Hoppa till huvudinnehåll

Förbjudet att vara soffpotatis i Sverige

Ingemo Lindroos.
Ingemo Lindroos. Bild: Yle hälsningar från korren

När de som tränar mest också skryter mest så blir tröskeln allt högre för dem som är i dålig form att sätta sin fot på gymmet, skriver Svenska Yles Nordenkorrespondent Ingemo Lindroos.

Ännu ett lyft och ännu en bänkpress! Januari har passerat - den månad då träningsivern sitter i som mest. Det samma gäller säkert en hel del länder, men i synnerhet i Sverige har träning blivit den nya religionen.

Mätningar från tidigare år visar dessutom att svenskarna tränar mest i EU. Som lite utomstående lägger jag också märke till hur träning är ett samtalsämne, när man smyglyssnar på samtal på bussen.

"Jag tänkte köra onsdag, torsdag och söndag och sedan extra pass på måndag. Jag tänkte varva lite högintensiva pass med styrketräning och sen återhämtning och proteintillskott". Så kan det låta: i lunchkön, i telefon, på Facebook.

Debatt om träning

Självupptagenheten är tydligen inget att skämmas över och de som tränar mest och är i bäst form är också de som snackar mest. Att gå en rask promenad för att få frisk luft räcker inte för att kunna skryta, inte heller simma någon kilometer när andra simmar flera gånger mer.

Det här är ett fenomen som också leder till debatt. "Hur mycket träning tål Sverige?" diskuterade Sveriges Radios P1 för ett tag sedan. Det som kom fram var att tudelningen mellan dem som tränar för mycket och dem som knappt tränar alls är väldigt tydlig.

Om de som skulle må bra av den där ena halvtimmen rask promenad, bara hör om nya träningstrender med högintesiva pass och blodsmak i munnen, så uppmuntras inte den lågintensiva vardagsmotionen.

Och i den här diskussionen smyger sig också en annan laddad fråga sig in: Måste man se bra ut redan innan man har satt sin fot på gymmet?

Smink innan träningspasset

Det är en debatt som man lätt hittar om man googlar på "se bra ut på gymmet". I omklädningsrummet märker jag själv att att det inte bara pudras och sminkas efter träningspasset utan också före. Träningsmodet är förstås viktigt och längden på träningsbyxorna varierar lika mycket som kjollängden i modebranschen.

Det här har också uppmärksammats i en del reportage om hur "yogan blev en industri". Religionshistoriker har i den debatten påpekat att det idag finns många yogaformer som fokuserar på hur det ska se ut utifrån.

Men syftet med yoga är egentligen det motsatta. Att känna efter inåt för att öka koncentration och närvaro. Det kom fram att en del mänskor drar sig från att gå på träningspass för att det måste se snygga ut på mattan. Tröskeln höjs för dem som inte tränar och som skulle ha det största behovet av att komma i form.

Samidigt ökar de nya extremsporterna. Ett exempel är "Ultravasan", som går ut på att springa 90 kilometer från Sälen till Mora, i stället för att skida det klassiska loppet.

Träning tillsammans

Så hur ska man få en sund blandning för att fler ska röra på sig lämpligt mycket? Ett av de bästa initiativen är ett projekt som går under namnet "Arbetsplatsklassikern". Det handlar om att utmana arbetsplatser i att skida Vasaloppets sträcka på 90 kilometer under en sex veckors period.

Tanken är att de som inte rör på sig just alls ska göra det tillsammans. Och de som gärna åker skidor, som liksom jag själv, får en chans att skida vasan i mindre etapper. Och får kanske skryta ändå.