Hoppa till huvudinnehåll

I familjesoffan med Teater Mars

Foto från Teater Mars uppsättning Receptet på lycka.
Familjen samlad i tv-soffan. Fr.v. Max Bremer, Julia Korander, Iida Kuningas, Willehard Korander och Marika Parkkomäki. Foto från Teater Mars uppsättning Receptet på lycka. Bild: Stefan Bremer marika parkkomäki,Iida Kuningas

Ensamhet har inget med fysiska avstånd att göra. I Teater Mars nya produktion Receptet på lycka lever familjemedlemmarna tätt inpå varandra. Familjeföretaget håller dem sysselsatta och den nedsuttna tv-soffan är deras dagliga nav. Men det är länge sedan de verkligen har talat med varandra.

Det dagliga umgänget begränsar sig oftast till ett irriterat gnabb som löper lika rutinerat som mamma Inge-Marias rabblande öppningsreplik när hon ringer upp presumtiva kunder.

’Hur skulle det kännas att veta att det finns ett enkelt sätt att bli fri från diabetes, allergi, fetma, celiaki, depression och många andra sjukdomar?’

Tillsammans med maken Ingvar och familjens två vuxna barn driver hon ett litet företag som säljer mirakelpreparat i bruna pappförpackningar. Kommersen löper trögt men samtidigt utför Inge-Maria ofta små vardagsmirakel helt utan ersättning.

Empati i stället för piller

Människorna hon ringer upp behöver nämligen inga piller. De behöver bara någon som lyssnar och engagerar sig i deras bekymmer. Och det är Inge-Maria bra på men när hon med värkande höft hasar iväg till vardagsrummet där Ingvar sitter i bara kalsingarna med blicken fäst vid tv-rutan medan han förstrött fumlar med ofyllda pappaskar avdunstar telefonförsäljarens empati snabbt.

Foto från Teater Mars uppsättning Receptet på lycka.
Marika Parkkomäki och Max Bremer som Inge-Maria och Ingvar. Foto från Teater Mars uppsättning Receptet på lycka. Bild: Stefan Bremer teater mars

Ingvar och hon har för länge sedan slutat se varandra. Eller berätta vad de egentligen går och grubblar på. Och inte är det mycket de vet om sina två vuxna barn heller.

Som publik ser vi däremot precis var det gått snett och känner under skrattet förmodligen också igen en hel del av oss själva i parets knöliga leda och vantrivsel.

Ömt gestaltad oförmåga

I Receptet på lycka har ensemblen använt samma arbetsmetod som i Troja Mutanens hjärtbesvär för några år sedan. Inspirerade av filmregissören Mike Leighs sätt att arbeta har skådespelarna under ledning av regissören Joakim Groth utgått från levande förebilder som de efterhand byggt ut och förvandlat till fiktiva karaktärer. Personteckningen och dialogen har vuxit fram ur improvisationer där de tagit till vara det spontana talets slingriga logik, irrfärder och luckor.

Det viktigaste är alltså sällan det som uttalas utan allt det som orden och kroppsspråket ofrivilligt blottlägger eller förgäves försöker dölja.

Resultatet är ofta både igenkännbart och subtilt. Ofta också komiskt på det smått vemodiga sätt som utmärker mänsklig oförmåga när den skildras med ömhet och respekt.

Marika Parkkomäki och Max Bremer missar inte en nyans i sina porträtt av makarna som gått vilse både i parrelationen och en allt obegripligare samtid.

Visst kan man tycka att det vilar lite tomgång över deras sega duster ibland men samtidigt är det fascinerande att följa hur insiktsfullt och skickligt de två skådespelarna mejslar fram sina karaktärer.

För många konflikter i tv-soffan

Och det är kanske också därför det plötsligt känns som om elementen rentav blev lite för många när de småningom får sällskap på scenen.

Willehard Korander, Julia Korander och Iida Kuningas representerar den yngre generationen, sonen, dottern och dotterns flickvän. Med den trions ankomst är familjekollektivet samlat och allt klart för Teater Mars egen The Royle Family och visst är det ofta roligt men samtidigt blir det inte bara fysiskt trångt där i soffan utan också lite andfått ibland.

Sonen tycks ha en benägenhet att fastna i dödfödda eller ljusskygga projekt, den truliga dottern visar med all önskvärd tydlighet att hon varken ger mycket för familjeband eller -företag medan flickvännen som föräldrarna aldrig träffat förr närmast får stå för den utomståendes vakna blick.

Det är också hon som slutligen lockar fram de samlade relationsknutarna och gör slut på det kollektiva tigandet.

Foto från Teater Mars uppsättning Receptet på lycka.
Iida Kuningas och Julia Korander i rollerna som flickvännen Siri och dottern Bella. Foto från Teater Mars uppsättning Receptet på lycka. Bild: Stefan Bremer marika parkkomäki,Iida Kuningas

Barnen i biroller

Intrigen är inte den här pjäsens styrka och det har väl knappast varit tanken ens. Men i stället för den plötsliga anhopningen av konflikter och snabbfixar hade jag nog gärna sett att också de här tre skådespelarna hade fått lite mera utrymme för att utveckla sina roller.

Nu känns det lite slösaktigt att bara låta tre välfångade embryon till karaktärer skymta fram innan locket läggs på igen. För att nu inte tala om att den yngre generationens överlevnadskamp där i världen utanför tv-soffan avfärdas ganska schablonmässigt.

Men kylan därute är densamma förstås, oavsett ålder. Och recepten på lycka lika få.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje