Hoppa till huvudinnehåll

Ulf Söderblom in memoriam

Ulf Söderblom
Ulf Söderblom Ulf Söderblom Bild: Yle/Seppo Sarkkinen ulf söderblom,Ulf Söderblom

Den 4 februari gick Ulf Söderblom ur tiden, bara ett dygn innan han skulle ha fyllt 86 år.

Hans insatser för i synnerhet Finlands operakonst var obestridbara, han gjorde sitt livsverk på podiet på Nationaloperan vid Bulevarden i Helsingfors, och han avgick från chefkapellmästarposten ungefär samtidigt som operan flyttade in i det nuvarande huset vid Tölöviken år 1993.

Med Ulf Söderblom gick inte bara en hel epok finländskt operaliv ur tiden, utan också en eldsjäl för finlandssvenskt musikutövande, på gräsrotsnivån.

Alla förtjänar att ledas av proffs

Personligen kände jag Ulf Söderblom via de finlandssvenska sångfesterna, men också genom alla de inspelningar han gjorde för den finlandssvenska radion. Då “Ufi” engagerade sig för ett verk som skulle spelas in så var det med intensitet och frenesi.

Hans kompromisslöshet betydde inte att han var kräsen, han hade stor förståelse för de personer och musiker som han arbetade med, i synnerhet amatörerna. Detta var också en del av hans medvetna konstnärliga profil, att lotsa amatörer på musikhavet. Men han ville likväl aldrig pruta på kvaliteten, och han menade också att amatörerna förtjänar att ledas av proffs, det har de rätt till.

Det finlandssvenska musiklivets drivkraft och eldsjäl

Ulf Söderbloms insatser för det finlandssvenska musiklivet kan komprimeras i ett nötskal till hans tid som förbundsdirigent vid Finlands svenska sång- och musikförbund, FSSMF. Han tillträdde posten 1967 och började då ett målmedvetet arbete för att utveckla verksamheten så att medlemsorganisationerna kunde bredda repertoarerna och svara på större utmaningar.

Söderblom hade ett genuint folkbildningsintresse såtillvida, att då han i närmare ett kvartssekel fungerade som förbundsdirigent - en slags konstnärlig ledare för hela det finlandssvenska organiserade musiklivet - gjorde han det inte bara av musikaliska utan pedagogiska och kulturpolitiska skäl.

Många frågade ofta Söderblom hur en internationellt renommerad dirigent ids syssla med knätofsar och amatörmusik; till saken hör att då Söderblom medverkade på sångfesterna så räddes han inte att iklä sig folkdräkt. På frågan svarade han att han inte förstår paradoxen, d.v.s. att det skulle handla om saker som strider sinsemellan.

Söderblom tvärtom trivdes med amatörer, att få ge dem utmaningar och målmedvetet jobba upp ett slutresultat som överträffade förväntningarna, i synnerhet bland de medverkande amatörerna. Alla kan prestera bara de får en chans. Och det var just under Söderbloms tid vid rodret som FSSMF i större skala började beställa nya körverk med orkester för att uppföras på sångfesterna.

- Vad är det för vits att sångfest efter sångfest enbart sjunga gamla landskapssånger och andra standardverk, man måste också erbjuda något nytt, menade Söderblom, utan att för den skull förringa den gamla kära körrepertoaren som behöll sin plats i programmen.

Stor konstnär med öppet hjärta

Själv minns jag bra uruppförandet av Erik Bergmans kantat Bygden på sångfesten i Jakobstad 1987. Det var egentligen också mitt första intryck av vad en amatörkör på 250 korister jämte symfoniorkester kan prestera bara det finns en stark och entusiasmerande ledare som driver på, i god konstruktiv anda.

Samma känsla infann sig fyra år senare i Ekenäs då FSSMF hade beställt kantaten En del av det hela av Aulis Sallinen. Och fast Ulf Söderblom formellt avgick från förbundsdirigentposten efter Ekenässångfesten så fortsatte arbetet likväl oförtrutet.

På sångfesten i Esbo 2001 ville Söderblom lyfta fram Fredrik Pacius’ sångspel Prinsessan av Cypern vilket skedde konsertant med solister, en berättare och bildcollage som projicerades på en stor skärm i Tapiolasalen. För ändamålet lyckades Söderblom engagera Tapiola Sinfonietta som beledsagade förbundskören.

Före inspelningen bjöd Söderblom mig hem till sig där han bodde i konstnärsresidenset Lallukka i Tölö. Vi satt och resonerade om den kommande uppsättningen under långa diskussioner, som emellanåt förirrade sig i helt andra sfärer, för att igen via vitsar och skrattsalvor återkomma till ämnet, sångspelet.

För mig framstod Ulf Söderblom som en stor konstnär med öppet hjärta och massor av humor, alltid ödmjuk inför sin uppgift, vilken den än kunde vara.

Läs också