Hoppa till huvudinnehåll

Magiska Indrenius-Zalewski och Negendanck charmar än en gång på Svenskis

Thalia är teaterns gudinna och komedins beskyddarinna. Och visst fylls Svenska Teatern av dramatik och skratt då Riko Eklundh samtalar med två av Thalias trotjänare inför en fullsatt salong.

Då någon nedsättande kallade henne för borgarkärring svarade hon:

- Jag är ingen borgare. Jag är en aristokrat!

Det handlar förstås om den legendariska skådespelerskan och teaterdivan Christina Indrenius-Zalewski (född 1938), som blir intervjuad av Riko Eklundh på Svenska Teaterns Amos-scen i del två av serien Thalias trotjänare, den här gången tillsammans med kollegan och likaså publikfavoriten Fred Negendanck.

Kärleken till Thalia och teatern var stor redan då Christina Indrenius-Zalewski var barn. Som sexåring stod hon på scenen för första gången, då på Åbo Svenska Teater. Och hon ville aldrig gå hem, dröjde kvar i syateljén efter föreställningarna och samlade paljetter i små tändsticksaskar. Vare sej hon spelade själv eller satt i publiken fick hennes mamma släpa hem en gråtande Christina från teatern.

Men vad var det riktigt som hände i skoluppsättningen av Hamlet, varför slutade det hela med ett akutbesök till sjukhuset och flera stygn i handen?

Hör också Indrenius-Zalewski berätta om hur hon träffade sin första make Carl-Axel Heiknert på Svenska teaterns elevskola.

- Han var ju din lärare! utbrister Riko Eklundh.

Vilka var hennes favoritroller? Hur var det sedan att jobba tillsammans med sin make? Varför identifierade sej Indrenius-Zalewski med rollen som Maria Callas, förutom att de är födda i samma stjärntecken? Och den där ena scenen i komedin Revisorn, den som folk aldrig skrattade åt - vad var det som hände som äntligen fick publiken att brista ut i gapskratt?


Under diskussionens gång målas bilden av en värdig och bestämd Indrenius-Zalewski upp, en kvinna som alltid har vetat vad hon vill, men som ändå inte är rädd för att också prata om sin egen osäkerhet.

Ryggskada avbröt balettkarriären

Fred Negendanck (född 1937) är dansaren, koreografen och skådespelaren som har stått på scenen och charmat både kvinnor och män i 50 års tid. Under det varma samtalet med Riko Eklundh berättar han om sin barndom, då familjen i samband med andra världskriget i all hast tvingades lämna Finland eftersom fadern var tysk. Det var en barndom på flykt, i takt med den sovjetisk-tyska frontlinen

- Det var en märklig upplevelse, då man var tio-elva år. Det är mycket som fastnar, speciellt i synminnet, säger han om krigsåren.

Se Negendanck berätta om de fruktansvärda krigsminnena - och om hur man håller sej varm då det hänger istappar under sängen.

Med en sådan stormig början på livet, då det enda som fanns var en önskan att överleva, var vägen lång till att bli en av landets mest uppskattade scenkonstnärer. Först måste han lära sej svenska på Bangatans folkskola (numera Cygnaeus) eftersom man inte fick prata tyska öppet.

Före det fick familjens barn inte lämna innergården. Dörrarna till konst- och kulturvärlden öppnades till slut via läraren och mentorn Ann-Marie Häyrén-Malmström, som upptäckte Negendancks konstnärlighet och uppmuntrade honom. Och här har Negendancks berättelse en del likheter med Indrenius-Zalewskis. Han fyttade nämligen snart in hos henne!

- Hon var väl förälskad i dej? säger Eklundh.

- Det är din tolkning! svarar Negendanck kvickt.

Hör honom berätta om hur förhållanet utvecklades till en moderlig kärlek och hur Häyrén-Malmström blev både en slags mecenat och en god vän åt Negendanck. Han berättar också vem har egentligen var kär i.

Och såklart får vi höra om Negendancks väg till Nationalbalettens scen, om hur han vände sina svagheter till en styrka, som sedermera tog honom till Svenska Teatern.

Nytt filmjobb väntar

Både Christina Indrenius-Zalewski och Fred Negendanck pensionerades från Svenska teatern i början av 2000-talet. Riko Eklundh undrar hur det känns att ge upp arbetet i takt med att man åldras.

- Då jag pensionerades tänkte jag gudskelov! Men det har varit många “sista” föreställningar, skrattar Negendanck - som ändå medger att han blir glad varje gång han blir tillfrågad.

Christina Indrenius-Zalewski och Fred Negendanck.
Christina Indrenius-Zalewski och Fred Negendanck i Vildhonung 1986. Christina Indrenius-Zalewski och Fred Negendanck. Bild: Svenska Teatern Christina Indrenius-Zalewski,thalias trotjänare,Svenska Teatern

Indrenius-Zalewski, däremot, tycker att det var alldeles för tidigt!

- Men jag är glad att jag fick tillbringa tid med min andra make Erik Bergman och vara vid hans sida då han blev sjuk. Om jag nu blir tillfrågad och får jobb, får vara i ett teaterhus med mina kolleger, får ha rutiner, så nog är det bättre än att åldras!

Och sista rollen verkar inte vara spelad för dessa två, som i slutet av diskussionen avslöjar något om ett gemensamt filmprojekt de har på gång i Sverige!

Se hela samtalet med Christina Indrenius-Zalewski och Fred Negendanck här!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje