Hoppa till huvudinnehåll

Lauri Kivinen: Yle tillhör alla

Lauri Kivinen
Lauri Kivinen Bild: Yle Kuvapalvelu Lauri Kivinen

Yles public service-uppdrag sätts en gång under lupp (Helsingin Sanomat 4.2) och bra så. Det är viktigt att med jämna mellanrum dra upp riktlinjer för hurdan public service Finland vill ha och behöver, skriver Yles verkställande direktör Lauri Kivinen. Men det kan vara värt att återkalla i minnet hur allt en gång började.

Skribenten är Yles verkställande direktör

Yles public service-uppdrag sätts en gång under lupp (Helsingin Sanomat 4.2) och bra så. Det är viktigt att med jämna mellanrum dra upp riktlinjer för hurdan public service Finland vill ha och behöver.

Det kan vara värt att återkalla i minnet hur allt en gång började. Grunden för public service lades första gången 1922 i Storbritannien. Detta gjordes för att trygga människornas jämlika rätt till information, bildning och kultur – och till ett eget språk och ett gemensamt offentligt rum. Det här hör till medborgarna i en rättsstat.

Rundradiobolagen följer fortfarande den väg som BBC stakat ut, men i en värld som blir alltmer komplicerad. Idag är rundradiobolagen också en garanti för mångfalden på mediefältet.

Yle är det starkaste redskap det finländska samhället har för att stärka demokratin och den inhemska kulturen. I grund och botten handlar public service om att garantera jämlikhet, samhällsdebatt och en gemensam offentlighet för alla. För detta ändamål har Yle i redan 90 år haft ett lagstadgat uppdrag.

Yle är till sitt väsen alltså inte bara en del av mediemarknaden, utan public service, som varje finländare har rätt till. Public service bör utvärderas och granskas kritiskt, men med insikten om att Yles uppdrag är samhälleligt, inte kommersiellt. Ägarna kommer till tals via riksdagen och Yles förvaltningsråd som utsetts av riksdagen. Vem kunde representera Yle bättre? Tack vare den här finländska förvaltningsmodellen är Yle i europeisk jämförelse minst av alla “regeringens” radio.

Det är väsentligt att Yle som kontrolleras av riksdagen är oberoende av politiken i sitt utbud. Det här är en förutsättning för förtroendet för Yle - och för hela samhället. Därför är finansieringens förhållande till oberoendet en sak som måste övervägas noga, då förvaltnings- och kontrollmodellen för Yle ses över. Det är en allvarlig sak, då beslutsfattarna kopplar finansieringen för public service samman med hur de upplever enskilda nyhetsinlägg.

Det är klart att vi på Yle noggrant måste fundera på vad vi gör och hur vi fördelar resurserna. Men att begränsa Yles uppdrag skulle innebära ett avkall på jämlikhetsprincipen. Specialgrupperna, samhällets mindre bemedlade och den regionala jämlikheten skulle lida då man funderar på vad allt som skulle uteslutas från uppdraget.

Via Yle kanaliseras också mera skattemedel till den finländska kulturen än via vilken som helst annan enskild aktör. Yles inhemska musikutbud, från klassisk musik till jazz och schlager, drama, film, tjänster för lärande och barninnehåll är självklara delar av finländarnas vardag.

På Yle måste vi försäkra oss om att både beslutsfattarna och medborgarna upplever att det lönar sig att betala Yleskatt för allt detta.

Läs också

Bolaget