Hoppa till huvudinnehåll

Roman Schatz: Vad är ni finlandssvenskar rädda för?

Bild på Roman Schatz
Roman Schatz Bild på Roman Schatz Bild: Roman Schatz Roman Schatz

Han frågar på allvar, Roman Schatz. Han ser mig stint i ögonen och undrar om vi på riktigt är rädda för att dö ut. Vi finlandssvenskar. Jag tänker efter en stund och svarar sedan att det antagligen är just precis det vi är rädda för.

Jag har bett honom prata med mig om den heta finlandssvenska frågan just nu - tvåspråkiga skolor. Jag tänker att han kan se på saken med en utomståendes blick, för trots att han bott i Finland i trettio år, är han ju från början invandrare.

Tysken Roman Schatz kom som "kärleksturist" till Finland för 30 år sedan, och bosatte sig här. Kärleksturist är ett ord han väljer själv för att beskriva sin dåvarande livssituation, då han hade förälskat sig i och gift sig med en finländsk kvinna

Integration fungerar med kroppsvätskor - svett, tårar och lite blod också― Roman Schatz

Början i det nya landet var inte lätt. Han städade och diskade och lärde sig finska genom att prata med folk.

- Folk sade till mig att jag borde lära mig svenska i stället för finska, att det skulle vara lättare för mig som hade tyska som modersmål. Men då hade jag inte kunnat jobba med det jag gör i dag, säger Schatz, som i dag talar en så gott som fulländad finska.

Han har faktiskt tagit finskan i besittning så bra, att han gett ut flera böcker på finska. Alltså böcker som han skrivit på finska, inte översatt från tyska.

- Om någon tror att det varit lätt, misstar han sig. Integration fungerar bara med egna kroppsvätskor: svett, tårar och till och med lite blod också, och integration tar många år, säger Schatz.

Har hört finlandssvenskarnas oro i 30 år

Roman Schatz förstår inte riktigt varför det blir en sådan polemik så fort någon nämner tvåspråkiga skolor.

- En tvåspråkig skola behöver inte vara farlig. Åtminstone kunde man ju göra ett försök innan man blir så förfärligt orolig, tycker Schatz, och tillägger att diskussionen om finlandssvenskarnas existens har pågått under hela den tid som han bott i Finland.

- Är ni oroliga för att ni ska bli så assimilerade att ni försvinner? I så fall tycker jag att man kan ställa frågan om det faktiskt är institutionerna som skall upprätthålla finlandssvenskheten. Är det inte familjen, vännerna, släkten som skall göra det, tillsammans? Alltså den finlandssvenska gemenskapen, frågar Schatz.

- Om ni så hade hundra svenskspråkiga teatrar och universitet så hjälper det inte, om inte det där starka stödet, motivationen, kommer från er själva, från hemmen.

Segregation låter som en dålig idé. Finlandssvenskheten kan bevaras i interaktion med omvärlden, inte genom att man stänger in sig i en garderob.― Roman Schatz

Roman Schatz påpekar att han själv tillhör en minoritet. Han är tyskfinländare, liksom hans barn, som gick i Tyska skolan i Helsingfors.

- I den tyska skolan skedde all undervisning på tyska, men så fort klockan ringde ut till rast började alla barnen prata finska eller svenska med varandra. Institutionen tvingar alltså inte barnen till att vara enspråkigt tyska. På det sättet blev den tyska skolan en tvåspråkig institution, resonerar Schatz.

- På samma sätt blir de svenskspråkiga skolorna tvåspråkiga institutioner. Eftersom de svenskspråkiga skolorna omges av en finskspråkig majoritetskultur, kommer barnen alltid att anpassa sig till den, vare sig vi tycker om det eller inte, säger han.

- Det jag vill säga är att segregation låter som en dålig idé. Finlandssvenskheten kan bevaras i interaktion med omvärlden, och inte genom att man stänger in sig i en garderob.

Tvåspråkiga människor bättre än ett tvåspråkigt land

Roman Schatz anser att diskussionen om finlandssvenskans fortlevnad ofta kör fast i att just handla bara om institutioner.

- Men om vi tänker på sådant som är viktigt i dag, som att Finland är internationellt och upprätthåller kontakter till omvärlden, så är det språkkunniga människor vi har nytta av. Det att vi har ett tvåspråkigt land ger inte alls samma nytta som det att vi har folk som kommunicerar och bygger broar, säger Schatz och understryker att han då inte bara avser kunskaper i svenska och finska.

- Varje människa som kan mera än bara sitt modersmål är en gåva till sitt samhälle.

Ni finlandssvenskar är enligt elaka tungor världens mest bortskämda minoritet. Det är kanske det som är ert problem. Ingen orkar tänka tanken att ni skulle hålla på att förlora någonting.― Roman Schatz

Roman Schatz har lärt sig flytande finska utan att ta en enda språklektion, och hans självlärda svenska är heller inte dålig.
Han talar om språk som koder med vilka man kan kliva in i olika kulturer och förstå sammanhang. Det är inte krångligare än så.

- Det behövs inte så mycket. Ibland räcker det att man kan säga "hej" och "tack" för att få den där speciella kontakten med någon, säger han.

Eftersom han tycker om språk så mycket, betonar han att han ser finlandssvenskheten som någonting värdefullt.

- Det svenska språket i Finland skall förstås ges möjligheter att överleva. Det måste finnas en infrastruktur som gör det möjligt att till exempel studera på svenska. Men man måste ställa frågan vem i Finland vill vara svenskspråkig. Eller vem vill prata svenska på modersmålsnivå. Dessa människor måste få lära sig svenska, men de andra kan inte tvingas till det, för det fungerar inte, säger Schatz.

Vem ska rädda finlandssvenskheten?

Roman Schatz tar en lång funderare innan han svarar på frågan.

- Jag skulle kanske först fundera på om ni på riktigt är i behov av räddning, svarar han till slut.

- Många minoriteter är i ett utsatt läge där de förföljs och far illa. WWF, WHO, UNICEF, Amnesty international och Greenpeace vill vara med och skydda dem. Men man ser aldrig hemska bilder på finlandssvenskar som pressas blodiga mot taggtrådsstängsel och ropar på hjälp. Ni mår ju bra! Elaka tungor säger att ni är världens mest bortskämda minoritet, och det är kanske ert problem. Ingen orkar ens tänka tanken att ni skulle hålla på att förlora någonting, säger Schatz och tillägger med ett skratt att det är andra minoriteter som stjäl uppmärksamheten och UNICEF:s pengar.

- Rädda finlandssvenskarna! Gimme a break, flinar han.

Huvudstadsbladets kampanj för några år sedan, den där med att man skulle ta en risk och förälska sig i en finlandssvensk - den var bra. Mera sådant behöver ni, och mindre gnäll.― Roman Schatz

Roman Schatz tycker att det finns en slags offermentalitet i debatten om finlandssvenskan just nu, och att den är fatal.

- Inte är ni hjälplösa offer som det bara händer saker åt. Ni är ju aktiva samhällsmedborgare som själva kan påverka ert öde. Men då måste ni sluta gnälla, säger han, och fortsätter:

- Varför sysslar ni inte själva med en mera aggressiv kultur- och förökningspolitik? Om ni alltid bara står och gnäller om att den svenskspråkiga spårvagnen slutade gå eller klagar på att skomakaren och bilreparationsverkstaden blev finskspråkig kommer ni ju ingenvart!

Hur skulle Schatz då göra?

- Huvudstadsbladets kampanj för några år sedan, den där man uppmanade folk att ta en risk och förälska sig i en finlandssvensk, den var bra. Den hade attityd! Mera sådant behöver ni, säger han.

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt