Hoppa till huvudinnehåll

Päivi Storgård: Det är bara att gå och säga Morjens!

När författaren Päivi Storgård fick 60 stycken asylsökande som sina grannar i Strömfors gick hon och knackade på. Idag är hennes kurs i finska dagens höjdpunkt för en handfull oerhört motiverade afghanska unga män.

- Det har gått riktigt bra, det finns en del människor som inte tycker om det här så värst mycket, men det har inte uppkommit några problem, säger Storgård.

- Pojkarna är ledsna över är att en del människor tittar bort då de kommer till butiken, eller byter sida då man möts på vägen. Men i stort sett har det varit riktigt positivt, och flyktingarna har till exempel varit med och spelat fotboll.

Morjens, vi heter si och så, vad heter ni?

Hur kom det sig att du började undervisa dem?

- Jag har tidigare jobbat som lärare, och det här är det som jag tyckte att jag kunde hjälpa med. Jag vet hur det är att bo utomlands utan att kunna språket och kulturen, utan veta vart man är på väg. Jag tänkte: Nu ska jag ta tag i det här. Jag och min man gick direkt till grabbarna bara för att säga ”Morjens, vi heter si och så, vad heter ni?”. Vi hittade några som talade väldigt bra engelska och vi skickade också våra tonårspojkar till asylmottagningen och uppmanade dem att göra något trevligt tillsammans.

- Så började pojkarna undervisa flyktingarna i finska. De gick till butiken och visade dem hur man gör och vad man säger, hur man går till bussen och ber om en biljett. Vardagliga frågor. Igår var killarna där med sin gitarr och de hittade på en gemensam sång som alla sjöng tillsammans på finska, svenska, dari och engelska.

- Jag tycker om att träffa nya människor. Det spelar ingen roll vad deras bakgrund är. Asylsökande är ingen monolit, det finns enstaka människor med sina historier, sin bakgrund. Att deras egen röst som individer skulle höras skulle vara viktigt.

Att deras egen röst som individer skulle höras skulle vara viktigt.

- När jag har frågat vad de här pojkarna vill ha, de är alla unga män i 20-årsåldern, så säger alla att de vill lära sig finska och svenska. De flesta är afghaner, 90 procent ungefär, och i Afghanistan finns det två officiella språk, dari och pashto. I skolan lär man sig båda språken, det är obligatoriskt.

- För två veckor sedan frågade de när de får lära sig svenska. Jag svarade att vi tar finskan först, eftersom det här är en finskspråkig by och det är viktigt att ni kan kommunicera med byborna. Sedan tar vi svenskan och då åker vi till Lovisa och dricker kaffe på ett kafé på svenska.

Det talas mycket om kulturkrockar, har ni upplevt sådana?

- Det som man fäster uppmärksamhet vid i byn är att pojkarna rör sig i stora grupper. Det är något som de är vana vid, medan vi tycker att det ser hotfullt ut. I början visste pojkarna inte heller var gränserna går, att man inte kan gå igenom någon annans tomt. När det inte finns ett staket man ser upplever de inte att det finns en gräns.

Det som man fäster uppmärksamhet vid i byn är att pojkarna rör sig i stora grupper.

Många oroar sig över våldtäkter, har den här oron märkts i Strömfors?

- Till en början märktes det nog. Det fanns föräldrar som inte lät sina barn gå till skolan ensamma. I något skede fanns det bara två familjer som lät sina barn gå ensamma. Men jag förstår att det finns rädslor: om man inte kommunicerar och ser att de är helt vanliga människor kan det hända att man blir rädd.

- Kärngruppen består av sex män, en är före detta polis som fick fly eftersom alla var efter honom. Sedan har vi en före detta soldat som har kämpat i regeringens trupper, två unga män som haft en liten matbutik, sedan har vi Zabidullah Nikzad som är människorättskämpe. Han måste fly från Afghanistan för att talibanerna började förfölja honom. Han blev mordhotad för att han kämpade för kvinnornas rättigheter.

Zabidullah Nikzad, asylökande mänskorättsaktivist från Afghanistan
Zabidullah Nikzad måste fly för att han kämpade för kvinnors rättigheter i Afghanistan. Zabidullah Nikzad, asylökande mänskorättsaktivist från Afghanistan Bild: Yle/ Heidi Finnilä zabidullah nikzad
Han blev mordhotad för att han kämpade för kvinnornas rättigheter.

- Så det är väldigt olika människor. Ibland ser det ut som Aleksis Kivis sju börder när vi läser. Först får de ett exempel från mig för att kunna betona rätt, och sedan läser de efter mig. Men de har kommit långt. Nu kan de berätta sitt namn, om sin familj och varifrån de kommer och varför de måste fly och hurdan deras resa till Finland var. Igår gick vi igenom fem sex verb på finska, utan att jag behövde stöda. Jag är riktigt stolt över dem!

Hur ser du på deras framtid?

- Tyvärr måste säkert en del av dem åka hem eftersom vissa av dem kommer från trakter som migrationsverket anser vara trygga. Men det stämmer ju inte. Om ett område är tryggt idag så är det kanske inte tryggt imorgon. Det finns sådana historier där som vi inte ens kan föreställa oss!

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt