Hoppa till huvudinnehåll

Kan en nioåring vara ensam hemma i flera timmar?

Brn sitter och ritar.
Brn sitter och ritar. Bild: Yle/ Marcus Rosenlund #inödochlust

I Finland har vi bland de längsta arbetsdagarna i Europa. Samtidigt har våra barn relativt sett korta skoldagar. Eftermiddagsvården, ett samarbete mellan kommunen och tredje sektorn, är tänkt för första- och andraklassister samt specialbarn.

Men när man börjar i tredje klass får man ofta gå hem efter skolan och vara ensam tills mamma eller pappa har slutat jobba.

- Det är ett absurt system, säger Mirjam Kalland barnpsykoterapeut och docent i socialt arbete.

Det är viktigt att barn orienterar sig med hjälp av en vuxen, och använder en vuxen som stöd när de funderar på stora frågor i livet. Om barnet inte har tillgång till en vuxen finns det en risk för att det till sist slutar be om hjälp, fast den skulle behövas.

- Den sortens emotionell omsorgssvikt kan leda till dålig självkänsla, med depressioner och utstötthet som följd på det, säger Kalland.

En nioåring som är ensam hemma kan glömma instruktioner, råka ut för olyckor eller bli rädd för olika ljud i hemmet. Kalland rekommenderar därför att man går igenom tänkbara händelseförlopp tillsammans med barnet innan man lämnar det ensamt. Hon tycker också att man ska föra en diskussion efteråt, för att höra hur barnet tyckt att det var att vara ensam hemma.

Enligt Kalland är det vårt system som brister, hon tycker att samhället borde satsa mer på den flera timmar långa lucka i vardagen som många barn har mellan skolan och föräldrarnas hemkomst.

- Det är orimligt att kräva att heltidsarbetande föräldrar samtidigt på något mystiskt sätt ska kunna ta hand om sitt barn som kommer hem från skolan klockan ett, säger Kalland.

Dramatiska ord

Docent i sociologi och barndomsforskare Harriet Strandell tycker att vi redan länge har talat om barndomen i alltför dramatiska ordalag. Den diskussion om barnens eftermiddagar som blossade upp på nittiotalet har fortsatt i dag och tonen har inte förändrats, snarare blivit ännu hårdare.

- Ju mer vi talar om otrygghet desto mer otrygghet upplever vi, fast vi lever ett på många sätt tryggare liv än någonsin tidigare, säger Strandell.

Forskarna Mirjam Kalland och Harriet Strandell
Forskarna Mirjam Kalland och Harriet Strandell Forskarna Mirjam Kalland och Harriet Strandell Bild: Yle/Heidi Grandell-Sonck harriet strandell

Hon tror också att föräldrar oroar sig för mycket över den “slapptid” som deras barn har efter skolan. “De gör ju ingenting”, är ett uttalande som provocerar henne.

- Man ser på allt som man gör för barnen som en investering, både i barnets framtid och samhällets framtid. Men barn behöver också ha långtråkigt och välja för sig själv, säger Strandell.

Hon tror att en minutiös styrning av barnen kan leda till att de blir initiativlösa vuxna.

När Strandell forskade i eftermiddagsverksamheten i Finland under början av 2000-talet upptäckte hon att också den hade sina brister. Det fanns eftisar där man bara fokuserade på det grundläggande: Mellanmål och övervakning. På andra ändan av skalan fanns eftisar där verksamheten var så styrd att barnen knappt hann pusta ut efter skolan. Orsakerna var ofta olämpliga utrymmen för verksamheten eller en dåligt samkörd personal.

Så ska barnet då hellre vara ensamt hemma?

- Jag tror att det inte i alla situationer är speciellt lyckat att vara ensam hemma i fyra, fem timmar, säger Strandell.

Hon säger ändå att många barn njuter av sin “egentid” precis som vi vuxna njuter av vår. Och hon påminner om att situationen sällan är svartvit. Barn kan vara hemma ett par timmar och sedan kanske gå till en klubb eller till lekparken.

Helhetsskola lösningen?

En möjlighet skulle vara att ordna skoldagen så att den slutar först klockan fem på eftermiddagen och inrymmer både lektioner, vila och hobbyverksamhet. Senast helhetsskolan debatterades i Finland på 90-talet föll det på att lärarfacket motsatte sig idén. Mirjam Kalland ser flera goda sidor med helhetsskolan.

- Då skulle läxläsningen och hobbyerna vara avklarade när man kommer hem och vi skulle ha tid att umgås på riktigt med familjen, säger Kalland.

Hon tror ändå inte att lösningen skulle fungera för alla. I samma banor tänker Strandell, som tror att en helhetsskola åtminstone inte skulle fungera om den var obligatorisk.

- Det blir nog ganska tungt för barnen med så långa dagar. Och skulle verksamheten förverkligas så att det finns förutsättningar för riktig fritid? undrar hon.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP