Hoppa till huvudinnehåll

Johan Kjellberg: Gamle Tvärvigg går sin egen väg

Johan Kjellberg är redaktör på Svenska Yle
Johan Kjellberg är redaktör på Svenska Yle Bild: Yle johan kjellberg

Beskedet att Paavo Väyrynen skippar Centern för ett eget parti kom snabbt på meddelandet från förra veckan att han är missnöjd med sina påverkningsmöjligheter inom partiet. Det är egentligen ganska konsekvent.

Inom kort kommer Väyrynens medborgarinitiativ om en folkomröstning om ett utträde ur euron upp i riksdagen. Behandlingen av det ärendet ställer honom helt på kant med den nuvarande partiledningen. Brytningen är ofrånkomlig.

Målet för Väyrynen är Finlands utträde ur euron. Andra mål anger den 69-åriga politiska balanskonstnären inte, men det är klart att det främst handlar om att driva Paavo Väyrynens ärenden.

Partiet ska alltså heta Medborgarpartiet. Eftersom medlemmar i partiet, och medlemmar i partistyrelsen, endast är personer som blir invalda i Europaparlamentet eller Finlands riksdag, är det kanske att ta i att tala om medborgare i pluralis.

Och parti och parti, för att grunda ett politiskt parti krävs minst 5 000 namnteckningar. Väyrynen själv tycks tro att det är en enkel match. Då Sannfinländarna koncentrerar sig på flyktingfrågan finns det gott om utrymme för en eurokritiker.

I praktiken blir partiet en valapparat för Paavo Väyrynen, som på det här sättet vill säkerställa sin fortsatta politiska existens. Utan att riskera konkurrens av andra på kandidatlistan. Skämt åsido, kanske stadgarna i paragraf ett säger att Paavo Väyrynen får flest röster i alla val, i paragraf två att vid andra resultat träder paragraf ett i kraft.

Paavo Väyrynen
Paavo Väyrynen Bild: Lehtikuva Paavo Väyrynen

Två valmöjligheter år 2019

Sin kandidatur i nästa riksdagsval år 2019 underbygger Väyrynen genom att återvända till riksdagen i god tid före valet. Ersättaren Mikko Kärnä (C), kommundirektör i Enontekis, får packa kappsäcken och åka hem. Misslyckas Väyrynen i riksdagsvalet i april har han en ny chans i juni, då Finland väljer nya ledamöter i Europaparlamentet.

Fromt försäkrar Paavo Väyrynen att han inte försöker locka anhängare från Centern. Nonsens förstås, eftersom han samtidigt hoppas att partiet går tillbaka till rötterna. Ett förtäckt hot så gott som annat.

Varför handlar Paavo Väyrynen då så här? Varför bryter han med ett parti som han ledde från 1980 till 1990? Han har ändå varit Centerminister under fem decennier och är sitt partis hedersordförande.

Kronprinsen Aho svek

Själv anger Väyrynen missnöje som orsak. Främsta orsaken till missnöjet är Europapolitiken, och Väyrynen går tillbaka ända till år 1993. Den dåvarande borgerliga regeringen leddes av efterträdaren och kronprinsen Esko Aho (C), medan Väyrynen var utrikesminister.

Väyrynen lämnade regeringen 1993, någon månad innan förhandlingarna om EU-medlemskapet avslutades. Väyrynen kalkylerade kallt med att han gynnas i presidentvalet år 1994 om han lämnar regeringen och bygger presidentkampanjen kring motståndet mot EU.

Väyrynen startade också en filibusterdebatt i riksdagen. Han och likasinnade började alltså med maratontal förhala riksdagens beslut att godkänna EU-medlemskapet efter jaet i folkomröstningen. Väyrynen ville att det slutliga beslutet inte fattas innan Sverige har folkomröstat.

Väyrynen lyckades i det här uppsåtet, men Sverige röstade inte nej som han hade räknat med. Inte blev han president heller, utan Martti Ahtisaari.

Det Väyrynen inte heller räknade med var att Aho totalt spelade ut honom. Väyrynen antog att han kan styra Aho som en marionett, men fick tji. Väyrynen ersattes i regeringen av lantbrukarbossen Heikki Haavisto, som ledde in bönderna i EU.

Centerns partikongress sade också ja till EU, efter att Aho meddelade att ett nej betyder att han avgår som partiordförande. Manövrar som till och med lockade fram ett godkännande av Paavo Väyrynens motståndare, president Mauno Koivisto.

Den egna vägens man

Ända sedan dess har Väyrynen gått sina egna vägar, det vill säga de som har gynnat Väyrynen. Och inte Finlands, Europas eller hela mänsklighetens framtid, som han säger. Men vem vet, kanske det är samma sak?

Då Matti Vanhanen (C) var statsminister lyckades Väyrynen ändå bräcka sig in i regeringen, på favoritposten, alltså utrikesministerposten. Då statsminister Juha Sipilä (C) började samla sin regering gjorde Väyrynen sitt bästa för att vara till lags. Men Sipilä lyssnade inte på det örat, utan ignorerade den gamla dinosaurien.

Så Väyrynen hamnade ute i kylan. Uppgivet måste han medge att han inte längre kan påverka Centerns politik. Kvar finns bara den egna vägen, det må sen bära eller brista. För upp ger Väyrynen aldrig.

Hur reagerar riksdagsledamöterna på Paavo Väyrynens planer? Se Li Andersson (VF), Carl Haglund (SFP), Juhana Vartiainen (Saml) och Katri Kulmuni (C) diskutera i Obs debatt!