Hoppa till huvudinnehåll

"Jag lever bara när jag skriver"

Bodil Malmsten
Bodil Malmsten Bodil Malmsten Bild: Frankie Fouganthin författare,författare,Bodil Malmsten

Bodil Malmsten, en av Sveriges mest uppskattade författare, var trots sin cancer aktiv ända in i det sista. Idogt läste hon för sin publik och signerade sina böcker.

Fredagen den femte februari dog författaren Bodil Malmsten. Själv skulle hon ha skrivit att hon ”blev död”, ett uttryck som den svenska barnboksförfattaren Barbro Lindgren brukar använda. Bodil Malmsten hatade förskönande uttryck som att någon "går bort” eller ”somnar in". Hon skrev kort, rakt på sak och med humor.

Slå då, hjärtat, slå!

Den fjortonde oktober i fjol firades Bokens dag i Visby på Gotland och Bodil Malmsten var en av de inbjudna författarna. Tunn och märkt av sjukdom äntrade hon långsamt scenen, stödd på en käpp. Men hon levererade en malmstensk föreställning med humor och djupaste allvar, med glimten i ögat. Hon läste och publiken ropade ”Wow!"

Hennes sista bok, diktsviten ”Det här är hjärtat”, handlar om en älskads död och hur grymt det är att plötsligt förlora någon. Bokens titel är poeten Gunnar Ekelöfs sista ord, när han med pennan i handen visade på sitt hjärta. Bodil Malmstens svit dikter handlar ändå mer om kärlek än om död och utplåning. Under matinén i Visby påpekade hon, att hon aldrig vill lämna sina läsare i sticket. Det måste finns ett hopp, författaren får inte lämna läsaren i ett svart hål, sa hon.

Skrivandet var det viktigaste för henne. ”Jag lever bara när jag skriver”, sa hon. ”Den ni ser här på scenen är bara ett spöke”. Och alla skrattade. Bodil Malmstens humor försvann ingenstans fastän hon var allvarligt sjuk.

Jag vill att du finns

Hon skriver i boken om och om igen hur underligt det är, att någon som just fanns inte mera är till. Det hjälper inte att ropa: ”Kom tillbaka! Kom tillbaks!” Men kärleken dör inte med den som dör. En av de vackraste, återkommande raderna i den sista boken lyder: ” Kärlek är att jag vill att du finns”.

Bodil Malmsten har skrivit över trettio böcker inom en rad genrer: dikter, romaner, essäer, alla med ett stort engagemang. Hon var också tidigt aktiv på sociala medier. Hon ville kommunicera, väcka debatt. Hon blev så arg på läget i landet Sverige, att hon flyttade till Frankrike och bodde i Finistére i Frankrike i många år.

Hon gav ut sin dagbok därifrån, text kombinerad med bilder, bland annat ”De från norr kommande leoparderna” (2009). Titeln kopplar till poeten Werner Aspenströms poesi. När han dog skrev Bodil Malmsten en nekrolog över honom: ”Lätt som en snöflinga är Aspenströms nedslag, men avtrycket är tungt”. Bodil Malmstens nedslag är också lätt, men avtrycket är rikt och mångbottnat.

Varje dag har sin plåga och den kände hon starkt, men skrev om den lätt rått och ärligt. Hon lärde oss skratta mitt i det helvetiska.

Bodil Malmsten i ljus och skugga
Bodil Malmsten dog den 5.2.2016 Bodil Malmsten i ljus och skugga Bild: Albert Bonniers förlag Bodil Malmsten,författare

Den svarta reservoarpennan

Jag bad inte om att få en intervju med Bodil Malmsten under Bokens dag i oktober 2015. Hon behövde alla krafter för att signera sina böcker. Köerna med läsare ringlade långa och hon skrev sitt namn om och om igen. Flera gånger fyllde hon i nytt bläck i sin svarta reservoarpenna.

Hon skrev mycket långsamt, namnteckningen blev stilig och tydlig. Hon var en författare som tyckte om att synas i sociala medier, men den personliga handstilen ville hon behålla.

I sin bok ”Så gör jag” (2012) om att skriva, hävdade hon att hennes böcker kom ur hennes medfödda mörker. ”Ett mörker lika norrländskt normalt för mig, som nattmörkret utanför fönstren hos Marcel Proust där han låg i sin säng på Boulevard Hausmann 102 i Paris."

Proust skrev, att riktiga böcker föds ur mörkret och tystnaden, inte ur dagsljuset och samtalet. Det kräver mod. Ett sådant mod hade Bodil Malmsten.

Gungerd Wikholm berättar om Bodil Malmsten i Radiohuset 8.2.2016: