Hoppa till huvudinnehåll

Om en person knarkar i skogen och ingen ser det, har det då hänt?

Beni Köhler: Midsommartjack, norra Korsholm (2011)
Beni Köhler: Midsommartjack (Norra Korsholm 2011) Beni Köhler: Midsommartjack, norra Korsholm (2011) Bild: Beni Köhler oscar hagen

Om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud? Frågan är ett klassiskt filosofiskt tankeexperiment som försöker fånga problemet med vad som är verkligt. Jag tänkte på frågan när jag besökte vernissagen av Oscar Hagens och Beni Köhlers utställning Dysterbotten.

Och ja, det är en dyster bild de två tecknar av Österbotten. Ett Österbotten långt från all den präktighet och företagsamhet som vanligen förknippas med landskapet. Glöm snacket om världens lyckligaste folkslag. Det är förutom dystert också smutsigt, rojsigt, bökigt och stökigt.

Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors
Utställningen Dysterbotten Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors Bild: Oscar Hagen beni köhler

När man går in till galleriet som lämpligt nog finns i en källare i centrum av Helsingfors möts man av en mässande röst. Rösten tillhör Konstapel Nyman från Jakobstad som i ett långt videoverk, signerat Oscar Hagen, berättar för oss hur farligt det är med droger.

Som vanligt i Finland målar myndigheterna fan på väggen och drar alla droger över en kamm: cannabis, alkohol, heroin, kokain, hasch och syntetiska droger. Alla är de lika farliga.

Oscar Hagen: Videostill från Konstapel Nyman
Oscar Hagen: Videostill från Konstapel Nyman Oscar Hagen: Videostill från Konstapel Nyman Bild: Yle/Peter Lüttge beni köhler

Konstapel Nymans mässande ledsagas av diabilder och fotografier som visar olika stadier av droganvändning: från odlande av cannabis till användning av alla möjliga droger på alla möjliga sätt. De två upphovsmännen har hittat ett fint och sansat sätt att belysa bruket av droger ute på vischan. Båda de roliga sidorna och avigsidorna.

De skildrar det de sett och bevittnat genom både still- och videokamerans linser på ett neutralt sätt, utan att ta ställning. Du som tittare får döma och bedöma själv.

Beni Köhler: Midsommarnatt (2011)
Beni Köhler: Midsommarnatt (2011) Beni Köhler: Midsommarnatt (2011) Bild: Yle/Peter Lüttge beni köhler

Utställningen Dysterbotten skildrar någonting som sällan ges utrymme. Jag skulle vilja kalla det för ett ruralt drogbruk. Till skillnad från det urbana knarkande som mycket oftare ges synlighet och offentlighet.

Här, eller där, i Österbotten super och knarkar man i pittoreska röda stugor med vita knutar. Eller mitt i skogen. Eller på en åker. Eller på en ensam landsväg. Oscar Hagen och Beni Köhler tycks alltid finnas mitt i händelsernas centrum, med sina kameror. Utställningens betraktare känner därför en stark närvaro som är både roande och oroande.

Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors
Från utställningen Dysterbotten Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors Bild: Oscar Hagen beni köhler
Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors
Oscar Hagen har broderat ett brinnande bönehus Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors Bild: Yle/Peter Lüttge beni köhler

Skickligt tar Hagen och Köhler för sig av typiska lantliga (österbottniska) attribut som det inramade flygfotot från gården det knarkas i eller den i korsstygn broderade tavlan av bönehuset. Även om det i Oscar Hagens tappning brinner utav bara helvete. Vackert så.

Utställningen kompletteras av installationer här och var: till exempel på väggen fastsatta läkarrecept eller patroner som ligger i ett hörn och som jag inte har en aning om vad de brukas för. Eller missbrukas.

Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors
Utställningen Dysterbotten Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors Bild: Yle/Peter Lüttge oscar hagen

Mycket av det som visas i utställningen vittnar om att det finns mörka rum som döljer sig bakom den präktiga österbottniska fasaden. Rum som befolkas av unga och gamla som inte passar in. Rummen är trånga oberoende om de finns inne eller ute. Trånga och instängda, nästan som fängelseceller.

De berömda österbottniska vidderna lyser med sin frånvaro. Här vill man inte bo, tänker jag, medan jag ser på fotografierna och videorna.

Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors
Utställningen Dysterbotten Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors Bild: Oscar Hagen beni köhler
Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors
Utställningen Dysterbotten Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors Bild: Oscar Hagen beni köhler
Oscar Hagen: Videostill från Askon mutka (Askos kurva)
Oscar Hagen: Videostill från Askon mutka (Askos kurva) Oscar Hagen: Videostill från Askon mutka (Askos kurva) Bild: Yle/Peter Lüttge beni köhler

Utställningen Dysterbotten visar att droganvändningen inte enbart är ett urbant problem. Visst, många som inte längre står ut med livet på landet och vill uppleva en större anonymitet och en större frihet flyttar därifrån. Men många blir kvar. Och de som blir kvar mår inte nödvändigtvis bättre än de som flyr råg- och potatisfälten.

Ofta är det tvärtom, kan jag föreställa mig. Det är de mera obeslutsamma och räddhågsna som stannar. Och som sedan börjar använda droger. När det tar emot. För att drömma och för att glömma.

Att vara drogberoende ute på landet kan vara mycket tuffare än i (stor)stan. På landet saknas den urbana anonymiteten. På gott och ont. Är det på gott är det bra, är det på ont är det värre. Rädslan över att bli upptäckt är överhängande och den efterföljande stigmatiseringen finns alltid med i bakgrunden. Och kommer fint fram i utställningen.

Beni Köhler: Juldagsfirandet fick ett abrupt slut (Vasa 2010)
Beni Köhler: Juldagsfirandet fick ett abrupt slut (Vasa 2010) Beni Köhler: Juldagsfirandet fick ett abrupt slut (Vasa 2010) Bild: Beni Köhler oscar hagen

Det är med andra ord en bra och tankeväckande utställning där nere i källaren på Nylandsgatan 23 i centrala Helsingfors. Den ger synlighet åt det annars osynliga. I utrymmen som kommunicerar med de utställda föremålen, som känns rätt och fel placerade på en och samma gång.

Rätt i det smått klaustrofobiska galleriet och fel i den pulserande storstaden som finns utanför. Men den glömmer man snabbt när man formligen sugs in i källaren och de där utställda miljöerna.

Beni Köhler: Köksinredning, Vasa (2010)
Beni Köhler: Köksinredning (Vasa 2010) Beni Köhler: Köksinredning, Vasa (2010) Bild: Beni Köhler oscar hagen
Vernissage på uställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors
Från Dysterbottens vernissag Vernissage på uställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors Bild: Yle/Peter Lüttge beni köhler
Vernissagepublik på utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors
Vernissagepublik Vernissagepublik på utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors Bild: Yle/Peter Lüttge beni köhler

Och ännu en sak, gott folk. Gå mera på vernissager. De kan vara ack så olika. Som Dysterbottens vernissage. Efter 10 minuter ramlar en hylla ner från väggen och med den en videokanon. Febrilt försöker man hitta en ersättande videokanon (som mirakulöst nog lyckas på en kvart) och skruva tillbaka hyllan.

Allt medan publiken börjar strömma till. De är många. Ovanligt många. Kultureliten blandas med folk som ser ut som dubletter till dem som finns på väggarna. Det är skoj och stoj. Öl dricks ur burkar och skumpa ur flaskan och om några timmar ser galleriet ut som en replik på de österbottniska miljöerna som finns uppsatta runt omkring.

En dylik vernissage är en alltigenom uppfriskande upplevelse, tänker jag. Samtidigt kommer jag ihåg en aforism av Hippokrates: ars longa, vita brevis. Konsten är lång, livet är kort!

Oscar Hagen, Beni Köhler i Myteriet
Oscar Hagen och Beni Köhler Oscar Hagen, Beni Köhler i Myteriet Bild: Claudia Rybin/Yle myteriet,utställningar,Yle X3M
Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors
Utställningen Dysterbotten på Myymälä2 i Helsingfors Bild: Yle/Peter Lüttge beni köhler

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje