Hoppa till huvudinnehåll

Agneta Pleijel - kluven mitt itu av sina föräldrar

Författaren Agneta Pleijel med glasögon på näsan tittar från sitt håll sett åt vänster.
Författaren Agneta Pleijel. Författaren Agneta Pleijel med glasögon på näsan tittar från sitt håll sett åt vänster. Bild: Magnus Liam Karlsson Agneta Pleijel (Författare)

En av Sveriges främsta författare, Agneta Pleijel, har nu som lite över 70-åring återvänt till sina ungdomsår. I Spådomen – en flickas memoarer berättar hon öppenhjärtligt och laddat om hur det var att växa upp kluven i mitten av sina föräldrars konflikter och skilsmässa.

Pleijels debutroman Vindspejare (1987) innehåller uttalat självbiografiskt material. Den handlar om fem generationer med rötter både i Sverige och i Nederländska Ostindien. Också i romanen En vinter i Stockholm (1997) finns det självbiografiska explicit med.

En del av pärmen till Agneta Pleijels roman En vinter i Stockholm.
En del av pärmen till Agneta Pleijels roman En vinter i Stockholm. 1997. En del av pärmen till Agneta Pleijels roman En vinter i Stockholm. Bild: Norstedts förlag Agneta Pleijel (Författare),bokpärm

Nu i Spådomen tar Pleijel steget fullt ut till sina unga år då hon växte upp i en på ytan harmonisk, borgerlig familj med tre barn, hon själv och de två yngre systrarna. Visserligen flyttar familjen en hel del, det är faderns matematikerliv som för den än från Lund till Stockholm till USA och tillbaka till Lund.

Modern, född på ön Java, är en högutbildad musiker, ett liv som hon med sorg har lämnat bakom sig när hon gifte sig. Den saktmodige faderns och den temperamentsfulla moderns olikheter och ojämlika situation skapar åtminstone en del av grundskevheten i äktenskapet.

Rättegång i det tysta

Pleijel skriver att när föräldrarna grälar är det inledningsvis om saker som verkar begripliga, pengar, byta lägenhet, få spela i fred eller städa undan. Under ytan finns brottsjöar av motsättningar som hon saknar ord för, men vet att det är så.

Under grälen pågår rättegången i flickan, när hon funderar över vem av dem som har rätt. Ömsom placerar hon pappan på de anklagades bänk, ömsom mamman.

Men framförallt placerar hon sig själv där. Ja det landar alltid på samma sätt. Det är henne det är fel på eftersom hon varken kan medla eller vara bägge till lags, något som är en stor plåga för henne.

Författaren Agneta Pelijel sitter som ung på en bensinstation med en bok uppslagen i knät och läser.
Agneta Pleijel läste överallt redan under sin uppväxt. Här på pärmbilden till Spådomen. Författaren Agneta Pelijel sitter som ung på en bensinstation med en bok uppslagen i knät och läser. Bild: Norstedts förlag Agneta Pleijel (Författare),memoarer,ungdomsskildringar,Norstedts Förlagsgrupp,Självbiografi

Att sugas in i den ena förälderns sinnestämningar

När klyftan mellan föräldrarna blir för djup gör det också känslan av att brista i lojalitet alltför stark hos flickan. Nu återstår bara att i tystnad försöka uthärda en sorts triangeldrama där hon som vittnet är den tredje parten.

Flickan blir en mästare i att tolka föräldrarnas sinnestämningar, något som för det ödesdigra med sig att hon får svårt att värja sig och bli helt sin egen och under sin tonårstid finns därför heller inget större utrymme för henne att revoltera.

- När pappa är borta flyter mammas sinnesstämningar rakt in i henne. Det är nära nog outhärdligt. (s 123 i Spådomen).

Mamman förstår nog inte riktigt hur allt drabbar också barnen, säger Pleijel. Istället drar modern dem med sig i sin sorg som om de var på hennes sida. Det gör att minsta närhet flickan känner till fadern blir till något högst illojalt gentemot modern.

Att leva i ovisshet

Länge, länge lever systrarna också i ovisshet om ifall deras pappa har ihop det med Vibeke, mammans musikervän och familjebekant. Och också när pappan flyttar ut går det sedan alltför många år innan han och mamman formellt skiljer sig.

Oklarheterna tynger flickan. Många år försöker hon dessutom få svar på frågor om Gud, om högre krafter och om kärlek verkligen finns.

Flickans faster är den enda verkliga motvikt hon hittar till allt det tunga i hemmet. Tillsammans med en vän får fastern en spådom om att hon en dag i samband med en resa skall möta en mörk man och få barn med honom. Det är spännande för flickan att se att spådomen går i uppfyllselse nästan på pricken.

Men det som framförallt gör intryck på flickan är att se fastern och hennes man verkligen älska varandra.

Pusselbitar faller på plats

Spådomen är en både biografisk och skönlitterär berättelse. I likhet med författaren P O Enquist i Ett annat liv skildrar Pleijel sitt unga jag främst i tredje person.

När hon använder ”jag” ser hon på sig själv med sitt vuxna jag och ju mer hon försonas med sitt unga jag, desto fler gånger skriver hon ”jag”. Det vill säga, Pleijels förståelse för den flicka hon en gång var ökar allt medan texten framskrider.

Recensenten Lina Kalmteg skriver i Svenska Dagbladet att Pleijel verkar ha valt tredje person för att hon har svårt för sitt unga jag och knappt orkar minnas sin uppväxt. Ja att hon använder det perspektivet som ett par mörka solglasögon som skyddar lite från det sjaskiga.

Under mitt samtal med Pleijel berättar hon mycket riktigt att det var väldigt länge som hon tyckte illa om sig själv. Också om ingen begärde att hon skulle lösa föräldrarnas konflikter hade hon känslan av att ha misslyckats. Svårigheterna bar hon dessutom sedan med sig in i sina egna, kommande relationer.

Författaren Agneta Pleijel sitter ute på en bänk.
Agneta Pleijel, författare till Spådomen - en flickas memoarer. Författaren Agneta Pleijel sitter ute på en bänk. Bild: Magnus Liam Karlsson Agneta Pleijel (Författare)

Vägen till förståelse

Att skriva Spådomen har för Agneta Pleijel gett möjligheten att gå tillbaka till den här tiden och så hederligt som möjligt försöka skildra uppväxtårens trauma.

- Inte belasta mig själv, inte belasta mina föräldrar, utan mera sakligt försöka se på de här mönstren som skapades.

Man skriver ju ofta därför att det är något som man inte vet och försöker lära sig mer om, säger Pleijel. I och med Spådomen – en flickas memoarer har hon sett att en hel del av hennes dåliga samveten och skuldkänslor faktiskt inte har något fog.

Agneta Pleijel medverkar i Dokumenterat:


eller i Radio Vega onsdagen den 16 mars, kl. 11.03.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje