Hoppa till huvudinnehåll

Grodan lägger tusentals ägg

Grodorna samlas i vattensamlingar för att leka i april-juni. De lägger sina ägg i form av stora romklumpar. En groda lägger omkring 1000-3000 grodägg samtidigt, men fienderna är många och bara omkring 5 av 3000 utvecklas till vuxna grodor.

Äggen ser ut som genomskinliga geléklumpar med svarta prickar i mitten. Prickarna är de egentliga äggen. Grodrommen sjunker först till bottnen. När gelén runt äggen suger i sig vatten flyter rommen upp till det varma ytvattnet.

Närbild av grodrom
De svarta prickarna i grodrommen är de egentliga äggen. Närbild av grodrom Bild: Jon Rikberg/Natur och Miljö följ med våren

I varmt vatten utvecklas både äggen och grodynglen snabbare. Utveklingen blir långsammare i kallt vatten. Äggen klarar av några frostnätter men om frosten håller i sig en längre period på våren kan grodrommen förstöras.

Grodynglen utvecklas i genomsnitt på ett par veckor. Grodynglen har inga ben i början, bara en svans. De andas med gälar.

Under sommaren växer grodynglen till små vuxna grodor. Först utvecklas bakbenen, och strax efter dem kommer frambenen.

Samtidigt som benen växer ut, försvinner gälarna. De får lungor och simmar upp till vattenytan för att andas. Men de kan också samtidigt andas genom huden.

Grodyngel
Grodynglen andas med gälar. Grodyngel Bild: Yle/Monica Forssell grodyngel

I Finland finns det två grodarter som till utseendet påminner mycket om varandra: vanlig groda och åkergroda.

Åkergrodans rom stannar kvar på bottnen och flyter sällan upp till ytan.

Arternas rom är svår att skilja åt. Därför duger all grodrom som observation i projektet Följ med våren.

En åkergroda i vatten.
En åkergroda heter på latin rana arvalis. En åkergroda i vatten. Bild: Wikimedia commons åkergroda,Åkergroda,groda

Var hittar du grodor?

Grodor förekommer i hela landet. Så långt i norr som i Kilpisjärvi lever det grodor som klarar av den långa vintern.

Grodor trivs i fuktiga miljöer. Vatten är en förutsättning för deras reproduktion.

Grodorna ställer inte höga krav på vattenkvaliteten. Sjöstränder, näringsrika dammar eller långsamt strömmande bäckar duger alla lika bra som lekplatser. Diken kommer också i fråga.

Alla grodor är fridlysta i Finland. Därför får man inte samla grodrom i burkar. Man kan följa med utvecklingen från ägg till groda från stranden av vattensamlingen.

Vanlig groda, Rana temporaria

Det vanligaste groddjuret i Finland heter vanlig groda. Grodan förekommer i hela landet.

Om man råkar komma till rätt plats i april-juni kan man få en oförglömlig upplevelse, för det är då grodorna leker. Flera hundra hangrodor kan samlas på lekplatsen för att vänta på honorna och stämmer upp i en mäktig grodsång som en jättelik grodkör.

En vanlig groda på ett blad.
En vanlig groda. En vanlig groda på ett blad. Bild: Wikimedia commons Vanlig groda,vanlig groda,groda

En lämplig lekplats är en vattensamling med grunt vatten, t.ex. en damm, en strand, ett dike eller en bäck med svag strömning. Leken kan pågå i flera dagar.

Konkurrensen är hård och en grodhane behöver god tur för att lyckas para sig med en hona och befrukta äggen. Äggen läggs i form av stora romklumpar.

På ett par veckor utvecklas grodynglen. Grodynglen har inga ben i början, bara en svans. De andas med gälar. Under sommaren växer grodynglen till små vuxna grodor.

Först utvecklas bakbenen, och strax efter dem kommer frambenen. Samtidigt som benen växer ut, försvinner gälarna. De får lungor och simmar upp till vattenytan för att andas. Men de kan också samtidigt andas genom huden.

Den vanliga grodan äter maskar, larver, sniglar, insekter och spindlar, men kan också äta upp en annan groda. Grodan går i vintersömn.

De stora genomskinliga grodynglen tillhör den vanliga grodans och de små svarta är den vanliga paddan Bufo bufos yngel.
De stora genomskinliga grodynglen tillhör den vanliga grodans och de små svarta är den vanliga paddan Bufo bufos yngel. De stora genomskinliga grodynglen tillhör den vanliga grodans och de små svarta är den vanliga paddan Bufo bufos yngel. Bild: Wikimedia commons Grodyngel,Vanlig groda,Vanlig padda,grodor

Grodan och köld

Den vanliga grodan klarar sig i några dagar i minus två grader. Vanligtvis går grodorna i dvala för vintern.

Den vanliga grodans kusin den sibiriska salamandern kan klara av köldgrader upp till minus 35 grader. Grodor kan frysa och överleva. En frusen grodas ämnesomsättning har så gott som stannat upp och dess hjärta, blodcirkulation och andning har upphört helt och hållet. Nästan två tredjedelar av vattnet i grodans kropp har frusit.

Grodan producerar ämnen som stoppar nedfrysningsprocessen. Bland annat glycerol och glukos motverkar bildningen av iskristaller som kan spräcka cellväggarna.

Skogsgroda på stenar.
Den nordamerikanska skogsgrodan klarar sig flera veckor i minus sex grader. Skogsgroda på stenar. Bild: Wikimedia commons Skogsgroda,groda

Kännetecken:

Den vanliga grodan är 5-10 cm lång. De två grodarterna som lever i Finland, den vanliga grodan och åkergrodan är svåra att skilja åt.

Färgen på grodorna varierar. Grodorna kan vara beige, ljusbruna, mörkbruna, rödaktiga och ibland nästan svarta eller så kan de ha mörkare fläckar. Undersidan är ljus och utan mönster.

Åkergrodhanen kan under parningstiden vara kraftigt ljusblå.

Experter kan känna igen grodarten genom att titta på knölarna på bakfötterna. Den vanliga grodans nos är lite mer avrundad och åkergrodan blir vanligen inte riktigt lika stor som vanliga grodan. Men vi kan alla skilja arterna åt på grodsången.

Läte:

Den vanliga grodan har ett knarrande, kuttrande spelläte medan åkergrodan skäller nästan som en liten hund.

Åkergrodans kväkande kan också beskrivas som ljudet som uppstår när man sänker en flaska i vatten och luften bubblar fram.

Här kan du lyssna på den vanliga grodan

Källa: Natur och Miljö/Luonto-Liitto
Video: Kari Hautanen

Läs också

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix