Hoppa till huvudinnehåll

Tjoa när du är glad - folkdans är gemenskap!

Janina Sved har dansat sedan hon var barn.
Janina Sved har dansat sedan hon var barn. Janina Sved har dansat sedan hon var barn. Bild: Niklas Gerkman folkdanser

Folkdansen firar jubelår 2016. För dansarna i föreningen Brages folkdanslag är folkdansen mer än bara en hobby, den är en livsstil som ger en stark gemenskap.

Det är något magiskt över folkdansare som rör sig i exakt synkroniserade rörelser. De där släpiga dansstegen, den raka hållningen, de lugna samstämda rörelserna över dansgolvet.

Under en vanlig övning en mörk novemberkväll är den där magin kanske inte helt lika närvarande som under en uppvisning med folkdräkter. Det är här danserna övas, stegen ska nötas in så att de sitter när det är dags att uppträda.

Vi befinner oss i Föreningen Brages festsal i Helsingfors.Från det höga taket hänger klotformade takkronor i mässingstänger och lyser upp rummet. Utanför viner novembervinden längs Kaserngatan, och regnet smattrar mot fönstret.

Den här övningen övar danslaget för en uppvisning i februari. Finlands första folkdansuppvisning ägde rum för 150 år sedan den 5 februari. Det var på Konstnärsgillets årsfest på Brunnshuset 1866, och då var det unga stadsbor som dansade på festen, klädda i sådana kläder som folket på landsorten använde. I år ska den här uppvisningen visas på nytt, och Brages danslag ska vara med.

Johnny Sved instruerar dansen under övningen.
Johnny Sved instruerar dansen under övningen. Bild: Camilla Berghäll folkdans,folkdanser

I ett hörn sitter två spelmän med notställ framför sig. Den ena spelar dragspel och den andra spelar fiol. Spelmännen sätter igång musiken och de fem dansparen som står mot varandra på golvet börjar röra sig i takt med musiken. Melodin är lätt och glad i motsats till det dystra vädret utanför.

Brages danslag övar alltid till levande musik. Ibland avbryter instruktören spelmännen och dansarna går igenom stegen i nästa dans.

– Ett, två, tre, fyra, fem, sex, kom ihåg fötterna, dansa inte på tå, men hälen ska lyfta från golvet, ni ska inte hoppa! ropar instruktören Johnny Sved, och dansarna lyder.

Som en enda stor familj

Folkdansen är inte bara en hobby för dansarna. Många av medlemmarna i Föreningen Brages folkdanslag har dansat tillsammans i flera år, eller till och med i årtionden.

– Det är en otroligt fin gemenskap, berättar Bo Söderholm som började dansa som barn på 1950-talet. På festerna hade man förr alltid hela familjen med. Vi har liksom åldrats i den här gemenskapen.

Han skrattar och tittar på sin fru Harriet Söderholm.

– Vi är nog de enda "oldies" som är här och hoppar ännu, säger han.

Bo och Harriet Söderholm började dansa som barn på 1950-talet.
Bo och Harriet Söderholm började dansa som barn på 1950-talet. Bild: Niklas Gerkman folkdans,folkdanser

Många av de yngre dansarna har också varit med sedan de var barn.

– Sådan där var jag också, jag fick vara med medan mina föräldrar dansade, berättar Janina Sved och pekar på en baby som har fått komma med på övningen.

Hon har dansat så länge hon kan minnas, och för henne är folkdansen är en livsstil.

– Det är jätteroligt och alla får vara med, säger hon.

Folkdansare från olika länder brukar träffas på folkdansstämmor i olika sammanhang, en sådan är till exempel Nordlek för folkdansare från Norden. Vid Finlands svenska folkdansring säger verksamhetsledare Katja Nummelin-Sailakari att det särkskilt under de här träffarna märks att folkdansen är en kultur som fortfarande lever starkt.

– Det märks när man träffar dansare från andra länder till exempel på Nordlek, säger Nummerlin-Sailakari. Islänningarna dansar på sitt sätt, och färöingarna på sitt sätt.

Nummelin-Sailakari talar också om den glädje och gemenskap som finns bland folkdansarna.

– Man går ju inte på dans om man är på dåligt humör, inte ens när man dansar knytnävspolkska är man arg, säger Nummelin-Sailakari.

Folkdansen är en kultur som fortfarande lever, och lever ganska starkt, säger Katja Nummelin-Sailakari
Folkdansen är en kultur som fortfarande lever, och lever ganska starkt, säger Katja Nummelin-Sailakari Bild: Camilla Berghäll folkdanser

Trassliga ben

Mitt under dansövningen blir det min tur att prova. Jag blir indragen i dansvirveln och får snurra runt med alla dansare. Mina fötter är inte riktigt lika samarbetsvilliga som de vana dansarnas, och det blir en hel del felsteg.

För att överrösta musiken ropar de åt mig vad jag ska göra till följande så att jag ska hänga med.

– Byt håll! Nu ska du hoppa på ställe! Stor ring! Liten ring! kommer vänliga direktiv från höger och vänster, medan jag försöker reda ut mitt bentrassel i dansyran.

Med lite mer övning kanske det kunde bli en dansare också av mig.

Dans är en bra hobby

Det finns ca 50 folkdanslag i Svenskfinland, och ungefär 750 aktiva dansare. Antalet folkdansare har minskat under de senaste åren.

– Många barn som är med slutar när de kommer i tonåren för att folkdans inte är lika tufft som till exempel fotboll, säger Janina Sved.

Hon tycker det är tråkigt att folkdansarna blir färre.

– I många andra länder är folkdans mycket större än i Finland, säger hon. Se bara på den spanska flamencon till exempel. Och på finskt håll är folkdansen större än den är i Svenskfinland.

Vid Finlands Svenska Folkdansring säger Katja Nummelin-Sailakari att antalet folkdansare har minskat en del de senaste åren, men att de satsat på att hålla kvar ungdomarna.

– Vi har satsat mycket på de unga, och bland annat med en folkdansinstruktörsutbildning där ungdomarna sedan fick åka på en resa till Tyskland. De har varit mycket aktiva och vi har funderat på att göra en liknande satsning på nytt, berättar Nummelin Sailakari.

Bo Söderholm talar varmt för folkdansen som hobby.

– Det finns undersökningar som visar att dans är den bästa formen av motion, säger han. Man använder hela kroppen och det är bra för motoriken.

Dansen går runt, runt
Dansen går runt, runt Bild: Camilla Berghäll folkdanser

Stamp, klapp och tjo

Det hörs ett stamp och en klapp, spelmännen drar igång med en ny låt och musiken och dansen tar fart när menuetten övergår i en polska. Lugnet från övningens början är som bortblåst och alla snurrar runt i en väldig fart.

Stamparna och klapparna är ett sätt för dansarna att kommunicera med varandra och med spelmännen.

– Det är en signal åt de andra att en ny tur i dansen börjar, berättar Bo Söderholm. Det är också en signal åt spelmännen.

I den virvlande dansen hörs också några tjoande från dansarna.

– Tjoandet gör alla på eget bevåg, det är för att visa att man är glad, säger Harriet Söderholm.

Folkdräkten är en festdräkt

Under övningarna är det ingen som klär sig i folkdräkt, men till fest och under dansföreställningar åker den på.

– Folkdräkten är en högtidsdräkt, så den får man ha på sig när man blir bjuden på bal till slottet, berättar Bo Söderholm.

Föreningen Brage har en speciell och viktig roll när det gäller den finlandssvenska folkdräkten. Föreningen har en egen dräktbyrå, som fungerar som museum, arkiv och butik för folkdräkterna. Om man vill köpa en folkdräkt eller behöver en ny del i stället för en utsliten del är det hit man ska vända sig.

Eija Mendelin är dräktkonsulent vid dräktbyrån. En hel vägg i dräktbyråns kontor är täckt med skåp från golv till tak. Hon öppnar dörrarna och visar folkdräkterna som finns där innanför.

– Det finns 196 olika folkdräkter i Svenskfinland, och här finns ett modellexemplar av alla, säger Mendelin.

Eija Mendelin visar Dräktbyråns tygarkiv. Där finns tygprover som samlades in i början av 1900-talet från bygderna i Svenskfinland.
Eija Mendelin visar Dräktbyråns tygarkiv. Där finns tygprover som samlades in i början av 1900-talet från bygderna i Svenskfinland. Bild: Camilla Berghäll folkkultur

Dräkterna som finns i de här skåpen används i samband med utställningar av olika slag. De underhålls och delar av dem förnyas vid behov.

Varje bygd i Svenskfinland har en egen dräkt. Dräkterna är konstruerade i början av 1900-talet, utgående från information som samlades in om allmogens klädsel av magister Yngvar Heikel.

– Alla i en bygd har inte gått exakt lika klädda, men dräkterna har liknat varandra i bygderna, säger Mendelin.

I skåpen hänger vita skjortor och blusar med spetsar och broderier, knäbyxor och jackor, färgglada kjolar i randigt, tjockt ylletyg. Runt omkring i museet finns dockor som är klädda i folkdräkter.

– Med folkdräkten kan man visa sin tillhörighet, berättar Mendelin.

Utomlands kan man visa att man kommer från Finland, och inom Finland visar man vilken kommun man kommer från. Många väljer en folkdräkt enligt sin egen, eller släktens, hemort. En folkdräkt är ändå en dyr anskaffning och Mendelin berättar att man inte måste ha en dräkt från sin egen bygd.

Eija Mendelin med dräkter
Eija Mendelin med dräkter Bild: Camilla Berghäll folkdräkter

– En dräkt kostar mellan 2500 och 4000 euro, så man ska nog välja en dräkt i en sådan färg som man tycker om, säger Mendelin.

Folkdräkten görs bara i naturmaterial, de tyger som används är bomull, lin, siden och ylle. Det höga priset beror på att alla synliga sömmar i dräkten sys för hand, och att tygerna är handvävda. Också broderierna görs för hand vilket kräver skicklighet och kunskap.

– Det kan ta mellan 20 och 40 timmar att brodera ena sidan på en huvudbonad, berättar Mendelin och visar upp en blå sidenhätta med detaljerade broderier i blomstermönster.

De som tillverkar de traditionella material som används försvinner, och vissa material är också svårare att få tag i numera. Mendelin visar en mansdräkt från Oravais. Dräktens mässingsknappar är handgjorda, och den här dräkten har många knappar både på framsidan och på baksidan. Det finns bara några tillverkare som gör mässingsknappar till folkdräkten i Finland.

– Mansdräkten är dyrare än kvinnodräkten, säger Mendelin. Den består av mer tjockt vadmalstyg som är tungt och svårt att sy, och den har också många detaljer.

Det kan ta mellan 20 och 40 timmar att brodera bara ena sidan av en hätta.
Det kan ta mellan 20 och 40 timmar att brodera bara ena sidan av en hätta. Bild: Camilla Berghäll folkkultur

Dansa i dansskor

På parkettgolvet i Brages festsal fortsätter dansövningen. Många par fötter rör sig över golvet, ibland lugnt och rytmiskt, ibland vilt med hopp och stamp. Många dansar många i de dansskor som hör till folkdräkten. Känslan mot dansgolvet ska vara rätt.

– Det går inte alls med gymnastikskor, säger Harriet Söderholm.

I övrigt är alla klädda i kläder som det är lätt att röra sig i under övningen. En tredje spelman dyker upp, trots att det egentligen bara brukar vara två spelmän. Han kommer för att han tycker det är så roligt och han vill gärna vara med. Spelmännen ångar på och dansarna virvlar runt i en väldig fart. Det blir varmt och det hörs andfådda flåsanden från både en och annan dansare.

– Det var nog ganska häftigt i dag, säger Harriet Söderholm efter övningen.

– Det var en bra övning, fyller Bo Söderholm i.

Den yngsta deltagaren i dagens dansövning.
Den yngsta deltagaren i dagens dansövning. Bild: Camilla Berghäll folkdanser

Den 5.2. klockan 16 återuppförs den 150 år gamla första folkdansuppvisningen på Brunnshuset i Helsingfors.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje