Hoppa till huvudinnehåll

Metallica och 30 år med Master Of Puppets

metallica
Metallica metallica Bild: EPA / STR metallica

Albumet som välte ner dörrarna och tog thrashen in i vardagsrummen. Det måste fortfarande spelas för full volym eller inte alls.

När den brutala och otyglade thrashmetallen började komma mot slutet av 1970-talet var det nog inte många som trodde att den någonsin skulle bli musik för de stora massorna.

Men det var just det som skedde år 1986 när Metallica gav ut deras tredje och sedermera legendariska album Master Of Puppets. Bara i USA sålde den sex gånger platina och den hyllas fortfarande som ett mästerverk i sin genre.

Omslaget till Metallica-skivan Master Of Puppets.
Omslaget till Metallica-skivan Master Of Puppets. Bild: Wikimedia Commons Metallica

Ända från de första subtila tonerna med den latinoinfluerade akustiska gitarren i öppningsspåret Battery via det tunga titelspåret, den litet progeaktiga instrumentala Orion och till det abrupta slutet hos Damage Inc. håller Master Of Puppets stadigt greppet om en.

Det här är en skiva som fortfarande skriker "Lyssna på mig!". Den måste spelas för full volym eller inte alls. Gör man det märker man att Master Of Puppets än idag låter förvånansvärt fräsch. Ja, till och med uppfriskande.

Man får lust att säga: "Thank you, sir. May I have another?".

Thrashen in i vardagsrummen

Master Of Puppets var på flera sätt en speciell skiva för Metallica – inte bara för att det är albumet som välte ner dörrarna och tog thrashen in i vardagsrummen.

Fakta om skivan:

  • Artist: Metallica
  • Titel: Master Of Puppets
  • Utgiven: 03.03.1986
  • Bandmedlemmar: James Hetfield (sång, kompgitarr), Lars Ulrich (trummor), Cliff Burton (bas), Kirk Hammett (sologitarr)

Det var Metallicas första platta för ett stort skivbolag (Elektra) och innebar deras första egentliga genombrott. Det trots att skivan knappt spelades i radio eller tv eftersom thrash metal ännu hade en bra bit kvar för att anses tillräckligt rumsren för mainstreammedia.

Det gjordes heller inga musikvideon till någon av låtarna. Inte ens till titelspåret Master Of Puppets som rankas mycket högt på diverse listor över tidernas bästa heavylåtar.

Kirk Hammett i Metallica.
Kirk Hammett. Kirk Hammett i Metallica. Bild: EPA / AXEL HEIMKEN Metallica,Kirk Hammett

Trots det sålde skivan så pass bra att den kom på en 29:e plats på den amerikanska albumlistan. Redan första året sålde den en halv miljon exemplar och hittills har den sålt 6 gånger platina i USA.

Men i Finland kom den högsta listaplaceringen. Här fick den en 7:e plats på skivlistan. Vid sidan av USA, Kanada och Nya Zealand är Finland det enda land där Master Of Puppets belönats med en platinaskiva.

Tragisk död

Samtidigt finns det mindre trevliga minnen förknippade med Master Of Puppets. Det blev den sista skivan med basisten Cliff Burton. Han omkom tragiskt i samband med en bussolycka i Sverige när Metallica var ute på en promoturné med plattan.

Burton låg och sov bak i bandets turnébuss när den plötsligt fick sladd och välte nära Dörarp mellan Ljungby och Värnamo. Burton flög ut genom fönstret och fick bussen över sig. På platsen finns nu en sten rest över hans minne.

Cliff Burtons minnessten.
Cliff Burtons minnessten. Cliff Burtons minnessten. Bild: Wikimedia Commons Cliff Burton

Men även själva Master Of Puppets är ett värdigt minne över Cliff Burton. För en stor orsak till att plattan hyllats så mycket är just Burtons lysande basspelande. Det märks i synnerhet i den instrumentala Orion – en låt som Burton varit med om att skriva och arrangera.

Höjdpunkt som låtskrivare

Ett flertal rockkritiker har lyft fram Master Of Puppets som den platta där Metallica nådde en höjdpunkt som låtskrivare – till och med högre än med 1991 års skiva Metallica (även känd som The Black Album). Alltså den med låtar som Enter Sandman, The Unforgiven och Nothing Else Matters. Men det är förstås tycke och smak.

Faktum är ändå att Master Of Puppets är en av de viktigare skivorna inom den moderna rocken i allmänhet och heavyn i synnerhet på så sätt att den förde den då ännu förhållandevis marginella musikstilen thrash metal upp på de stora scenerna.

Lars Ulrich i Metallica.
Lars Ulrich. Lars Ulrich i Metallica. Bild: Wikimedia Commons Metallica,Lars Ulrich

Senare samma år (1986) kom även andra kända thrash-plattor som Peace Sells... But Who's Buying? med Megadeth och Reign In Blood med Slayer. Följande år gav Anthrax ut Among The Living och dessa band kallades sedan för de fyra stora (The Big Four) inom thrash metal.

Men av alla dessa thrashklassiker anses Master Of Puppets vara den musikaliskt bästa, mest komplexa och mest mångsidiga. Den har även nått ut till en betydligt bredare publik än de ovan nämnda plattorna.

Ville nå ut

Metallica ville att skivan skulle nå utanför den vanliga skaran thrashfans och även till andra heavydiggare, så bandet satsade extra mycket på allt från låtskrivandet och texterna till arrangemangen och produktionen.

James Hetfield i Metallica.
James Hetfield. James Hetfield i Metallica. Bild: EPA / SVEN HOPPE Metallica,James Hetfield

De spelade in skivan i Köpenhamn med Flemming Rasmussen som producent. Det var samma studio och producent som de hade använt när de spelade in föregångaren Ride The Lightning. En skiva som redan den var ett stort kliv uppåt på utvecklingsstegen för Metallica från deras debutalbum Kill 'Em All.

Men med Master Of Puppets ville de ta ytterligare några kliv vidare och bredda sin musik.

Flemming Rasmussen var kanske inte världens bästa producent, men han var ändå den bästa producenten för Metallica just då. För han var själv ett metallfreak som förstod sig på Metallica och vart de ville utvecklas.

Hans hemlighet var att låta Metallica vara Metallica utan att med våld försöka sätta sina egna fingeravtryck på kakan.

Cliff Burton viktig

Men en fråga kvarstår och det är vad som hade hänt med Metallica om inte Cliff Burton hade omkommit. Tyvärr hann han ju inte själv uppleva de stora framgångarna med Master Of Puppets.

Cliff Burtons roll i Metallica som låtskrivare och arrangör var mer betydande än man kanske kunde tro. För att inte tala om hans exceptionella sätt att spela bas.

Master Of Puppets är ett bevis på hur mycket bandet hade utvecklats under de första åren och att de nu hade hittat sig själva. Men hade Metallica senare blivit det kommersiellt enorma band de några år senare skulle bli om Cliff Burton hade fått leva?

Ingen vän av mainstream

Kanske – kanske inte. För Burton var ingen vän av det kommersiella och att band sålde sig själva och började göra kompromisser för att få pengar och framgång. Tvärtom. Han ogillade allt sådant som kan kallas mainstream.

En stor orsak till att Cliff Burton år 1982 lämnade sitt dåvarande band Trauma för att gå med i det nystartade Metallica var att han ansåg att Trauma var på väg att bli för kommersiella.

När James Hetfield och Lars Ulrich bad Burton komma med i Metallica accepterade han på det villkoret att James och Lars flyttade från Los Angeles och till San Francisco där han själv bodde. Annars fick det vara. Vilket de gjorde för de insåg hur viktig Burton var för deras band.

Hade Burton fått leva hade nog Metallica fortsatt att utvecklas och göra artistiskt kompromisslöst utmärkta skivor. Men hade de även då i något skede gått in för att bli mer kommersiella? Det får vi aldrig veta.

Men det vet vi ändå att Master Of Puppets var Cliff Burtons favoritlåt med Metallica.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje