Hoppa till huvudinnehåll

”Vad är det här för trams?”

Konstvetaren Fred Andersson
Konstvetaren Fred Andersson. Konstvetaren Fred Andersson Bild: Sebastian Bergholm/Yle fred andersson

Frågan om vad som är konst har än en gång aktualiserats. Det är vår artikel om utställningen Dysterbotten, som har väckt frågan vad det är ett uttryck för när någon säger: ”Det här är inte konst”? Den frågan ställer vi konstvetaren Fred Andersson.

Säkert är vi en och annan som emellanåt funderar över det här med vad konst egentligen är. Och för egen del kommer jag ibland också på mig med en högst konventionell konstsyn.

Jag kan fastna i det här med ordet konst. Det ska liksom ha varit en konst att ha skapat konstverket, kan jag tänka.

Och det ska gärna ge mig en känsla av någonting större. Något jag kanske inte själv tidigare har kopplat samman eller en verklighet jag inte vet så mycket om.

Dysterbotten

Utställningen Dysterbotten, som visas i Helsingfors fram till slutet av februari, handlar alltså om drogkulturen i Österbotten. Beni Köhler och Oscar Hagen har dokumenterat den både i bild och i installationer.

I kommentarerna under Peter Lüttges recension av utställningen sägs bland annat att ”det här är inte konst”. Och ”vad är det här för trams?”

Av pur nyfikenhet på hur någon som så att säga är inom facket resonerar, bad jag konstvetaren Fred Andersson att ta del av både artikeln och det som i övrigt finns dokumenterat av utställningen på nätet.

Andersson är alltså lärare i visuella studier vid konstvetenskapliga institutionen vid Åbo Akademi. Han berättar om sig själv att han har vistats en hel del i Österbotten och att han själv har vuxit upp på landsbygden i Falkenberg på den svenska Västkusten.

Oscar Hagen, Beni Köhler i Myteriet
Oscar Hagen och Beni Köhler. Oscar Hagen, Beni Köhler i Myteriet Bild: Claudia Rybin/Yle myteriet,utställningar,Yle X3M

Både intressant och ointressant

Fred Andersson tycker att både utställningen och webbsidan är mycket intressanta. Samtidigt tycker han att det är ganska ointressant om det är konst eller inte.

Han påpekar att flertalet i kommentarsfälten under texten heller inte nämner ordet konst. Istället handlar kommentarerna främst om droger, som också är den stora, intressanta frågan, säger Andersson.

Det som diskuteras är ifall droger skall legaliseras eller inte. Eller om alltså andra droger än alkohol skall legaliseras, lägger han till.

Däremot tror Andersson att människor tröttnar på frågan om vad konst är. Han tror att människor som säger att detta inte är konst själva förstår att det är en omöjlig fråga.

Beni Köhler: Juldagsfirandet fick ett abrupt slut (Vasa 2010)
Ett verk på Beni Köhlers och Oscar Hagens utställning Dysterbotten. Beni Köhler: Juldagsfirandet fick ett abrupt slut (Vasa 2010) Bild: Beni Köhler oscar hagen

En omöjlig fråga

En omöjlig fråga är det eftersom det inte går att bevisa att någonting inte är konst. Lika litet som det går att bevisa att det är konst.

Konst är helt enkelt det som människor som har gått en konstskola gör, slår Andersson fast. Det kan vi inte göra någonting åt, tillägger han.

Eftersom Hagen och Köhler har en viss konstutbildning är det de gör konst, anser han.

-Det är så det fungerar i samhället och kulturen, säger Andersson.

1900-tals konst i Yrjö A. Jänttis konstsamling. Bild: YLE/Harri Fagerholm 1900-talskonst

Inte traditionell konst

Andersson påpekar också att detta inte är konst så som den traditionellt definieras. Om Köhler och Hagen inte hade sin konstutbildning, då hade det varit betydligt svårare för dem att få folk att tycka att detta är konst.

Då hade det här lika bra kunnat visas på tv som en dokumentär till exempel, eller tryckas i en tidning som en serie dokumentärartiklar, hävdar Andersson.

Men återigen, det är ganska ointressant om det är konst eller inte, tycker han. Och det är en fråga vilken, som sagt är omöjlig att få ett svar på.

Det vi traditionellt menar

Här blir jag nyfiken; vad menar Andersson när han talar om "konst så som den traditionellt definieras"? Jo, han avser det som visats på europeiska konstmuseer från början av 1800-talet och framåt.

Det är en institution som samhället uppfinner som en följd av att det vi kallar Finland först uppfinns. Befolkningen i Finland sägs vara ett folk och ett folk ska ha en egen konst och för det behöver vi museer, konstaterar Andersson.

-Och på det sättet blir konst ju någonting väldigt laddat, för att man då förväntar sig så mycket av den, säger han.

Här räknar Andersson upp sådant som att konsten ska uttrycka det som är starkt, bra, fint hos folket och det som är eftersträvansvärt. Och om någon då kommer och visar de svarta sidorna i samhället då vill man lätt ta avstånd och säga att det här inte är konst.

Besökare på Wäinö Aaltonens museums
Abstrakt konst. Besökare på Wäinö Aaltonens museums. Besökare på Wäinö Aaltonens museums Bild: Yle abstrakt konst

Konsten som ett föredöme och kommunikation

Så också om det har gått tvåhundra år sedan man uppfann konst på konstmuseer, så har vi nog fortfarande en idé om att konsten skall vara ett föredöme. Den ska visa det som är gott, formulerar Andersson sig.

På min fråga i hur hög grad konst bara är en form av kommunikation tycker Andersson att den väl är det, men att syftet i grunden inte är kommunikation. Det vi kallar konst finns i samhället helt enkelt för att vi har ett behov av någonting som inte har en funktion, tycker han.

Konsten kommer till för att det finns ett behov av ett område där friheten är stor. Och kan man tänka sig en frihet som är större än den i en verksamhet som inte ens har något klart syfte, funderar Andersson.

En betydligt enklare fråga

- Men i det här fallet, där du i inledningen sade att du uppfattar att den viktiga frågan är den om att legalisera droger eller inte, undrar jag... Andersson svarar att han håller med om mycket av det Oscar och Beni säger i intervjun men att skillnaden mellan dem och honom är att han är emot alla droger.

Vi kan göra tankeexperimentet, om Beni och Oscar hade gjort en utställning om alkoholister i Österbotten istället. Hur hade debatten sett ut då? funderar Andersson.

Enligt honom hade det då inte handlat om huruvida detta är konst eller inte eftersom alkoholen ju redan är tillåten. Ja han säger att debatten då självklart inte hade funnits.

Konsten som en fristad

I min sista fråga till Andersson återgår jag ännu till enbart konsten och undrar om man om den då kan säga att den är en fristad. Han håller med mig och säger att den enda definitionen på konsten är att den har en social funktion, för att skapa ett område av frihet i samhället.

I totalitära stater uppstår genast klagomål och otillfredsställelse. Om konsten kontrolleras har den inte längre den här viktiga rollen av att vara en fristad, summerar Andersson.

Det som gör oss till människor

Efter vårt samtal kan jag ändå inte släppa min ”hang up” vid det här att det ska vara en konst att göra ett konstverk. Det är ett krav som kan verka förlamande på hur man uttrycker sig själv och lycklig hittar jag så boken ”Vad är konst och hundra andra jätteviktiga frågor”.

I den säger konstnären Ernst Billgren att konst är det som gör oss till människor. Och på frågan om man bör göra någonting bra svarar han: Inte nödvändigtvis.

Billgren tycker att jakten och pressen att göra något bra är stenhård och lite rörande för den tar bort fokus på vad personen egentligen är intresserad av och lotsar istället in oss bland de allmänna ideal som för stunden är vedertagna.

Då är det bättre, tycker han, att bara göra något och sedan försöka tycka att det är bra (som man gör med sina barn), än att försöka göra om det man gjort till något bra (som tyvärr vissa också gör med sina barn).

Hade konstnärerna försökt göra sin konst bra istället för sann hade den blivit mindre viktig, är Billgren övertygad om. Viljan att göra någonting bra kan liknas vid självcensur, anser han.

Befriande ord, kan jag tycka och tänker att Oscar Hagens och Beni Köhlers utställning Dysterbotten - helt oberoende av om den är "bra" gjord eller inte - nog känns mycket sann. Sorgligt och viktigt sann.

Tavelutställning i Galleri Perspektivet, Ekenäs, av Akvarellkonstföreningen i Finland
Akvarellmålning på Ekenäs bibliotek. Tavelutställning i Galleri Perspektivet, Ekenäs, av Akvarellkonstföreningen i Finland Bild: Yle/Robert Ehrnsten akvarellmålning,Ekenäs

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje