Hoppa till huvudinnehåll

Hasse har bokfört graviditeter och räddat liv i Libanon

profilbild på Hans Wisktröm, utomhus, vinter och snö
profilbild på Hans Wisktröm, utomhus, vinter och snö Bild: Yle/ Tiina Grönroos hasse wikström

Med hjälp av diplomati och humor har Hasse Wikström klarat sig ur många kniviga situationer, bland annat som fredsbevarare i Libanon på 1980-talet. Samtal om livet handlar också om blommor, kärlek och när Hans Wikström mötte Hans majestät.

Lanthandlarsonen Hans, Hasse Wikström har jobbat som yrkesmilitär, men hans främsta vapen är nog humorn. Året som fredsbevarare i Libanon var nära att kosta honom livet, men han säger ändå att det är det bästa han gjort under sin yrkeskarriär. Numera odlar Hasse blommor i Tenala och renoverar gamla hus.

Historien om Hasse börjar i Bromarv i Västnyland 1949. Det var då han föddes. Hasses pappa var föreståndare för Gröna Boden, en liten lanthandel i hjärtat av dåvarande Bromarv kommun. I dag är Bromarv en liten by med bara några hundra invånare, men ännu idag, som på 1950-talet, ökar befolkningen mångfaldigt när skolorna tar sommarlov och fritidsborna får semester.

Svartvita fotografier tagna på 1950-talet i Gröna Boden i Bromarv, en liten matbutik
bilder från Gröna Boden Svartvita fotografier tagna på 1950-talet i Gröna Boden i Bromarv, en liten matbutik Bild: Yle/ Tiina Grönroos/privata hasse wikström
gult trähus  i vinterskrud. Huset finns i Bromarv och fungerade i tiderna som matbutik.
Gröna Boden idag, numera sommarvilla gult trähus i vinterskrud. Huset finns i Bromarv och fungerade i tiderna som matbutik. Bild: Yle/ Tiina Grönroos hasse wikström

När Hasse Wikström var en liten pojke fanns det flera pensionat i Bromarv kyrkoby. Där bodde sommargästerna och njöt av det som idag kallas all inclusive när vi själva åker på en lyxigare solsemester.

Enbart i kyrkbyn fanns det tre butiker som försåg pensionaten med mat och pensionatsgästerna med förfriskningar. I byarna runt Bromarv kyrkoby bodde det mycket människor och varje vecka packades en större bil full med varor som kördes hem till kunderna.

Lilla Hasse fick ofta hjälpa till i lanthandeln. Han anlitades som springpojke och han var också med när bland annat tankbilen kom med bränsle och olja.

Svartvitt fotografi taget på 1950-talet i Gröna Boden i Bromarv, en liten matbutik
Hasse med en av butiksflickorna Svartvitt fotografi taget på 1950-talet i Gröna Boden i Bromarv, en liten matbutik Bild: Yle/ Tiina Grönroos/privat hasse wikström

-Jag var den tidens GPS, eftersom jag kände till alla vägar och visste var folk bodde.

Hasse minns också hur han sprang ärenden till pensionaten. Som tack vankades bland annat kräftklor i samband med pensionatens kräftskivor.

Jag tror att många av männen mer än gärna återvände till storstan. Fruarna var lika glada över att stanna kvar i Bromarv.

Eftersom Hasse kände till Bromarvs stränder, utsiktstorn och andra sevärdheter, blev det också många cykelfärder och lekar med pensionatsgästernas barn.

-På lördagen kom papporna med buss till Bromarv för att fira veckoslut. På söndagskvällen återvände de till Helsingfors för att jobba, berättar Hasse.

Kvar i Bromarv blev fruarna och barnen. Det var gråtkalas vid avskedets stund vid busshållplatsen invid Gröna Boden. Men Hasse skrattar gott åt dessa minnen.

-Jag tror att många av männen mer än gärna återvände till storstan. Fruarna var lika glada över att stanna kvar i Bromarv.

Hasses tid på Nylands brigad

Det blev ingen butiksföreståndare av Hasse Wikström. Han hade planer på att bli ingenjör och hann till och med praktisera på en skruvfabrik i Ekenäs. Men Nylands brigad kom att dra det längre strået.

-Efter min beväringstid sade dåvarande bataljonskommendör att ”sergeant Wikström är välkommen tillbaka om inte skolbänken smakar”. Tre veckor senare var jag tillbaka i Dragsvik.

Hasse säger att militärlivet var betydligt lättare än studielivet, åtminstone ekonomiskt, och han fick genast fortsätta sin militära utbildning. Han har aldrig ångrat sitt yrkesval.

-Jag fick bland annat syssla med prickskytte och stridsdykning. Fysiska hälsan är bland det viktigaste vi har och många betalar sig sjuka på att få göra sådant som jag fick göra helt gratis.

Hasse Wikström berömmer sammanhållningen inom Nylands brigad, men också andra truppförband.

Sammanlagt blev det cirka 30 år inom det militära, av vilka de två sista som kapten.

-Jag jobbade som kommendant och rättsofficer och hade Kaptensbostället som mitt andningshål. Dessutom såg jag till att kasernområdet såg snyggt ut och att där fanns blommor.

Här kommer vi in på Hasses intresse för trädgårdsodling som fick sin början när Hasse som barn planterade jordnötter i sin mammas blomkrukor. På senare år har intresset slagit ut i full blom, bildligt talat. Det vet alla som besökt Hasses trädgård. Men till det här återkommer vi.

svartvitt fotografi på en ung pojke som rör vid en blombuske, Hans Wikström som ung
Hasse, redan då förtjust i buskar och blommor. svartvitt fotografi på en ung pojke som rör vid en blombuske, Hans Wikström som ung Bild: Yle/ Tiina Grönroos/privat hasse wikström

Hans Wikström möter Hans Majestät

Kaptensbostället på Traditionskullen i Dragsvik är som namnet säger ett ställe att bo på, ett ställe en stamanställd militär kunde förfoga över. Kaptensbostället i Ekenäs är från slutet av 1600-talet och består av flera byggnader som har renoverats. Där finns också en kopia av en gammal korsu. På gården finns ovanliga växter, ett resultat av att svenska, ryska och finska trupper har förfogat över området. Kaptensbostället är ett så kallat levande museum, alla byggnader och rum har något att berätta. Man kan boka guidade rundturer via Nylands brigad.

-Jag har säkert haft några hundra guidningar där, säger Hasse.

En av gästerna var Sveriges kung Carl XVI Gustaf. Det var 1996 när Ekenäs firade stadens 450-årsjubileum. Då klädde Hasse ut sig till en karolinsk soldat med röda byxor, röd rock och svart trekantig hatt.

Hans Wikström på gammalt fotogfrafi taget 1995. Hans är utklädd till karolinersoldat. Hälsar välkommen
Karoliner-Hasse Hans Wikström på gammalt fotogfrafi taget 1995. Hans är utklädd till karolinersoldat. Hälsar välkommen Bild: privat 1700-talssoldat

-Jag väntade vid Traditionskullen, stel som ett saltstod med blicken riktad mot väster. Men när kommendören presenterade mig och sade att jag hade väntat på min kung i 300 år, ja då vaknade jag till liv och drog en snabb historik och guidning.

Ett år i Libanon

Trots att det gått snart 17 år sedan Hasse Wikström blev pensionerad, träffar han regelbundet gamla kollegor och besöker Dragsvik vid olika evenemang och föreningsmöten. Nylands brigad ligger honom varmt om hjärtat, men den bästa tiden var trots allt året som FN:s fredsbevarare i Libanon. Hasse åkte dit i augusti 1985, några månader efter ett gisslandrama, där ett trettiotal finländska soldater hade suttit som gisslan.

bilderbok med fotografier tagna i Libanon på 1980-talet
En bok om finländska fredsbevarare i Libanon. bilderbok med fotografier tagna i Libanon på 1980-talet Bild: Yle/ Tiina Grönroos bilder från libanon 1980-talet

-Det var alltså ganska kärvt i luften, men jag har aldrig varit så motiverad att jobba som det året. Mellan 30 och 40 gånger kunde man varit en kall pojke. Det var grymma tider. När pansarvagnarna körde på förmiddagen lutade löklandet åt ena hållet, på eftermiddagen åt andra hållet.

När jag kom till Libanon blev jag välkomnad till Libanons eldhelvete. Det var ingen överdrift.

Trots att Hasse upplevde många farliga situationer och själv svävade i livsfara, väljer han att beskriva händelserna så att de inte låter lika fruktansvärda som de var. Han använder sig av ett färgrikt språk, kryddat med humor. Men flera gånger darrar rösten till när han berättar om skjutglada, drogpåverkade och oberäkneliga män som ena stunden ville döda allt och alla för att i nästa andetag be om ursäkt.

-Jag vet inte hur många gånger de sade ”I’m so sorry, big mistake”, fast de egentligen inte brydde sig.

FN-soldaternas uppgift var att skydda lokalbefolkningen så gott det gick. Varje morgon åkte mannarna ut för att leta efter minor i alla vägtrummor, stenrösen och bilvrak. Efter det åkte man ut till byarna för att övervaka att byborna fick jobba i fred på sina åkrar. Ofta avbröts sysslorna av häftig eldskjutning.

-När jag kom till Libanon blev jag välkomnad till Libanons eldhelvete. Det var ingen överdrift.

Hasse var plutonchef med ansvar för tre byar. Det innebar att han till och med förde bok över graviditeterna.

-Jag vinnlade mig om att lära mig en del arabiska, men ibland gick det fel.

Hasse Wikström berättar när en vakt väckte honom mitt i natten och meddelade att nu var det nog barn på väg. Hasse klädde snabbt på sig och rusade ut för att möta två kvinnor. Den ena kvinnan pekade på sin runda mage och Hasse frågade på arabiska om hon skulle föda med detsamma eller eventuellt dagen därpå.

-Kvinnorna bara skrattade och sade ”doctor, doctor”, varpå jag hastigt körde dem till läkaren. Jag blev i väntrummet. En halvtimme senare kom läkaren ut. Han sade att jag hade varit en syn för gudarna med min skärrade blick och håret på ända. Kvinnan med magen var nämligen inte gravid, bara en aning korpulent och hon hade ont i magen.

Ett år och två veckor senare återvände Hasse Wikström hem till Ekenäs. Många har frågat honom varför han inte återvände till Libanon, men Hasse säger att han måste ta hänsyn till att han var enda barnet till vid det laget rätt gamla föräldrar.

-Dessutom är livet ganska kärt. Tänk så skönt att kunna gå ute i Ekenäs utan att behöva vara rädd.

Rhododendronbuskar, rosor och islyktor

I dag bor Hasse Wikström i Tenala, som ligger mellan Ekenäs och forna hembyn Bromarv. Han är gift med artisten Ami Aspelund och för snart tio år sedan köpte de hus med stor tomt mitt i byn.

-När vi bodde i lägenhet i Ekenäs hade jag ”bara” 180 krukväxter. Mina kompisar sade att det behövdes en machete för att ta sig genom djungeln. Nu har jag koncentrerat mig mera på trädgården. Där finns över trettio rhododendronbuskar.

Hasse använde först tre år till att renovera huset han och Ami bor i. Husets äldsta del är från slutet av 1700-talet och Hasse har skrapat, städat, målat och tapetserat.

-Vi har anlitat ortens byggare, rörmokare och elgubbar. Allt har gjorts pietetsfullt. Vi flyttade hit när sista listen var på plats.

Nu lägger Hasse det mesta av sin energi på trädgården, men det finns flera byggnader på tomten, bland annat byns gamla telefoncentral som Hasse sakta mak har renoverat.

Det var under sin aktiva yrkeskarriär som Hasse Wikström blev övertalad att gå med i den västnyländska trädgårdsföreningen. Det var faktiskt en annan officer som lockade med honom. Nu har Hasse suttit över 30 år i föreningens styrelse.

-Vi åker på utfärder med ”blomknopparna”. Jag föredrar trädgårdsmässan framom högmässan. Efter varje utfärd till någon handelsträdgård kommer jag hem med en massa växter som jag inte har en aning om var de ska grävas ner. Det blir varje år lika bråttom att hinna plantera allting innan det blir tjäle i marken.

Hans Wikström utanför sitt gula egnahemshus i centrum av Tenala. Vinter och snö.
Hasse utanför sitt hus. Hans Wikström utanför sitt gula egnahemshus i centrum av Tenala. Vinter och snö. Bild: Yle/ Tiina Grönroos hasse wikström

Nu under vinterhalvåret tittar Hasse på rosor. På nätet finns det mycket att välja mellan. Mellan varven fixar han på huset, ställer upp på talkon i byn och gör fina islyktor till trädgården. Hasses fru Ami är mestadels i Imatra där hon medverkar i en musikal som har premiär i mitten av februari (2016). I fjol somras var hon upptagen med en musikal i Åbo. Paret Wikström-Aspelund sliter inte mycket på varandra.

-När vi gifte oss sa prästen att han hoppas att vi blir som två träd i skogen som växer tillräckligt långt från varandra för att ge växtutrymme. Det är fina visdomsord. Ibland planterar man två små plantor lite för nära. Men vi får se. Det kan hända att när ålderdomen närmar sig, också för min frus del, att de här två träden har vuxit så pass mycket att de då kommer närmare varandra.

Du kan höra mera om Hasse Wikströms uppväxt, året i Libanon och bland annat hur han träffade sin fru Ami, i ett Samtal om livet fredagen den 5 februari kl 11.03 och lördagen den 6 februari kl 20.03.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle