Hoppa till huvudinnehåll

"Om man inte har barn finns det en större risk för att man blir väldigt ensam"

Ensam man vid ett isigt hav.
Arkivbild. Ensam man vid ett isigt hav. Bild: Yle/Simon Bergholm ensamhet

Det finns kanske ingen som kommer och hälsar på mig när jag blir gammal. Det finns kanske ingen som för min talan om jag blir illa behandlad och jag inte längre orkar stå upp för mig själv. Så kan det kännas för den som åldras utan barn.

Barnlösheten kan vara ofrivillig eller frivillig.

För Marianne Gripenberg-Gahmberg fanns det egentligen inga val. Hon hittade inte den rätta förrän senare i livet och då var det för sent för att skaffa barn.

- Jag tänkte aldrig förfärligt aktivt på att få barn då, utan tänkte väl som så att vi får väl se hur det går. Om jag skulle ha gift mig i rätt ålder antar jag ju nog att barn skulle ha varit aktuellt, säger Marianne.

marianne gripenberg-gahmberg
Marianne Gripenberg-Gahmberg är pensionerad läkare sedan ett år tillbaka och hon har inga barn. marianne gripenberg-gahmberg Bild: Yle/Julia Holmvik marianne gripenberg-gahmberg

Marianne satsade på karriären

I dag är Marianne inne på sitt första år som pensionär, efter en lång karriär som läkare bakom sig.

Marianne vill inte planera inför ålderdomen ännu på 20 år.

Hon hoppas få leva ett fortsatt långt och friskt liv tillsammans med sin man. Hon känner heller ingen direkt längtan efter biologiska barn på äldre dagar.

Det händer ändå att hon kan känna oro inför den dagen då hon och hennes man inte längre orkar ta hand om sig själva.

Ibland under mina mörka stunder funderar jag på hur det kommer att gå sedan, när man är gammal och orkeslös och kanske inte har någon närstående. Vem ska då ta hand om mig?― Marianne Gripenberg-Gahmberg, barnlös pensionär

Det är ändå inte säkert att biologiska barn hjälper till

Det finns ändå ingen garanti för att de biologiska barnen verkligen ställer upp den dagen då föräldrarna inte längre kan ta hand om sig själva, påpekar Marianne.

- Men om jag utgår från ett idealläge så hjälper väl barnen till med digitaliseringen som man kanske inte hänger med i. De hjälper med praktiska göromål som att skaffa mat, sköta hus, hem och landställen.

Äldre som har biologiska barn kan bo längre ute på sina landställen än barnlösa äldre människor, tror Marianne.

De som har barn kan också åldras med kunskapen om att barnen ordnar upp allt det som föräldrarna samlat på sig under livet.

Åldringar till biologiska barn har framför allt någon som för familjetraditionen vidare.

Den tryggheten saknar barnlösa pensionärer.

- Risken är ju kanske större om man inte har egna barn att man blir väldigt, väldigt ensam.― Marianne Gripenberg-Gahmberg, barnlös pensionär

Allt åldras utan barn är inget man talar om

Barnlösheten har ökat kraftigt i Finland de senaste 30 till 40 åren. Samtidigt lever finländarna allt längre.

Det här gör att antalet barnlösa äldre personer ökar hela tiden.

Det talas väldigt lite om hur det är att bli gammal utan barn och vilka känslor de barnlösa äldre står inför.

Det är ett nästan tabubelagt samtalsämne, anser Gustaf Molander, geriatriker, psykolog och docent i social gerontologi. Han är också barnlös.

- Den här saken kunde lyftas fram mycket mera. Jag är själv inte känslig för den här frågan. Jag blir till och med lite irriterad när jag märker att människor tycker att det här är en svår fråga som man ska undvika att ta upp till diskussion.

Gustaf Molander, Gustaf Molander, psykolog, geriatriker, döden, ljus, grav, lykta, Kyrkslätt, gravgård,
För Gustaf Molander, geriatriker, psykolog och docent i social gerontologi, var det ett aktivt val att inte skaffa barn. Gustaf Molander, Gustaf Molander, psykolog, geriatriker, döden, ljus, grav, lykta, Kyrkslätt, gravgård, Bild: Yle/Julia Holmvik gustaf molander

Släktens barn är viktiga

Samtidigt som allt fler äldre människor lever utan barn satsar vi på en äldreomsorg där allt fler ska vårdas hemma - gärna av sina nära och kära

Hur ska vi då strukturera äldreomsorgen i framtiden för att undvika att äldre personer som inte har barn faller mellan stolarna?

För många barnlösa är släktingarnas barn väldigt viktiga.

De kompenserar avsaknaden av biologiska barn med att ha goda relationer till släktens barn i stället.

Jag behöver inte uppfostra släktens barn och jag har inget ansvar för dem. Men då kan jag heller inte ställa några krav på dem, den dagen när jag behöver hjälp.― Gustaf Molander, barnlös, geriatriker, psykolog och docent i social gerontologi.

Ensamma äldre personers kritik tas mindre på allvar

Alla barnlösa åldringar har inte en släkting som kan ta hand om dem.

Molander, som under sin forskningsperiod talat med många människor som legat på dödsbädden, har sett hur ensamma äldre personer utnyttjas och behandlas illa av vårdare.

Gamla, ensamma människor orkar inte alltid kämpa emot och klaga till myndigheterna om de inte har fått den vård de har rätt till.

Därför har inte heller gamla människor den auktoritet som anhöriga, personal eller vårdare har när det gäller att säga emot och klaga på vården.

- Den kritik som åldringen själv riktar mot sin vård är mindre viktig jämfört med den kritik som kommer från anhörigas sida, eller från arbetskamraternas eller förmannens sida.

Alla behöver någon som talar för dem

Det finns ett av Molander myntat snällhetssyndrom, som innebär att gamla människor ska vara snälla, tillmötesgående, underdåniga och böja sig inför byråkraterna, för att få den vård och service de har rätt till.


Mot den här bakgrunden är jag rädd för att en dag bli inlagd på anstalt utan att ha någon som ser till att jag får en god vård och blir behandlad på rätt sätt.
― Gustaf Molander, barnlös, geriatriker, psykolog och docent i social gerontologi.

Därför anser Molander att samhället borde garantera alla barnlösa åldringar en ställföreträdare, som kan övervaka att åldringen faktiskt får den vård han eller hon har rätt till.

- Jag anser att vi behöver en striktare kontroll över hur åldringar bemöts och vilken omsorg de får. Gamla människor borde göras medvetna om vilka rättigheter de har, säger Molander.