Hoppa till huvudinnehåll

Päivi Istala: Vin i mataffären är inte hälsosamt

Pixel
Pixel Bild: Yle / Erik Vierkens päivi istala

Päivi Istala nådde sin personliga botten för 30 år sedan.
Hon hade druckit i tre dagar och lämnat sin åttaåriga dotter ensam hemma.
Den gången kom en god granne till undsättning och tog hand om dottern. Men för Päivi innebar det en vändpunkt. Det var då hon sökte hjälp för sin alkoholism.

Päivi Istala har pratat öppet om sin alkoholism förut.
Men då hon återkallar händelserna för trettio år sedan så är det fortfarande känslosamt.

- En icke så vacker onsdag gick jag efter jobbet till en krog för att dricka öl, och kom inte hem. Jag gick inte hem på torsdagen eller fredagen heller. Först efter att mina vänner hade blivit oroliga och börjat ringa efter mig gick jag hem. Det var på lördagen. Man kan säga att min lilla dotter var helt ensam de här tre dagarna, och det skäms jag för ännu i dag, säger Päivi och tillägger att hon är för evigt tacksam till grannen som tog hand om dottern.

- Det blev min vändpunkt. Jag var så i botten och jag var så trött. Jag ville inte längre dricka mera. Någonting måste ske.

Päivi vände sig till sin arbetsgivare och fick det stöd hon behövde för att söka vård.

"Förstås älskar alkoholisten sin familj. Men då alkoholismen går för långt så är det nog så att alkoholen är nummer ett och det andra är två, tre, fyra och fem."― Päivi Istala

Numera kallar hon sig nykter alkoholist, och anser att vi måste prata om alkoholen på riktigt, och om det den ställer till med i samhället.

- Vi måste prata om det som är en verklighet för en och en halv miljoner finländare. För det är så många som berörs, säger Päivi och tillägger att med en en alkoholist insjuknar i snitt fem personer i den sjukes närhet i olika former av medberoende.

- Det är familj, vänner, arbetskamrater, chefer. Folk som förklarar och hjälper och ställer upp runt den som dricker, säger Päivi, och understryker att alkoholism är en sjukdom i vars natur det ingår att man inte vill tala om den.

- Tigandet hör till alkoholismens egenskaper, säger hon.

Minister Rehula under hård press

Päivi Istala följer med intresse med diskussionen om att förnya alkohollagstiftningen. Journalisten i henne analyserar situationen politiskt.

- Minister Rehula är säkert under hård press från samlingspartistisk håll, men de här tankarna som förts fram om att sälja vin i mataffärerna tycker jag inte alls om. Det är inte hälsosamt för människorna, säger hon.

- Det är en frestelse. Man kanske tänker att just i dag skall man inte dricka, så går man till matbutiken och så är flaskan där i hyllan. Just då den inte borde vara där, säger Päivi.

- Naturligtvis förstår jag att det inte hjälper att man gömmer alkoholen under disken eller så, om en alkoholist vill dricka så gör han eller hon det. Det är en passion som man inte kan behärska. Men ändå. Det är en onödig frestelse.

Lidandet hos dem som inte har alkoholproblem är ganska litet. Lidandet är mycket större för dem som har dragning till alkohol, de som inte kan behärska det här.― Päivi Istala

Ett argument som ofta lyfts fram då alkoholpolitiken debatteras är att det är orimligt att lagen skrivs med tanke på den minoritet som har problem. Det vill säga varför skall majoriteten lida för att endel lider av ett missbruk?

- Jag tycker nog att lidandet är ganska litet. De som dricker utan att ha problem får nog sin alkohol ändå. Lidandet är mycket större för dem som har ett sug efter alkohol som de inte kan behärska, säger Päivi Istala.

Hurudant är då det här suget efter alkohol? Kan Päivi förklara det?

- Junnu Vainio, kompositören, han har sagt det bäst: "Sä kuulut päivään jokaiseen, sä kuulut aamuun ja iltaan"... Alla trodde att det där var en kärlekssång, men det är det inte Han skriver om alkohol, säger Päivi, och tillägger att Vainio blev nykter under sina sista levnadsår.

Man går till krogen och det känns som att landa i ett sköte där man får vara i fred och ingen kommer och ska ta hand om en.― Päivi Istala

- De flesta alkoholister gör sitt arbete och lever som "alla andra", men då de blir lediga efter arbetsdagen så är det första de tänker på att nu kan jag dricka. Nu går jag till krogen eller tar en flaska med mig hem. Så pågår det, och situationen eskalerar. För dem som har det riktigt svårt faller arbetet bort, och familjen och barnen. Man går till krogen och det känns som att landa i ett sköte där man får vara ifred och ingen kommer och "ska ta hand om en". Och klockan går och man stannar lite längre, och så har man förlorat begreppet om tid och rum, förklarar Päivi.

Kan man älska sin familj, om man beter sig på det här sättet?

- Förstås älskar vi familjen och våra närmaste. Men när det går för långt, då är det nog så att alkoholen är nummer ett och allt det andra är två, tre, fyra och fem. Så blir det. Och det vill man inte säga, så man tiger hellre om saken, säger Päivi och tillägger:

- Alkoholism är inte ett karaktärsfel, utan en sjukdom, och man kan vårda den så att de insjuknade blir - om inte friska - så nästan friska. Men då måste man lyfta katten på bordet och bryta tystnaden.

Är tiden mogen för en liberalare alkohollagstiftning? Specialforskaren Christoffer Tigerstedt, vinexperten Noora Bouix, verksamhetsledaren för Barnavårdsföreningen Pia Sundell och ordföranden för Svensk högerungdom Santeri Vuori diskuterar.

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt