Hoppa till huvudinnehåll

Tankelek: Populismen är Finland

Utrikesminister Timo Soini (Sannf) i Bryssel 20.7.2015
Utrikesminister Timo Soini (Sannf) i Bryssel 20.7.2015 Bild: EPA/JULIEN WARNAND timo soini

Politiska redaktören Johan Kjellberg leker med tanken att Sannfinländarna ensamma styr Finland, såsom det gick för i Polen efter det senaste valet.

Tankelek: enpartifinland

I Polen har partiet Lag och Rättvisa enväldig majoritet efter parlamentsvalet hösten 2015. Den polska regeringen börjar nu förverkliga partiets linje, och det syns i till exempel domstolsväsendet, mediepolitiken och EU-politiken.

Politikredaktör Johan Kjellberg leker med tanken att något av våra tre regeringspartier får enväldig majoritet i riksdagsvalet 2023, och börjar förverkliga den politik de enligt partiprogrammen och ledande politikers uttalanden vill driva.


"Jag har äntligen lyckats spräcka den röd-gröna bubblan. Och o ja, jag mår så mycket bättre nu. Efter att vårt parti i riksdagsvalet 2023 fick enkel majoritet under ledning av partitopparna Sampo Terho och Jussi Niinistö, och hedersordförande, Dublinambassadören Timo Soini har det sant blåvita, fosterländska tagits till heders.

Finland kan nu gå samma nationalistiska och sunt populistiska väg som Polen.

Vi kan nu börja skapa ett nytt och bättre samhälle. Vem hade trott det utgående från partimätningarna i början av 2016.

Vi har tagit avstånd från den elitistiska, byråkratiska demokratiuppfattningen. Nu har Finland äntligen en evig och obegränsad rätt att fritt och självständigt besluta om de egna ärendena, då vi går folkets ärenden.

Och som på det statsstyrda mediebolaget i Warszawa har översikten av journalisternas, och hela personalens politiska åsikter, här på Yle lett till en vändning i lojaliteten. Omställningen var precis som väntat mycket smärtfri. I vårt parti tänker man ju som den vanliga finländaren gör, och till det kan det ju inte vara svårt att anpassa sig.

Yle folkets sanna kanal

Yle är nu den folkliga kulturens kanal. Yleavgiften har vi lyckats sänka genom att skära ner på antalet amerikanska teveserier och det svenska utbudet. Minskningen av den tvåspråkiga personalen har inte minskat finlandssvenskarnas tillgång till nyheter eller andra Yleprodukter. Det svenska utbudet är till och med bättre och fylligare än tidigare, tack vare att översättningarna har ersatt journalisterna.

Vi har lyckats slita åt oss mycket makt från Bryssel. Europeiska unionen har utvecklats till vad den lämpar sig bäst som, ett frihandelsområde. Finland är fortfarande med i euron, eftersom ett utträde har varit komplicerat. Planerna på att övergå till en egen valuta är långt gångna. Det ger en möjlighet att driva en egen penningpolitik, alltså att i praktiken devalvera.

EU:s säkerhetspolitiska betydelse har minskat. Vi har ju gett upp det mest kategoriska motståndet mot ett medlemskap i Nato, främst tack vare det försvarspolitiska samarbetet med Sverige och de andra nordiska länderna. Säkerheten har också ökat av att Finland ensidigt har lösgjort sig från Ottawakonventionen, och är redo att ta infanteriminor i bruk. Trots påtryckningar från Nato har vi lyckats mota det turkiska EU-medlemskapet.

Rättsuppfattningen styr straffen

Det har förvånat en hel del att förbud mot abort, och också dödsstraffet har införts. Men orsaken är enkel, straff ska motsvara folkets rättsuppfattning.

Då det gäller invandringen har vi tagit i bruk den enklaste av regler, ta seden dit man kommer. Finland har frikopplat sig från myten att invandring och mångkulturalism är eftersträvansvärda mål. Finland har inte en konstgjord mångkultur, reglerna för familjeåterföreningar har skärpts och den så kallade positiva diskrimineringen behöver inte tillämpas vid rekrytering.

Utslagsgivande har varit insikten att en generös välfärdsstat och öppna gränser inte är förenliga. Höga inkomstöverföringar lockar bara mänskor som söker en högre levnadsstandard. Vi kan inte var världsförbättrare, och en hälsostation för hela världen.

Självklart är att staten inte ska finansiera utvecklingssamarbetet, utan som nu frivilliga donatorer.

Polisen har fått mer resurser, och de frivilliga gatupatrullerna som också bevakar ordningen har blivit ett normalt inslag i stadsbilden. Gatupatrullerna är lättigenkännliga på uniformen. De flesta är män, med rakade huvuden, läderrockar eller kamouflagedräkter och militärkängor.

Och, o ja, jag känner mig så mycket tryggare nu."

Läs också