Hoppa till huvudinnehåll

Mossfolkets öden och äventyr

Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016)
Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016) Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016) Bild: Yle/Peter Lüttge kim simonsson,mossfolket

När keramikkonstnären Kim Simonsson i en elektrostatisk process applicerade neongul färg på svart keramik blev det ett minst sagt oväntat resultat. Att det blev en grön färg kunde han ännu ha anat men inte att det blev mossgrönt. Och allra minst att ytan blev som mossa.

Försök och misstag är konstnärernas vardag. Ibland blir det bra, ibland sämre. Den här gången blev det bra. Kim Simonsson fastnade direkt för den mossgröna färgen och dess textur. Den skrovliga ytan påminde honom om gamla skulpturer som har stått ute länge och fått en grönärrad yta.

Kim Simonsson är känd sedan tidigare för sina glänsande keramikfigurer med vit eller metallisk glasyr och en otroligt slät och polerad yta med hög finish. När han såg den skrovliga ytan hans experiment gav upphov till fastnade han direkt för den eftersom den var så annorlunda än de övriga ytorna i hans verk.

Kim Simonsson: Golden Sacrificial Deer (2016)
Golden Sacrificial Deer (2016). Ett verk av Simonsson som vi har vant oss vid att se. Kim Simonsson: Golden Sacrificial Deer (2016) Bild: Yle/Peter Lüttge kim simonsson,mossfolket

Mossfolket

Helt kunde Kim Simonsson inte släppa de polerade ytorna. Därför ser man på den just nu aktuella utställningen på Galerie Forsblom i Helsingfors exempel på både hans gamla och hans nya stil. Men mest nog hans nya.

Utställningen heter Lille prinsen och mossfolket. Lillprinsen är ännu slät och futuristisk skulpturerad. Mossfolkets medlemmar däremot är just mossiga. Men inte gamla och mossiga utan unga och mossiga.

Kim Simonsson: Mossflickor
Kim Simonssons mossfolk Kim Simonsson: Mossflickor Bild: Yle/Peter Lüttge kim simonsson,mossfolket

Sin vana trogen har Kim Simonsson byggt en berättelse runt sina figurer. Berättelsen om mossfolket.

Förutom ramberättelsen har sedan varje figur ännu en egen berättelse. Den är inte nedtecknade men när man frågar Kim Simonsson är han hur villig som helst att berätta sagan för oss. Som den om skulpturen som heter Mossflicka och hjort:

Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016)
Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016) Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016) Bild: Yle/Peter Lüttge kim simonsson,mossfolket
Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016)
Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016) Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016) Bild: Yle/Peter Lüttge kim simonsson,mossfolket
Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016)
Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016) Kim Simonsson: Mossflicka och hjort (2016) Bild: Yle/Peter Lüttge kim simonsson,mossfolket

Flugornas herre möter Mad Max 3

Mossfolket utgörs enbart av barn. Barnen tycks leva i naturen och på naturens villkor. De bär på stolta, modiga, tappra och samtidigt glada ansiktsuttryck. De verkar vara den gamla stammens jägare och samlare men representerar på ett underligt sätt samtidigt forn- och framtiden.

När jag frågar efter Kim Simonssons förebilder för skulpturerna får jag till svars: Lord of the Flies och Mad Max 3. Och visst stämmer det. Samhället befolkas och har byggts upp av barn som i William Goldings romanklassiker Flugornas herre (1954) och mossfolkets munderingar påminner i viss mån om dem vi såg på bio i den tredje Mad Max-filmen, Mad Max beyond Thunderdome (1985).

Kim Simonsson: Mossfolket (2015)
Kim Simonsson: Mossfolket (2015) Kim Simonsson: Mossfolket (2015) Bild: Yle/Peter Lüttge kim simonsson,mossfolket

Mötet med mossfolket är ytterst spännande och fantasieggande. Det är som att stiga in i en annan värld när man äntrar galleriet. En hoppingivande och grön fantasivärld som är byggd på egna autonoma villkor. En värld där man gärna skulle vistas i om man skulle få tillträde. Tyvärr äger jag ej tillträde. Jag är alltför gammal.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje