Hoppa till huvudinnehåll

Rick Astley ger aldrig upp

Rick Astley
Rick Astley Rick Astley Bild: EPA / PETER KOLLANYI Rick Astley

Producent- och låtskrivartrion Stock, Aitken & Waterman gjorde Rick Astley till en stjärna över en natt. Det var också på grund av dem som hans stjärna började dala. Och steg igen.

I augusti år 1987 formligen exploderade Rick Astley världen över. Orsaken var låten Never Gonna Give You Up – den första singeln från hans debutalbum.

Till en början var det många som trodde att den fylliga soulrösten tillhörde en färgad sångare, men med videon kom även den stora överraskningen – rösten tillhörde en ung, smal, rödhårig britt. Som dessutom dansade på ett litet speciellt sätt.

Innan någon egentligen hann förstå hur det hela gick till hade Never Gonna Give You Up blivit etta i 25 länder inklusive USA och Finland. Den blev även 1987 års mest sålda singel i Storbritannien.

Rickrolling

20 år senare – år 2007 – gav videon upphov till ett internetfenomen som kallas rickrolling.

Det går ut på att locka och lura folk att klicka på en länk som de tror skall gå vidare till en viss sajt, men i själva verket öppnar länken Rick Astley-videon Never Gonna Give You Up.

2008 hade det här spridit sig över stora delar av internet och hela världen. Tiotals miljoner användare världen över blev i något skede rickrollade.

Aprilskämt

Den första april 2008 gjorde Youtube ett litet aprilskämt på så sätt att alla deras videolänkar visade Never Gonna Give You Up. Småningom spred sig fenomenet även ut i den levande världen också.

Ett bra exempel på det kom i november 2008. Då visade Rick Astley att han är begåvad med en hälsosam dos självironi då han själv deltog i en rickroll i samband med en stor parad i New York.

Ett nyare exempel på en levande rickroll kom i augusti 2015 då rockbandet Foo Fighters gjorde en liten motdemonstration i Kansas City mot Westboro Baptist Church.

Den lilla men omdiskuterade församlingen är känd för sina hårda kampanjer mot homosexualitet. De hade nu samlats utanför lokalen där Foo Fighters skulle uppträda på kvällen.

Som svar kom Foo Fighters åkande på flaket till en pickup där de glatt klappade och dansade till Never Gonna Give You Up. De höll även upp ett plakat som sade "You got rick roll'd".

Med andra ord har Never Gonna Give You Up fått ett eget liv. Men hur är det då med Rick Astley?

Fakta om Rick Astley:

  • - Född: 06.02.1966 i Newton-le-Willows, Lancashire, England
  • - Döpt till: Richard Paul Astley
  • - Yrke: sångare, låtskrivare, musiker
  • - Aktuell med: fyller 50 år

Började som trummis

Rick Astley inledde sin musikaliska bana som 10-åring då han sjöng i den lokala kyrkokören i Lancashire, Storbritannien, där han växte upp. Han startade även flera egna band där han spelade trummor. De lirade främst coverlåtar av The Beatles och The Shadows.

År 1985 spelade Rick Astley trummor i det egna bandet FBI som var rätt populära lokalt. De skrev även egna låtar. När deras sångare slutade erbjöd sig Rick att ta över mikrofonen.

Tack vare det upptäcktes han av musikproducenten Pete Waterman som övertalade Astley att komma till London och börja jobba i hans skivstudio.

Stock, Aitken & Waterman

Där träffade han även producenterna Mike Stock och Matt Aitken som nu lärde Astley hur det går till att arbeta i en inspelningsstudio samtidigt som de planerade hans kommande karriär.

Stock, Aitken och Waterman insåg potentialen hos Rick Astley, men eftersom han var väldigt blyg ville de först få honom att bli litet mer självsäker innan de lanserade honom.

För att litet testa isen gav de år 1987 ut en singel med Rick Astley. Det var en duett med Lisa Carter. Låten hette When You Gonna, men den gick rätt obemärkt förbi.

Det skulle ändå inte följande singel göra. Den hette Never Gonna Give You Up och var både skriven och producerad av Stock, Aitken & Waterman.

Kändis över en natt

Nästan över en natt blev nu Rick Astley en världskändis och alla hans nämast följande singlar blev megahittar överallt. Samtliga fem singlar från debutalbumet Whenever You Need Somebody blev listettor någonstans i världen.

Men i samma takt som Astleys singlar sålde massvis började musikkritikerna gå allt hårdare åt honom och kalla honom för en marionett i händerna på Stock, Aitken & Waterman. Vilket var orättvist för Astley hade själv skrivit fyra av låtarna på plattan. Dock ingen av singlarna.

Kritiken må ha varit orättvis och överdriven, men den började ändå småningom allt mer påverka hur folk såg på Astley och hur hans kommande singlar sålde.

Egna låtar

Platta nummer två (Hold Me in Your Arms) kom i slutet av år 1988 och på den hade Rick Astley skrivit hela sex låtar själv, bl.a. hitten She Wants to Dance with Me.

Kritikerna struntade förstås i att Rick Astley själv skrivit She Wants to Dance with Me och tog istället fasta på det typiska Stock, Aitken & Waterman-soundet som präglade den. För producent- och låtskrivartrion hängde fortfarande med.

I medlet av 1980-talet hade dessa tre herremän sina fingrar med i en stor del av den tidens hitlåtar. De hade hittat ett eget sound som gick hem hos den stora skivköpande massan.

Förutom Rick Astley satte Stock, Aitken & Waterman sin prägel även på hitlåtar med bl.a. Kylie Minogue, Mel & Kim, Jason Donovan och Sinitta.

Problemet var bara det att soundet hos dessa artister långt började påminna om varann och att de fick rykten om sig att långt vara rena Stock, Aitken & Waterman-produkter.

Bröt samarbetet

Alla de negativa skriverierna gjorde att Rick Astley år 1989 bröt samarbetet med Stock, Aitken & Waterman. Han kände även att han ville utvecklas som musiker och utforska litet andra musikstilar än danspop. Gärna då soulen som han alltid hade gillat.

År 1991 gav Rick Astley ut sitt tredje album – Free. Och det var han nu – fri. Fri från Stock, Aitken & Waterman och den lättsamma danspopen. Fri att göra sådan musik han själv ville.

Astley gav nu prov på litet mognare musik än den han blivit känd för. Singeln Cry for Help blev en topp-10-hit i Storbritannien, USA och i flera europeiska länder. Men den skulle bli hans sista stora hit.

Hela albumet sålde bra även om den inte nådde samma höga försäljningssiffror som de två föregående. Free blev även den sista albumframgången för Rick Astley.

Hoppade av musiken

Ännu år 1993 gav han ut en skiva – Body & Soul – men den floppade. Astley bestämde sig nu för att hoppa av musiken och istället satsa på sin nya familj.

Hans sista singel på nästan ett decennium hette Hopelessly. Och det var kanske så det kändes för honom – hopplöst. Hur han än försökte visa att han var en vuxen och seriös artist, så tyngde hans förflutna som lättpoppare och tonårsflickeidol ner honom.

Vid endast 27 års ålder valde Rick Astley således att pensionera sig från musiken.

1992 hade han fått en dotter och han ville nu ta hand om sin nya familj. Han kände att det var mycket viktigare än att desperat försöka kämpa med att försöka få luft under vingarna på karriären.

Mellan åren 1993 och 2001 var Rick Astley mer eller mindre osynlig. Bland de få saker han gjorde inom musiken var att skriva låten Mission Statement tillsammans med sångaren Fish (f.d. Marillion) för hans soloalbum Raingods with Zippos (1999).


Fish - Raingods with Zippos (hela skivan, Mission Statement är spår nr. 2, startar vid 5'51")

Comeback

Till sist kunde ändå inte Rick Astley längre hålla sig borta från musiken och år 2001 gav han ut skivan Keep It Turned On. Hans första singel på åtta år var den dansorienterade låten Sleeping.

Följande år kom Rick Astleys första samlingsplatta. Trots att det just inte gjordes någon som helst PR för den kom den ändå på en 16:e plats på den brittiska albumlistan. Vilket visade att det var många som fortfarande mindes honom och gillade hans musik.

År 2004 begav sig Astley ut på sin första turné på 14 år och år 2008 fick han pris som "Best Act Ever" vid MTV Europe Music Awards.

Det var en utmärkelse som Rick Astley själv tyckte var litet fjantig och han sade att MTV hade blivit ordentligt rickrollade.

Glest mellan plattorna

Även om Rick Astley fortfarande turnerar emellanåt har det ändå varit glest mellan hans skivor.

Hans senaste studioplatta var Portrait (2005) som bestod av coverversioner av diverse popklassiker som These Foolish Things, Close to You och I Can't Help Falling in Love (With You).

2013 var det tänk att Astley skulle ha gett ut skivan My Red Book, men av någon orsak är den fortfarande outgiven. Från plattan kom ändå singeln Lights Out. Den gavs ut som ett smakprov redan år 2010.

De senaste åren har Rick Astley jobbat litet som radio-DJ medan han fortsätter att emellanåt uppträda live. Ricks fru Lene Bausager är filmproducent och han har även gjort musik till vissa av de filmer hon producerat.

Rick Astley med fru Lene Bausager
Rick Astley med fru Lene Bausager. Rick Astley med fru Lene Bausager Bild: EPA / DANIEL DEME Rick Astley,Lene Bausager

För tillfället lär Rick Astley arbeta med ny musik tillika med en musikdokumentär. Den sägs bygga på ett nytt och spännande sätt att göra dokumentärer på. Men ingenting har ännu avslöjats.

I väntan på den får vi väl nöja oss med att bli rickrollade när vi minst anar det. Eller ta del av alla de fantastiska och påhittiga tolkningar som finns av Never Gonna Give You Up.

Faktum är det att Rick Astley aldrig kommer ifrån Never Gonna Give You Up. För i och med rickroll-fenomenet har låten fått ett helt eget liv och det finns inga tecken på att den skulle försvinna någonstans.


Rick Astley - Never Gonna Give You Up, Rewind Festival 2012


Nirvana vs Rick Astley - Never Gonna Give Your Teen Spirit Up


TV-serien Mad Men-version av Rick Astleys Never Gonna Give You Up

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje