning, du måste träna, träna, träna! Sen måste du också ha bra tränare för att nå långt. I Finland är det ett stort problem med att bra tränare inte räcker till överallt. Det är ofta föräldrarna som tar ansvar även om det är bra att de gör det.

Alexander ”Sassa” Komarov är inte den som slår sig för bröstet direkt. Det intryck jag får av honom under vår intervju är att han är en ödmjuk och tystlåten man som hellre gör, än pratar om det.

"Det första jag lärde honom var att skrinna rätt"

Men någonstans måste han väl kunna säga att han har en stor del i sonen Leos framgång?

– Klart det. Jag var hela tiden med honom och visade från liten kille hur allting skall gå. Det första jag ville lära honom var att skrinna på rätt sätt, när han var fem år. Hans första skridskor var vita flickskridskor som han skrinnade med sitt första år. Det är viktigt om du skall börja skrinna bra. Vi jobbade nästan varje dag, vi skrinnade ute hela tiden, direkt efter skolan en timme varje dag, minns Alexander Komarov.

Alexander Komarov minns också hur Leo under hela karriären varit skeptisk till förändring.

Varje steg i karriären har orsakat huvudbry och krävt bearbetande.

– Jag minns när han skulle få chansen att åka till Björneborg och testa med Ässät. Leo sade att han hellre ville stanna i Vasa Sport, men jag bad honom pröva på. Testa! Det är aldrig för sent att ändra sig. Så har det varit nästan hela vägen.

Bara tre spelare av totalt 60 fick chansen i Ässät via den tryout som Leo Komarov deltog i och tiden i Ässät förde honom fram till ligafinal och öppnade dörren till juniorlandslaget.

Samma mönster upprepades igen gång på gång. När Pelicans blev aktuellt ville Leo egentligen inte röra på sig och efter tre bra år i Lahtis hade sonen samma sorts funderingar kring flytten till Moskva.

VM-hjälte med fötterna på jorden

Tiden i KHL blev en fullträff för Leo Komarov som fick vinna Gagarin Cup (2011-2012) och på allvar spela in sig i det finska landslag som firade VM-guld i Bratislava. På läktaren den magiska kvällen fanns också pappa Alexander.

– Bratislava och VM-guldet, det kommer jag aldrig att glömma. Jag var själv och tittade på matchen. Vid 4-1 tänkte jag att de faktiskt kan vinna det här, minns Alexander.

Leo Komarov på besök i Nykarleby sommaren 2010.
Leo Komarov trivs bäst hemma i Nykarleby på somrarna, bild från 2010. Leo Komarov på besök i Nykarleby sommaren 2010. Bild: YLE/Ulrika Stagnäs-Lund leo komarov

Med en NHL-draft i backfickan från sommaren 2006 blev Leo Komarov småningom den stjärna han idag är i Toronto Maple Leafs. Leos ständigt kritiska far håller sonen fast förankrad på jorden.

– Klart jag tycker att han är en otroligt bra spelare, men som pappa ser jag mest på minussidan: det där har han gjort fel och det där har han gjort fel. När vi pratar efter matcherna tar vi upp det, jag blir aldrig nöjd, förklarar Alexander.

– Sedan efter säsongen när vi träffas kan man pusta ut, då kan vi luta oss tillbaka lite och spela pingis eller basket och njuta. Men när jag ser på matcherna ser jag mest på hans misstag. Klart, om han gör mål kan jag påpeka att han är duktig, men det handlar mer om kritik.

Alexander Komarov tycker att dagens juniorishockey i Finland brottas med ett stort problem och det är bristen på juniorer. Han tycker ändå att den finska ishockeyn håller en hög nivå på tränarfronten, även om det kan vara problematiskt på små orter där det ofta blir så att föräldrarna axlar ett större ansvar än vad de är beredda att göra.

Oskar och Aleksander Komarov.
Far och son, Oskar och Alexander Oskar och Aleksander Komarov. Bild: YLE/AnttiKoivukangas aleksander komarov

Sen måste tränandet vara i balans. Att bara berömma barnen och klappa på huvudet utvecklar inte. Det vet säkerligen Leo Komarov också.

Men trots att kravnivån från pappa Alexanders sida är och har varit tuff, har Leo Komarov själv valt sin väg i livet.

– Han har aldrig klagat, även om han tränade mycket. På träningar har han alltid jobbat till 100 procent. Det finns ingen träning där han skulle göra något halvhjärtat. Jag krävde alltid av honom att kämpa till slut, även om man ligger under med 0-20, man måste visa karaktär. Jag tror det kommit från liten, han har alltid varit mentalt stark, säger Alexander.

När Alexander får frågan om vilken av Leos flera framgångar han är mest stolt över tar han fasta på en medalj vid junior-VM.

– Bronset vid junior-VM i Vancouver då vi inte ens trodde att han skulle komma med till VM. Upp till 18 års ålder hade han inte varit i något landslag alls, men Hannu Aravirta tog med honom när han spelade i Ässät. Där började klättringen, anser Alexander Komarov.

Idag är Leo Komarov känd i hela hockeyvärlden och en inspirationskälla och idol för juniorerna i Nykarleby.

Alla man pratar med i ishallen i Nykarleby skriver under påståendet om att statusen inte ändrat på mannen bakom bedrifterna.

– Han tycker om att komma hem när han kommer varje sommar. Han känner alla och alla känner honom och han trivs otroligt bra. Han har inte blivit någon stjärna. Han är tacksam och vill hjälpa andra, förklarar Alexander Komarov.

Aleksandr Komarov tränar sonen Oskar i MuIK:s juniorlag.
Aleksandr Komarov tränar sonen Oskar i MuIK:s juniorlag. Bild: YLE/AnttiKoivukangas munsala ik,Nykarleby

Kan Leo Komarov då ännu vinna den stora triumfen som alla NHL-spelare jagar?

– Varför inte? Det har hänt otroligt mycket längs vägen så det är inte omöjligt om han får ett bra år.

Då kanske Stanley Cup-pokalen också gör ett besök i Nykarleby ishall, som har ett mycket mer känt namn.

Komarov Arena.

Alexander och Leo Komarov är i fokus i Sportmagasinet på tisdagen den 2 februari klockan 21.00 på Yle Fem.

Öppna Instagram-inlägget