Hoppa till huvudinnehåll

Pocahontas är inte John Smiths rekvisita

sonya lindfors, noble savage
Sonya Lindfors och Amira Kalifa medverkar i föreställningen Noble Savage som har premiär på Zodiak, centret för ny dans, den 15 april. sonya lindfors, noble savage Bild: Zodiak / Ilkka Saastamoinen sonya lindfors

Koreografen Sonya Linfors har sällan sett personer som ser ut som hon själv på scenen. I föreställningen Noble Savage undersöker hon representationen av Den Andra.

Får man beskriva en person som tillhör en ursprungsbefolkning som någon med benknotor i näsan och en fjäderbonad på huvudet? Är de yttre attributen det enda sättet att beskriva Den Andra?

Diskussionen om den såkallade blackface-kulturen har börjat föras på det finländska scenkonstfältet på allvar först under de senaste åren. Hos oss är det fortfarande acceptabelt att en killkomiker målar ansiktet brunt och talar med en lustig accent, för att sedan i sociala medier försvara sej och hävda att det inte har med rasistiska strukturer att göra.

Koreografen Sonya Linfors vill omdefiniera representationen av Den Andra, det som skiljer "oss" från "dem".

John Smiths kamp

- I åratal har jag suttit i publiken och tittat på föreställningar där mänskor som ser ut som jag skildras via stereotypier, säger hon.

I verket Noble Savage på Zodiak, centret för ny dans, tar hon sej an de maktstrukturer som skapar Den Andra. Hur gestaltas det på scenen och på vilket sätt kunde det göras annorlunda. Namnet Noble Savage syftar på den kolonialistiska tanken om den “ädla vilden”. Som en lös dramaturgisk ram finns berättelsen om Pocahontas, den unga urinvånaren och prinsessan som lever fritt i sin lilla by ända tills de vita kolonialherrarna med John Smith i spetsen gör intåg.

Vems berättelser är det vi serveras och vem får berätta dem?

sonya lindfors
Scenkonsten kan antingen reflektera existerande problem eller skapa utopier, menar koreografen Sonya Linfors. sonya lindfors Bild: Yle sonya lindfors

- Traditionellt är det alltid den vita huvudpersonen som står i centrum. Bybornas lidande utgör bara en bakgrund till den vita huvudpersonenens dramaturgiska utveckling, säger Linfors.

Byborna måste nästan dö för att John Smith ska kunna rädda dem och bli en bättre mänska. Den Andra förblir ett offer.

Dystopi eller utopi?

Sonya Lindfors undrar om scenkonsten endast ska spegla den existerande världen med ojämställdhet och förtryck, eller om den också kunde vara utopistisk. I en värld full av krig och hungersnöd kan vi välja att visa de problematiska maktstrukturerna på scenen, men vi kunde också bestämma oss för att skapa en ny verklighet där normerna krossas.

En ny verklighet där vithet inte alltid är utgångspunkten. För när har ni senast sett en föreställning där inte en enda ensemblemedlem är vithyad? Noble Savage är en av ytterst få finländska produktioner med en all black cast.

Ingen mystik

Faktum är att en stor del av det finländska kultur- och scenkonstfältet består av vita mänskor, vita kroppar, vita privilegier. Hur ska vi göra för att ge utrymme för också andra berättelser än våra egna? Hur ska vi ge andra identifieringsmöjligheter?

Enligt Lindfors finns det flera strategier.

För det första behöver våra kulturinstitutioner en större mångfald. Till exempel måste skolorna ta in fler mänskor med olika bakgrund och med olika erfarenheter av världen.

Det handlar om samma mekanismer som skapar ojämställdhet gällande könsfrågor, eller andra förtryck. Om en arbetsgrupp saknar representanter för minoriteter är det lätt att helt enkelt hoppa över den biten eftersom det inte är ett problem för de inblandade. Kvotera in minoriteter om det inte lyckas på andra sätt, det är en bra början.

För det andra behöver vi utbildning representationsfrågor.

- Det ligger ingen mystisk i det här utan det handlar om mycket konkreta frågor och strukturer som man kan lära sej se och bryta, säger Sonya Lindfors.

Konsten behandlar ofta problematiska ämnen och Linfors påpekar att konsten måste få vara fri. Hon ser sitt jobb som helt något annat än till exempel aktivism. En konstnär ska inte behöva göra rätt hela tiden eller vara politiskt korrekt.

- Men vi måste ändå vara medvetna om vad det är vi visar på scenen och varför, säger hon.

Kulturprogrammet Lasso handlar den här veckan om antirasism i praktiken. På Yle Fem onsdag kl. 20 och torsdag kl. 17:25 samt på Yle Arenan.

Mer från programmet

Läs också