Hoppa till huvudinnehåll

Hur började första världskriget?

Första världskriget anses ha börjat efter skotten i Sarajevo år 1914, men mordet på ett ärkehertigpar var inte den enda orsaken till varför Europas länder började förklara krig mot varandra sommaren 1914. En del historiker menar att ett krig kunde ha undvikits och att de bakomliggande tvisterna mellan staterna inte var så grova att man inte skulle ha kunnat undvika ett krig.

Skotten i Sarajevo

Terroristorganisationen Svarta handen hade planerat mordet på Österrike-Ungerns ärkehertig Franz Ferdinand och hans hustru Sophie. Svarta handen var en serbisk terroristorganisation, som hade ett Storserbien som mål. En del av medlemmarna kom från Bosnien som hörde till Österrike-Ungern. Dessa bosniska serber ville att Bosnien skulle anslutas till Serbien. Därför ville man genomföra en terroristaktion mot österrikiska ärkehertigparet då de var på besök i bosniska huvudstaden Sarajevo som då hörde till Österrike-Ungern.

Franz Ferdinand och frun Sopie 5 minuter innan skotten i Sarajevo.
Franz Ferdinand och frun Sopie 5 minuter innan skotten i Sarajevo. Franz Ferdinand och frun Sopie 5 minuter innan skotten i Sarajevo. Bild: Europeana 1914-1918 skotten i sarajevo

En annan orsak var att Franz Ferdinand som var ärkehertig hade planer på att ge utökade rättigheter till den slaviska befolkningen i Österrike-Ungern, vilket skulle möjligen ha minskat på slavernas intresse att anslutas till grannlandet Serbien. Österrike-Ungern hade sedan rysk-turkiska kriget år 1878 tagit Bosnien-Hercegovina som ett protektorat av Osmanska imperiet. Befolkningen i Bosnien bestod av muslimska bosnier, ortodoxa serber och katolska kroater som talade liknande sydslaviska språk. En del av befolkningen föredrog att höra till kungariket Serbien och bland dessa, huvudsakligen bosnienserber, kunde man hitta en del anhängare för terroristorganisationen Svarta handen.

Österrike-Ungern hade också år 1908 gjort Bosnien-Hercegovina från ett beskyddat protektorat till en helt vanlig del av Österrike-Ungern som styrdes som alla andra delar av imperiet. Det här förargade ytterligare grannlandet Serbien som hade intressen i området som hade en stor serbisk befolkning. Serbien hade också tankar om att de sydslaviska folken (kroater, bosnier och serber) i Österrike-Ungern skulle kunna tillhöra slaviska kungariket Serbien, i stället för tysktalande Österrike. Österrike-Ungern var ett mångkulturellt rike med flera olika folkslag och språkgrupper och därför var sådan här nationalism farlig för den habsburgska dynastin (=kejsarsläkten) som styrde riket.

Skotten i Sarajevo illustrerad i den franska tidningen Le Petit Journal den 12 juli 1914.
Skotten i Sarajevo illustrerad i den franska tidningen Le Petit Journal den 12 juli 1914. Skotten i Sarajevo illustrerad i den franska tidningen Le Petit Journal den 12 juli 1914. Bild: Wikimedia Commons skotten i sarajevo

Svarta handen planerade och fullföljde mordet på Franz Ferdinand. En av dem misslyckades med att döda ärkehertigparet med en bomb, men Gavrilo Princip som sköt med pistol vid Latinbron i Sarajevo lyckades mörda det österrikiska tronföljarparet på andra attentatsförsöket. Största delen av terroristerna blev gripna, ställdes inför rätta och dömdes av österrikiska myndigheterna. Princip var 19 år gammal och kunde inte få ett dödsstraff på grund av att han var under 20 år vid tidpunkten av mordet. Han dömdes i stället till ett 20- årigt fängelsestraff (men dog av tuberkulos i fängelset). Många andra terrorister dömdes till döden.

Rättegången efter skotten i Sarajevo.
Rättegången efter skotten i Sarajevo. Rättegången efter skotten i Sarajevo. Bild: Wikimedia Commons första världskriget

Franz Ferdinand hade fått rådet att inte åka till Sarajevo på grund av riskerna. Hans besöksdag inföll på Vidovdan, vilket är Serbiens nationaldag då man firar att en serb enligt en medeltida legend år 1389 mördade osmanska (turkiska) sultanen vid slaget vid Kosovo polje. Det här var en ytterlig provokation enligt en del serber mot Serbien och den serbiska minoriteten i Österrike-Ungern. Franz Ferdinands avsikter var troligen att försöka förbättra slavernas rättigheter i Österrike-Ungern och därför besökte han Sarajevo denna dag.

Det här var troligen också en orsak varför serbiska terrorister ansåg det som en tidpunkt att genomföra en terroristaktion (eftersom utökade slaviska rättigheter i Österrike-Ungern skulle försvåra Serbiens möjligheter att försöka få sydslaviska områden av Österrike-Ungern). Franz Ferdinands avsikter att förbättra minoriteternas ställningar berodde inte nödvändigtvis på pur välvilja eller liberalism, utan på att Österrike-Ungern var en gammal monarki som hade problem med att styra sitt land vars olika språkminoriteter (de som inte talade tyska eller ungerska) bildade en väldigt stor grupp som önskade ha större nationella rättigheter. Därför behövdes reformer.

Krav på Serbien

Efter mordet på ärkehertigparet ställde Österrike-Ungern tio krav på kungariket Serbien, i korthet var de ungefär följande:

Serbien skulle:

1. Förbjuda hattexter i Serbien som var riktade mot Österrike-Ungerns monarki.

2. Förbjuda organisationen Narodna Odbrana eller ”Folkets försvar”.

3. Förbjuda propaganda i serbiska skolböcker och andra skrifter som var riktade mot Österrike-Ungern.

4. Avskeda serbiska militärer och serbiska tjänstmän, vars namn Österrike-Ungern hade på en lista.

5. Att acceptera att representanter från Österrike-Ungern motarbetade serbiska rörelser som var fientliga mot Österrike-Ungern.

6. Att Österrike-Ungern fick delta i undersökningarna av personer som deltagit i mordet på ärkehertigparet.

7. Att Serbien arresterar två serbiska personer (en major och en tjänsteman) som ansågs vara delaktiga i mordet.

8. Att Serbien slutar tillåta vapensmuggling vid gränstrakten.

9. Att Serbien ger en förklaring till Österrike-Ungern varför serbiska tjänstemän uttalat sig fientligt mot Österrike-Ungern.

10. Att Serbien omedelbart fullföljer dessa krav (inom 48 timmar).

Serbien gick med på de flesta kraven helt och hållet eller i modifierad form, men läget tillspetsades, arméerna mobiliserades och Serbien ville inte gå med på alla krav. Serbien började mobilisera sin armé och Österrike-Ungern likaså. Krig utbröt mellan länderna.

Ryssland betraktade Serbien som sin bundsförvant på Balkan. Tidigare hade även flera andra stater på Balkan haft goda förhållanden med Ryssland, men efter Balkankrigen 1912-1913 hade maktbalansen rubbats. Bulgarien hade i första Balkankriget varit missnöjt med sina före detta allierade - Serbien och Grekland - och gick till angrepp mot sina forna allierade för att ta landområden. Bulgarien förlorade i andra Balkankriget mot sina grannar och hade en revanschanda mot sina grannländer på Balkan – bland annat Serbien. Bulgarien hade tidigare fått stöd från Ryssland, men började nu föra en aggressivare politik på Balkan och fann gemensamma intressen med Österrike-Ungern och Tyskland. Bulgarien hade också en egen terroristorganisation IMRO som grundades för att bedriva terroristaktioner i serbiska Makedonien som Bulgarien ansåg som sitt område på grund av befolkningens makedoniska språk som var ganska nära bulgariska. (Denna bulgariska organisation var en av orsakerna varför Svarta handen grundades som en serbisk motsvarighet.)

Serbien hade gjort landvinningar i Balkankrigen 1912-1913. Landet hade tagit områden på Balkan som en gång i tiden hört ett medeltida serbiskt kungadöme och man önskade även större territorier, likt andra stater i samtiden. Österrike-Ungern ville inte att grannlandet Serbien skulle bli för stort. Till exempel Albanien blev en självständig stat år 1912 i Balkankrigen och var i vägen för en serbisk expansion. Österrike-Ungern stödde skapandet av Albanien för att Serbien, som nu sträckte sig till Kosovo och Makedonien i söder, inte skulle nå havet. De serbiska krigsframgångarna i Balkankrigen bidrog till en militarism och en önskan i vissa serbiska kretsar att även utöka det serbiska territoriet till att omfatta områden i exempelvis Bosnien, som hade en delvis serbisk befolkning. Men även andra stater och till exempel Österrike-Ungern hade liknande förhoppningar, Österrike-Ungern hade fått Bosnien-Hercegovina av det sönderfallande Osmanska imperiet, fastän Bosnien-Hercegovina inte hade några etniska, språkliga eller historiska kopplingar till Österrike-Ungern.

Balkan kallades för Europas "krutdurk" under första världskriget.
Balkan kallades för Europas "krutdurk" under första världskriget. Balkan kallades för Europas "krutdurk" under första världskriget. Bild: Wikimedia Commons/ Leonard Raven-Hill balkan

Här är en karikatyr från Balkankrigen 1912-1913 där de europeiska stormakterna försöker hålla locket på kokande kastrullen som innehåller Balkans problem. Balkan kallades för Europas ”krutdurk”.

En dominoeffekt som ledde till första världskriget

Ryssland ansåg år 1914 att Serbien var en av de få allierade på Balkan och ville stöda landet om krig skulle bryta ut mellan Serbien och Österrike-Ungern. När det blev krig mellan länderna började Ryssland mobilisera sin armé för att stöda Serbien.

I och med att Ryssland började förbereda sig till krig mot Österrike-Ungern betydde det att Tyskland skulle dras med i kriget som allierad till Österrike-Ungern. När Ryssland började mobilisera sin armé räknade Tyskland med att Rysslands allierade Frankrike skulle förklara krig mot Tyskland. För att undvika tvåfrontskrig räknade tyska ledningen ut att man först borde koncentrera armén mot Frankrike medan Ryssland mobiliserade och förberedde sin armé. Tyskland anföll alltså först Frankrike.

I samband med anfallet mot Frankrike var det viktigt för Tyskland att kontrollera järnvägarna. En del av järnvägarna mot norra Frankrike gick genom Belgien och det var viktigt för Tyskland att också gå genom Belgien mot Paris. Tyskland räknade med att Belgien skulle släppa tyska armén genom landet, men belgarna vägrade.

Belgien var neutralt och dess neutralitet garanterades av Storbritannien sedan år 1839. Storbritannien kunde ha hamnat i krig med Tyskland på grund av Tysklands anfall mot Frankrike, men landet kunde möjligen ha backat ur i ett krisläge. I och med att de tyska arméerna vällde in i neutrala Belgien vars neutralitet garanterades av Storbritannien ansåg sig Storbritannien nu åtminstone tvunget att gå med i kriget mot Tyskland, särskilt då dess allierade Frankrike och Ryssland redan var inblandade. Storbritannien skickade trupper till Flandern och norra Frankrike för att hjälpa Belgien och Frankrike.

Första världskriget hade börjat, med utgångspunkt i skotten i Sarajevo, men med många andra mer djupliggande tvister och orsaker som låg bakom.

Andra orsaker

Tyskland hade enats under Preussens ledning efter ett krig mot Frankrike år 1870. Då hade tyskarna marscherat in i Paris och förklarat de små tyska furstendömena till ett kejsardöme i spegelsalen i Versailles. Det här förödmjukade fransmännen och Frankrike förlorade landskapet Alsace med staden Strasbourg till Tyskland. (På tyska heter området Elsass.) Frankrike hade en revanschism mot Tyskland.

Tyskarna hade inte varit intresserade av kolonier tidigare under 1800-talet, men ansåg att de behövde dem nu kring år 1900 för att bli en verklig stormakt i klass med Brittiska imperiet. Storbritannien och Frankrike var de två stormakter som lyckats ta största delen av Afrikas yta under slutet av 1800-talet, men Tyskland hade blivit utan större områden.

Även Frankrike och Storbritannien hade varit nära en väpnad konflikt i Afrika då deras arméer möttes i Fashoda i dagens Sydsudan år 1898. Man ville trots allt inte riskera ett krig så i stället fick Storbritannien hålla Egypten och Suez som sitt intresseområde, medan Frankrike fick Marocko som sitt intresseområde. Marocko blev ett franskt protektorat inom ramen för denna överenskommelse, men Tyskland protesterade mot det här. I den första Marockokrisen år 1906 åkte tyska kejsaren Wilhelm II till Tangier i Marocko för att uttrycka sitt stöd till den marockanska sultanen då Frankrike höll på att göra landet till sitt protektorat. Senare år 1911 i den andra Marockokrisen gjorde Frankrike Marocko till en regelrätt fransk koloni och därför skickade Tyskland ett pansarskepp till marockanska hamnstaden Agadir för att uttrycka sitt missnöje.

Storbritannien hade en överenskommelse med Frankrike – eftersom Frankrike accepterade Storbritanniens handlingar i Egypten, accepterade Storbritannien Frankrikes aktioner i Marocko. Länderna hade också slutit ett förbund i Entente Cordiale år 1904 , vilket var ett sätt att förstärka banden ifall Tyskland skulle försöka hota någon dera av länderna.

Denna Entente Cordiale blev början till den ena alliansen inför första världskriget. Frankrike och Ryssland hade funnit varandra i en militär allians år 1892 i och med att de hade en gemensam möjlig fiende i Tyskland. Tyskland hade tagit Elsass (eller Alsace på franska) av Frankrike år 1870 och Bismarck hade ordnat Berlinkonferensen år 1878 för att medla i det rysk-turkiska kriget. Ryssland var missnöjt med Tysklands inblandning i deras intressen på Balkan och i Tysklands expansion och förhållandena mellan länderna försämrades. Bismarck hade tidigare lyckats knyta goda förhållanden till Ryssland, men han avgick från sin kanslersposition under kejsar Vilhelm II:s tid då den nya kejsaren inte kom överens med ”järnkanslern” Bismarck. Storbritannien och Ryssland hade inte alltid kommit överens om sina intressezoner i Asien och vid Medelhavsområdet, men slutligen enades länderna år 1907 så att ententemakterna Frankrike-Storbritannien-Ryssland bildade en trio som brukar kallas för ”Ententen”.

Tyskland och Österrike-Ungern hade redan tidigare förbundit sig i ett liknande arrangemang, där Italien var den tredje parten. (Italien hoppade av under första världskriget och bytte sida.) Innan Storbritannien och Frankrike hade format ententen hade Storbritannien förhandlat med Tyskland åren 1898-1901 om att bli en del av denna gemenskap, men backat ut ur förhandlingarna och senare valt Frankrike och Ryssland i stället.

Tyskland hade också blivit Europas största industriella stormakt och gått förbi Storbritannien (i fråga om produktion) under början av 1900-talet. Tyskland började upprusta sin flotta för att få ännu större makt och sjöfartsnationen Storbritannien kände sig hotad av det här. Den tyska flottans storlek började tävla med den brittiska.

Osmanska imperiet hade under hela 1800-talet haft problem med att reformera sig och olika nationaliteter i imperiet började ställa krav på att få utgöra egna självständiga nationalstater. Det här ledde till uppror som ofta krossades av osmanska militären. När en revolt utbröt mot osmanerna i Bulgarien ansåg sig Ryssland berättigat att blanda sig i, vilket ledde till rysk-turkiska kriget åren 1878-1879. Den ryska armén med sina allierade på Balkan marscherade mot Konstantinopel, men brittiska flottan seglade emot dem för att stoppa dem. Den brittiska flottan krävde att den ryska armén inte skulle gå mot Konstantinopel. Ryssland hade sedan länge försökt nå Konstantinopel (eller på ryska Tsarigrad – kejsarnas stad) och Medelhavet. Storbritannien däremot ville inte ha Ryssland där. Otto von Bismarck som var kansler i Tyskland ordnade en Berlinkongress där man förhandlade om fördelningen på Balkan. Många nya stater bildades på Balkanhalvön. Österrike-Ungern fick Bosnien-Hercegovina som protektorat, men Ryssland var besviket på fredsförhandlingarna och ansåg att de inte motsvarade deras krigsinsatser.

En del menar att kriget kunde ha kunnat undvikas trots skotten i Sarajevo och trots dessa spänningar mellan stormakterna. Det är möjligt. Det här kallas för kontrafaktuell historieskrivning (att spekulera hur det kunde ha gått om det skulle ha hänt på ett annorlunda sätt). Men faktum är att första världskriget utbröt efter en förhållandevis lång period av fred i Europa. När krig sedan utbröt blev det förödande och förändrade Europas historia. Första världskriget följdes av ett andra världskrig och var en av orsakerna till Hitlers missnöje och hat efter hans personliga upplevelser av första världskriget, Tysklands kapitulation och freden i Versailles.

Första världskriget var också kulturellt sett en vändpunkt då de gamla monarkierna i Europa slutligen försvann, eller om de inte försvann helt och hållet ersattes de av demokratiska institutioner eller av diktaturer som hade den egentliga makten. Kulturen blev också mer modernistisk efter första världskriget och kvinnor fick utökade rättigheter med rösträtt och bättre arbetsmöjligheter, delvis på grund av att kvinnorna haft en stor roll som arbetskraft då en stor del av männen stred på fronterna i första världskriget.

Uppgifter

1. Förklara orden: a. entente b. revanschism c. protektorat
2. Vad hade Österrike-Ungern gjort med Bosnien och varför blev Serbien surt över det här?
3. Borde Franz Ferdinand ha låtit bli att åka till Sarajevo om han visste om riskerna?
4. Vad gick Balkankrigen 1912-1913 ut på?
5. Hurdana intressen hade Ryssland på Balkan?
6. Hurdan var utvecklingen i Tyskland före första världskriget?
7. Hurdan rivalitet fanns det mellan Tyskland och Frankrike?
8. Vad hände i Afrika före första världskrigets utbrott?
9. Vad var Marockokriserna 1906 och 1911?
10. Kunde första världskriget ha undvikits med diplomatiska metoder?

Bilduppgift: Nedan ser man en karikatyr på Entente Cordiale. Vad symboliserar personerna? Hurdan bild ger karikatyren av Entente Cordinale?

Karikatyr på Entente Cordinale.
Karikatyr på Entente Cordinale. Karikatyr på Entente Cordinale. Bild: Wikimedia Commons/ John Bernard Partridge entente cordinale

Ordlista

Storserbien = ett Serbien som skulle ha områden som låg utanför serbiska kungadömets gränser på grund av språkliga och politiska orsaker samt Serbiens maktambitioner. Under första hälften av 1900-talet fanns det också finska nationalister som ville skapa ett ”Storfinland” – alltså ett Finland som skulle bestå av områden med invånare som talade finskbesläktade språk i dagens Ryssland (som då var Sovjetunionen).

Protektorat = ett område som försvaras av militären men som inte styrs direkt.

Revanschism = vilja att hämnas.

Entente Cordiale = franska namnet på fransk-brittiska förbundet, vilket betyder ungefär ”hjärtligt samförstånd”. I praktiken var det nästan som en allians, men i diplomatiskt språk som ett lite försiktigare ”samförstånd” som inte direkt förpliktigade till samma förpliktelser som en formell allians.

Osmanska imperiet var ett stort imperium med huvudstad i Istanbul/ Konstantinopel. Imperiet hade fått sitt namn från osmanska turkarna som började erövra områden i Mindre Asien och Balkan från och med 1300-talet och som erövrade Konstantinopel år 1453. En sultan härskade över riket och den härskande klassen bestod huvudsakligen av muslimer, men imperiet hade många olika religioner och språkminoriteter. Kärnländerna i imperiet bestod av turkisktalande och muslimska områden i Anatolien (Mindre Asien). Efter första världskriget splittrades imperiet i olika självständiga stater. De forna kärnområdena i Anatolien blev moderna Turkiet.

Text: Mikael Björk-Winberg

Länktips:
Peter Englunds artikel Första världskriget - En oundviklig katastrof?

Vetamix

  • Glitter, ljus och bjällerklang – julen är vår viktigaste högtid

    Visste du att många jultraditioner inte alls är urgamla?

    Vi tänker ofta att vi firar jul på ett urgammalt sätt, men många av våra traditioner är i själva verket skapade på 1800-talet. Går man tillbaks i tiden längre än så ser julfirandet rätt annorlunda ut, även om vissa delar har bevarats till våra dagar.

  • Lucias blodiga historia

    Vad har utstuckna ögon och lussebullar gemensamt? Jo, lucia!

    Den lucia vi firar nuförtiden är en salig blandning av legender och folkliga traditioner. I dagens luciagestalt finns det spår av blod från Sicilien, Jesusbarn från Tyskland, en vitklädd, glöggbärande man, och mycket mera.

  • Jultraditioner i olika länder

    Julen firas på olika sätt runtom i världen.

    Jul firas på många håll i världen och trots att festen i grunden är den samma, ser traditionerna lite olika ut i olika länder.

Nyligen publicerat - Vetamix