Hoppa till huvudinnehåll

Snäll bonusmamma eller stygg inkräktare?

Foto från Paha äitipuoli på Nationalteatern.
När Sari mötte Otso. Foto från Paha äitipuoli på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen Sari Puumalainen,Juha Varis,paha äitipuoli,Finlands nationalteater

Vad händer när två vuxna med tidigare relationer och barn i bagaget bildar familj? I Kirsi Porkkas och Marina Meinanders nya komedi Paha äitipuoli (Den elaka styvmodern) på Nationalteatern granskas den ombildade familjens växtvärk ur kvinnans perspektiv.

Sari, en kvinna i fyrtioårsåldern, vaknar upp i ett främmande hushåll intill en främmande man. Långsamt går det upp för henne att hon landat helt fel efter en utekväll på stan.

Men kanske inte så fel trots allt.

Det visar sig nämligen att skådespelaren Sari Puumalainens fiktiva namne Sari och rollgestaltens nya bekantskap Otso (Juha Varis) faktiskt har rätt mycket gemensamt. Samma smak, samma humor, samma livssituation och var sin tonårdsotter.

Och snart är de också så förälskade i varandra att inga varningsklockor alls ringer när de berättar för döttrarna att alla härefter ska bo under samma tak, som en enda lycklig familj.

Foto från Paha äitipuoli på Nationalteatern.
En familj i vardande på utflykt. Foto från Paha äitipuoli på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen Juha Varis,nationalteatern i helsingfors,Sari Puumalainen

I sin nyfunna lycka drömmer Sari rentav om ett jättelångt middagsbord där alla som på något sätt kan räknas in i den ombildade familjens krets kommer att samlas i största sämja.

Bordet får hon. Men sämjan, tja. Låt oss nu diplomatiskt säga att den kanske låter vänta på sig ett tag.

I kläm mellan fördomar och förväntningar

Styvfamilj, bonusfamilj, plastfamilj ... I varje benämning ryms en egen värdeladdning och styrkan i Paha äitipuoli är att den söker sig förbi förenklingar och myter. Åtminstone när det gäller rollerna inom den ombildade familjen.

Sari är en kvinna som till varje pris vill lyckas med sin nya familj. Älska den t.o.m. med sammanbitna tänder om det krävs. I den ambitionen ryms både komik och tragik.Som åskådare är vi beredda att ta hennes parti varje gång någon försöker tränga in henne i skamvrån som inkräktare eller elak styvmor. Men samtidigt fnissar vi ju ibland förstulet åt hennes naivitet.

Foto från Paha äitipuoli på Nationalteatern.
När det första lyckoruset lagt sig. Sari Puumalainen och Juha Varis i Paha äitipuoli. Foto från Paha äitipuoli på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen Sari Puumalainen,Juha Varis,nationalteatern i helsingfors

Det ingår förstås också i ekvationen. Porkka och Meinander ringar in den ombildade familjens sits med god blick för blindskären och de olika faserna.

Sättet de gör det på är däremot lätt problematiskt ibland.

Exfrun i styvmammans roll

När många frågeställningar ska få plats inom samma pjäs blir hanteringen ofta rätt ytlig samtidigt som en del nya klichéer slinker in i de gamlas ställe.

I Janna Räsänens och Fanni Noroilas roller som döttrarna Roosa och Rosa (jaja, två sidor av samma mynt) krockar t.ex. inte bara två temperament och revir.

I de två tonårsporträtten har författarna också klämt in en snabbresumé av en hel generations verklighet med allt vad det innebär av såväl konsumtionsvanor, framtidsångest och näthot som gatusmart självbevarelsedrift och maktlöshet.

Och i Pirjo Lonkas porträtt av Otsos exfru Agneta smyger sig också den stygging in som inte ryms i porträttet av Puumalainens välvilliga bonusmamma.

Megäran till exfru gör sitt bästa för att tvinga Otsos nya kvinna in i ett hörn samtidigt som hon dränker sin egen olycka i ett dimmigt rus.

Men perspektivet som anläggs är förstås vinklat. I Paha äitipuoli står Sari i fokus. Det är hennes perspektiv som gäller och det är också genom hennes blick de övriga gestalterna tar form.

Foto från Paha äitipuoli på Nationalteatern.
Familjemiddag med dissonanser. Foto från Paha äitipuoli på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen nationalteatern i helsingfors,Pirjo Lonka,Sari Puumalainen

Nya tider, gamla mönster

Är t.ex. Karin Pacius mormorsgestalt småkollrig, inpiskat slug eller bådadera? Vid middagsbordet öppnar hon frankt konversationen med frågan ’Hur vill du dö? Aska eller maskar?’ samtidigt som hon högljutt förundrar sig över att dottern Sari helt frivilligt är beredd att offra den karriär och frihet kvinnorna i hennes egen generation sällan hade.

Jag är beredd att hålla med henne. Visst är det konstigt.

Men samtidigt rätt terapeutiskt.

Inte minst för att Sari Puumalainen och de övriga skådespelarna genomgående träffar så rätt, också när manusets checklista tenderar att bli lite för omfattande.

Läs också