Hoppa till huvudinnehåll

Poeten på rakbladets egg - Petar Matovic från Serbien

Petar Matovic läser dikt
Den serbiske poeten Petar Matovic Petar Matovic läser dikt Bild: © 2015 REX ph: vladimir opsenica, All Rights Reserved Petar Matović

Han växte upp i biblioteket bland sagoböckerna. I skolan sa han inte ett ord. I dag är han en av Serbiens aktiva poeter och betonar kulturen som en väg till samförstånd.

Petar Matovic kommer från Pozega i Serbien och hans dikter har översatts till elva språk. I hemlandet är hans böcker slutsålda. Han säger att litteraturen och kulturen har haft en mirakulös inverkan på honom.

Kriget som inte tar slut

”När jag blir nöjd med mig själv ska jag skriva en dikt”, lyder en av de självironiska raderna i Petar Matovics dikter. Men om det vore så, att dikter skrivs av enbart nöjda författare, skulle det knappast finnas någon poesi. För det är ur rastlösheten, besvikelserna och världar slagna i spillror, som skrivandet banar sin väg. Petar vet vad han talar om, hans uppväxt på Balkan i den lilla staden Pozega i Serbien präglades av osämja, krig och fattigdom. Det är snart tjugo år sen kriget tog slut, men det lever kvar i folks medvetanden, säger Petar Matovic. På ytan kan folk komma överens, men blir det tal om historien är det risk för slagsmål.

Ratko Mladic
Kriget på Balkan är kvar i medvetandet Ratko Mladic Bild: EPA serbisk arméledare

Varför umgås med dem som hatar oss?

Petar Matovic arbetar också som lärare i högstadiet i staden Pozega. Det är otänkbart att försörja sig som författare. Men han kombinerar sin passion för litteratur och jobbet som lärare.

När han initierade ett projekt, där elever från Serbien och Bosnien skulle träffas för att diskutera samtida litteratur, blev barnens föräldrar arga. I synnerhet papporna som hade varit med i kriget på 1990-talet blev rasande och undrade varför deras barn skulle resa till Bosnien, ”till en etnisk grupp som hatar oss”. Men Petar Matovic höll fast vid att litteraturen förenar människor och projektet slutade lyckligt. Krigstraumat kunde för några upplösas och inte föras vidare till nästa generation.

Den lille Petar bland bibliotekshyllorna

Han växte bokstavligen upp på biblioteket. Det fanns i samma hus där han bodde och hans mamma brukade lämna honom där när hon gick på jobb. Hans pappa dog när han var två år och farmodern när han var sex år, så biblioteket blev hans hem på dagarna. Där vistades han upp till åtta timmar i sträck. Modern bad bibliotekspersonalen titta till honom då och då. Han lärde sig läsa tidigt och läste sagor från hela världen. I skolan var han blyg och tyst och hade omåttligt tråkigt, så han började skriva verser för att stå ut. Det var början till författarskapet.

Petar Matovic dricker kaffe
Petar Matovic dricker kaffe Bild: Petar Matovic Petar Matović

Poeten på rakbladets egg

Att skriva lyrik är inte att sluta sig inne i något, det är att kommunicera , understryker Petar Matovic. Dikter kan förmedla stämningar, känslor,skicka ett slags meddelanden som inte kan ha någon annan form.

Genom sina egna dikter har han inte bara lärt sig att få kontakt med andra utan också med sig själv. Han kallar det en form av mirakel att kunna skriva och sedan ge sin text vidare till andra. Med klassiskt modernistiska medel skriver han berättande och reflekterande dikter. Det kan riva till i läsaren när diktjaget undersöker rakbladets egg medan han rakar sig. Det finns ett underliggande hot, men den här poeten leker inte med blod som stänker, han skriver i stället.

Ungerska judar anländer till Auschwitz i maj 1944.
Ungerska judar anländer till Auschwitz i maj 1944. Bild: Deutsches Bundesarchiv. polen

Inte en dikt om Auschwitz

Petar Matovic bodde en tid i Krakow. Han besökte Auschwitz, som ligger nära intill, och blev arg över kommersialiseringen och reklamen för billiga tur- och returresor till platsen. Han blev illa berörd av besökare som betraktade det forna koncentrationslägret respektlöst, nästan som underhållning. Som amerikanskan som kom ut från lägret efter en rundvandring och sa :”It was fun.”

Han kunde inte skriva något om själva Förintelsen. I stället började han tänka på krigsförbrytelserna i sitt eget hemland, kriget på 1990-talet då det forna Jugoslavien upplöstes. Då blev han helt tyst. Den egna närhistorien med sina grymheter och internerade människor gav en tankeställare.

Petar Matovic läser dikter
Petar Matovic uppträder ofta med dikter Petar Matovic läser dikter Bild: Petar Matovic Petar Matović

Jim Jarmuschs stora röda kappsäck

Det är genom sprickorna som det mest angelägna söker sig fram. Att vara ofullständig och vandra omkring räcker. Den vandrande behöver inte ha en storhet som Odysseus eller Ahasverus.

Petar Matovic för den marginella människans talan. Regissören Jim Jarmusch och hans filmer har varit en av inspiratörerna. Filmen Mystery train med en stor röd kappsäck i centrum gav ingivelser till en hel diktsamling. Det finns människor som alltid befinner sig på resa, som söker sin plats men inte hittar dem. Det är de som ger klangen i dikterna. Och de som kallas förlorare är varken tragiska eller patetiska gestalter, menar Petar Matovic. Han ser sig själv som en god förlorare med tillräckligt kärlek till den här världen.

Dokumenterat: Den röda kappsäcken kan du höra här:


eller i Radio Vega 9.3 kl.11.03

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje