Hoppa till huvudinnehåll

Revanschsugen, hälskadad och hinderovan – Sandra Eriksson vill nå både EM-guld och OS-framgång

Sandra Eriksson är en av Vegas sommarpratare 2015
Sandra Eriksson. Sandra Eriksson är en av Vegas sommarpratare 2015 Bild: Privat Sandra Eriksson,hinderlöpning

Efter förra säsongens besvikelse är Sandra Eriksson ute efter revansch. Löpformen är kanske bättre än någonsin, men en ond häl stör hinderträningen. Läs Falkendamens tankar om tränarbytet, supersommaren och ett ”enkelt” finskt rekord i vinter.

Förra sommaren blev inte alls som den skulle.

I vintras verkade allt ännu bra. Riktigt bra, faktiskt. Sandra Eriksson var i storform och kom femma i inomhus-EM i Prag på 3000 meter utan hinder.

Men sedan började problemen. Först vristen, senare hälen. Säsongsstarten sköts upp till juli och Eriksson hann aldrig nå toppformen. Hon blev över tio sekunder från sitt finska rekord på 3000 meter hinder och missade finalen i VM i Peking.

Sandra Eriksson på åttonde plats i sitt heat i Peking.
Eriksson slogs ut i försöksheaten i Peking förra sommaren. Sandra Eriksson på åttonde plats i sitt heat i Peking. Bild: EPA/SrdjanSuki/AllOverPress beijing 2015

– Hela förra säsongen var väldigt trist, minns Eriksson nu tillbaka i Yle Sportens intervju. Jag var i grymt bra form på våren innan jag drog på mig alla skador.

– Sedan blev säsongen ett enda stort stressmoment när jag skulle börja jaga kvalgränser. Den första tävlingen gick dåligt och självförtroendet försvann, och det blev lite upp-och-ner. Jag hann egentligen aldrig komma igång.

”Hälskadan har stört ganska mycket”

Det tunga fjolåret har även bjudit på en konkret belastning till vinterns träning. Hälproblemen som började på sensommaren har fortsatt.

– Man vet inte riktigt vad som är fel, hälsenan och slemsäcken turas om att göra ont, och även om det väl inte är nåt allvarligt, har jag hela tiden fått ta ett steg i taget, berättar Eriksson.

Friidrottaren Sandra Eriksson hemma i Stockholm i februari 2015
Sandra Eriksson hemma i Stockholm förra vintern. Friidrottaren Sandra Eriksson hemma i Stockholm i februari 2015 Bild: Yle friidrottare

Läkarna tror att hälbesvären knappast kommer att släppa greppet på flera månader. Vintern har ändå inte gått till spillo. Alternativ träning har ersatt en del löpning, och flera hårda pass har ”gått långt över förväntan”.

– Men det är klart det har stört ganska mycket, konstaterar Sandra Eriksson.

– Jag har inte kunnat springa i närheten av så mycket jag hade tänkt, och sedan hade vi planerat att träna hinder ända från hösten, men det har jag inte kunnat göra. Eller jag hade kanske kunnat, men vi har inte velat ta några risker överhuvudtaget.

Hur mycket skiljer sig situationen från de senaste vintrarna, du har ju haft en del skadeproblem även tidigare?

– Nå, jag har egentligen aldrig tränat så mycket hinder som jag borde ha gjort. Oftast har det blivit en grej jag fokuserat på mest på sommaren. Det var egentligen det som skulle vara det nya i år, men, ja... Det kommer fler år.

Hur känns då själva löpformen, om vi bortser hindren?

– De senaste veckorna har gått väldigt, väldigt bra. Jag har blivit förvånad över hur snabbt jag kan springa, och flera pass har varit betydligt bättre än för ett år sen – och då var jag i väldigt bra form.

– Jag vet inte om jag är i den bästa formen nånsin för att springa 3000 meter, men däremot kanske 1500 eller till och med 800 meter. Det är den kortare, snabbare träningen som gått allra bäst.

Tränarbytet odramatiskt

En stor förändring sedan förra säsongen är att den långvariga tränaren Guy Storbacka stigit åt sidan och svensken Oscar Gidewall nu bär hela ansvaret.

Ingen dramatik låg bakom beslutet – och bytet har inte heller fört med sig några större förändringar i träningsupplägget.

Guy Storbacka, 2012.
Guy Storbacka fungerade länge som Erikssons tränare. Guy Storbacka, 2012. Bild: Yle guy storbacka

– Oscar har varit med i över två år nu och jag har ju ändå träffat Guy typ tre gånger om året de senaste säsongerna, konstaterar den nuvarande Stockholmsbon Eriksson.

– Deras träningsfilosofi är grund och botten samma, men den största skillnaden är att Oscar kan vara med på de flesta av mina pass. Därmed kan vi vara mer flexibla och ändra efterhand om jag till exempel har en bättre eller sämre dag än vi trodde.

Hur mycket upplever du att det här har hjälpt dig?

– Jag tycker det känns att det hjälpt väldigt mycket. Det känns liksom tryggare, man vet vad man håller på med och får bekräftelse att man gör rätta saker redan under passen.

Finska rekordet borde komma lätt

En ”supersommar” med både EM och OS hägrar, men först ska Sandra Eriksson tävla inomhus. Att det överhuvudtaget blir en inomhussäsong bestämde hon först för ett par veckor sedan, när hon insåg att löpformen i själva verket är riktigt bra.

Planen är att springa två lopp: 3000 meter i FM i Tammerfors om två veckor, och före det en engelsk mile (drygt 1609 meter) i Globengalan i Stockholm på onsdag. I säsongspremiären är målet inget mindre än ett finskt rekord (Monika Kinnunens 4.42,53 från 1994).

– Om vi ska vara helt ärliga är ju inte den tiden jättehård. Det motsvarar en tid på över 4.20 på 1500 meter (Erikssons finska rekord lyder 4.11,89, red. anm.), så om jag inte klarar av rekordet, tycker jag personligen att jag är ganska dålig, säger Eriksson med ett skratt.

– Jag hoppas att jag ska komma under det ganska rejält, fortsätter IK Falken-damen som får draghjälp av stjärnor som Genzebe Dibaba och Abeba Aregawi.

Sandra Eriksson, London 2012
I OS-debuten i London hämtade Sandra Eriksson erfarenhet – i Rio vill hon nå framgång. Sandra Eriksson, London 2012 Bild: EPA / All Over Press sandra eriksson

Ifall löpformen är ännu bättre än vad Eriksson väntar sig är det inte helt uteslutet att i mars åka till Portland för att delta i inomhus-VM.

– Man ska aldrig säga aldrig, men i och med att det är så himla sent på året, och med tanke på att det blir en stor belastning med en resa till USA, känns det inte värt att ta den risken, resonerar Eriksson utan att helt stänga dörren.

”Vill definitivt ha EM-guld”

Portland skulle i vilket fall som helst vara en mellanetapp mot sommaren, som med en månads mellanrum innehåller både EM i Amsterdam i juli och OS i Rio de Janeiro i augusti. Karriärens viktigaste säsong hittills hägrar.

– Hittills absolut, men det kommer att komma viktigare år. Det vet jag, säger Eriksson. Det här kommer inte att vara mitt bästa år nånsin, men däremot nog mitt bästa hittills, hoppas jag.

OS kommer först i Sandra Erikssons papper. Hon tror inte det vållar några enorma problem att vara i topptrim i båda mästerskapen. Eriksson är redan uttagen i EM-truppen.

Sandra Eriksson på EM 2014.
Eriksson vill ha revansch efter missen i EM i Zürich 2014. Sandra Eriksson på EM 2014. Bild: EPA/STEFFEN SCHMIDT em i friidrott

Vad väger tyngre, en EM-medalj eller en topp-8-placering i OS?

– Det är väldigt svårt att jämföra... Klart att en medalj alltid är en medalj, men OS är också alltid ett OS, grubblar Eriksson. Jag kan inte välja, men så mycket kan jag säga att ett OS-brons är större än ett EM-guld.

Vad har du för mål till sommarens mästerskap?

– Allting känns ganska osäkert för tillfället, men jag vill definitivt ha ett EM-guld. Jag är ganska revanschsugen, säger EM-nian i egenskap av Europatvåa från Zürich 2014.

– Och om jag håller mig hel och allting går enligt planerna, så kan jag nog vara ganska högt upp i OS också.