Hoppa till huvudinnehåll

Humor och sorg när Carola Sarén ger liv åt cancersjuk pojke

Carola Sarén i Oscar och den rosa tanten.
Carola Sarén i Oscar och den rosa tanten. Carola Sarén i Oscar och den rosa tanten. Bild: Wasa Teater/ Frank A. Unger wasa teater,cancer,teater,skådespelare,Monolog

En tioårig pojke som vet att han ska dö. En rosa tant med bagaget fullt av roliga berättelser från sin tid som brottare. Kompisar och sjukhuspersonal. Carola Sarén visar upp ett stort register och väcker många känslor hos publiken i den här monologen.

Oscar och den rosa tanten av Éric-Emmanuel Schmitt handlar om barncancer, ett tufft tema som kan ge upphov till riktiga snyftare. Också förra spelåret behandlades det här temat på Wasa Teater, i monologen Den där fjärde. Den gången fick vi höra en pappas berättelse. Den här gången hör vi barnets.

En dålig patient

Huvudpersonen Oscar är tio år, flintskallig och han har leukemi. Han bor på sjukhuset på grund av sin sjukdom och förut har alla skrattat och skojat med honom. Men nu har hans benmärgstransplantation misslyckats och på grund av det är han en dålig patient.

Han märker det på att ingen skojar med honom längre. Läkare och skötare blir dessutom döva när han frågar om han ska dö. Samma är det med hans föräldrar och till och med kompisarna på sjukhuset.

Men det finns en som inte sviker och det är Mamma Rose, en tant som brukar komma och hälsa på sjuka barn på sjukhuset. Hon påstår sig vara före detta brottare och ibland svär hon som en borstbindare.

När Oscar frågar henne om han ska dö ställer hon en motfråga: Varför frågar du det som du vet? Men hon får också Oscar att inse att alla ska dö, också mamma och pappa, även om Oscar kommer att dö först.

Åldras tio år per dag

Oscar vill att Mamma Rose ska komma alla dagar och läkaren ger henne lov att komma varje dag i tolv dagar - det antal dagar Oscar har kvar att leva. Men Mamma Rose ger Oscar en nyckel till att leva ett helt liv på dessa tolv dagar. Han ska tänka sig att han åldras tio år per dag.

Och han hinner till exempel plågas genom tonåren och bli kär. Efter ett innehållsrikt liv är Oscar till sist en mycket trött, sängliggande åldring.

Oscar (Carola Sarén) i sin sjukhussäng. På väggen har han skrivit upp datum och ritat sina vänner.
Oscar (Carola Sarén) i sin sjukhussäng. På väggen har han skrivit upp datum och ritat sina vänner. Oscar (Carola Sarén) i sin sjukhussäng. På väggen har han skrivit upp datum och ritat sina vänner. Bild: Wasa Teater/ Frank A. Unger Wasa teater,Pjäs,skådespel,cancer

Mamma Rose introducerar också Gud för Oscar, när hon ber honom att varje dag skriva brev till Gud.

Till en början förstår Oscar inte meningen med att skriva till någon när han inte vet om denne finns – Oscar har ju inte ens Guds adress. Men liksom det händer mycket i Oscars liv när han åldras 10 år per dag, så händer också mycket i hans syn på Gud. Han avslutar varje dag med breven, och de blir mer och mer kontaktsökande.

Carola briljerar

Det är alltså Carola Sarén som gör alla karaktärer i pjäsen. Hon har alltid varit bra på att få fram olika figurer. Här klarar hon sig så gott som utan hjälpmedel som peruker och kostym. En luva och ett par lenkkare räcker för att visa oss Oscar.

Med små medel byter hon sedan roller, med ansiktsuttryck, kroppsspråk och röst. Men så är det är också Carola Sarén själv som hittat den här pjäsen och föreslagit den för teaterchefen och regissören Åsa Salvesen.

Carola Sarén har också Erik Salvesens scenografi till sin hjälp när vi ska lära känna de andra figurerna. På vita väggfält ritar Oscar av de andra personerna, som kompisen Popcorn som är stor och tjock och knappt får plats på väggytan. Här skriver Oscar också ibland till Gud: Hej Gud kommer jag att blir frisk? Kryssa i för ja eller nej.

Sorglig men försonande

Hur var det då med risken för snyftande?

Pjäsen blir riktigt gripande, speciellt när slutet närmar sig. Men samtidigt är det en pjäs som hjälper betraktaren på vägen mot någon sorts bearbetning av eller försoning med det faktum att endel dör unga.

Pjäsen handlar om 10-åriga Oscar som dör, men förhoppningsvis får uppsättningen ett långt liv.

Mamma Rose (Carola Sarén) berättar om allt som Oscar gav henne. Han fick henne till och med att hitta på historier om att hon hade varit brottare.
Mamma Rose (Carola Sarén) berättar om allt som Oscar gav henne. Han fick henne till och med att hitta på historier om att hon hade varit brottare. Mamma Rose (Carola Sarén) berättar om allt som Oscar gav henne. Han fick henne till och med att hitta på historier om att hon hade varit brottare. Bild: Wasa Teater/ Frank A. Unger Wasa teater,Pjäs,kvinnliga skådespelare

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje