Hoppa till huvudinnehåll

Här kommer Pippi Långstrump!

Tommy (Markus Lytts), Pippi (Susanne Marins) och Annika (Carla Fri) har plättkalas.
Plättkalas med Tommy (Markus Lytts), Pippi (Susanne Marins) och Annika (Carla Fri). Tommy (Markus Lytts), Pippi (Susanne Marins) och Annika (Carla Fri) har plättkalas. Bild: Wasa Teater/ Frank A. Unger Pippi Långstrump,teater,barnpjäser,Wasa teater

Vi kan storyn, Pippi Långstrump flyttar in i Villa Villekulla med apa, häst och kappsäck full med pengar. Mamman är i himlen och pappan har försvunnit i en storm på havet. Men Pippi klarar sig på egen hand.

Astrid Lindgren har ju, förutom att hon gett Pippi kappsäcken med pengar, gjort henne till världens starkaste tjej. Hon är snäll också, och det upptäcker grannbarnen Tommy och Annika snart. Med Pippi får de in fart och fläkt i sina välordnade liv.

Att bita sig själv i näsan

Även om Pippi är snäll så tycker hon om att dra helt galna historier. Som när hon lurar poliserna Kling och Klang att när hennes morfar blir arg, då blir han så arg att han biter sig själv i näsan. Varpå poliserna får huvudbry med att försöka förstå och testa hur det kunde lyckas – till publikens stora nöje.

Det är en lekfull föreställning som Agneta Lindroos regisserat på Wasa Teater, där Susanne Marins Pippi drar in alla i omgivningen i sin tolkning av hur saker och ting ligger till eller borde vara.

För att citerar huvudrollinnehavaren Susanne Marins ur en intervju jag gjort med henne, så bemöter Pippi också de hot hon utsätts för (om det så är tjuvar på besök eller Prussiluskan som försöker tvinga henne till barnhemmet) med lek – en lek som ofta börjar med någon av Pippis fabulösa ljugarhistorier.

Och det ges tid för publiken att ta in och förstå vad Pippi gör i sina lekar, hur hon glatt och smart dribblar bort de vuxna och deras förstockade uppfattning om hur en barndom ska levas.

Prussiluskan kommer! (Jonas Begqvist)
Prussiluskan kommer! (Jonas Begqvist) Prussiluskan kommer! (Jonas Begqvist) Bild: Wasa Teater/ Frank A. Unger Pippi Långstrump,Astrid Lindgren,barnpjäser,Wasa teater

Varför inte sova med fötterna på dynan?

Och varför skulle Pippi behöva göra som de vuxna tycker? Låt vara att hon sover med fötterna på dynan och inte går och lägger sig förrän tredje gången hon säger till. Att hon inte steker plättar som man borde eller att hon inte kan pluttifikationstabellen. Vad gör väl det när hon ändå får saker gjorda? Det här är i sanning inspirerande, för att än en gång citera Susanne Marins.

För de flesta av oss är det antagligen Inger Nilssons Pippi från tv-serien, som är den äkta Pippi Långstrump. Också Susanne Marins Pippitolkning har mycket av Inger Nilssons Pippi över sig. Hennes röda flätor spretar som de ska, Heidi Wikar har skapat en kostym med orange förkläde och långa strumpor i olika färger och med stora läderskor på fötterna. Också kroppsspråket påminner mycket om Inger Nilssons.

Utöver det slås jag gång på gång av den vänlighet hon utstrålar. Hennes Pippi är inte överdriven, utan självklar. Hädanefter tror jag att det är Susanne Marins som jag kommer att se framför mig när jag hör talas om Pippi Långstrump.

Det är Pippi som håller i taktpinnen

Uppsättningen är långt Pippis show. Det är hon som leder och för. Som bjuder sina besökare upp till en lustig dans. Vännerna Tommy (Markus Lytts) och Annika (Carla Fri) är mera med som iakttagare, som förundrat och storögt sakteliga börjar förstå sig på Pippi. Deras roll är lite som Bill och Bull, fast på ett snällt sätt.

Dunder-Karlsson (Dennis Hansson) och Blom (Jakob Johansson) sitter uppe på en hylla efter att Pippi tagit ett nappatag med dem.
Dunder-Karlsson (Dennis Hansson) och Blom (Jakob Johansson) sitter uppe på en hylla efter att Pippi tagit ett nappatag med dem. Dunder-Karlsson (Dennis Hansson) och Blom (Jakob Johansson) sitter uppe på en hylla efter att Pippi tagit ett nappatag med dem. Pippi Långstrump,barnpjäser,Wasa teater,Astrid Lindgren

Övriga figurer får mer utrymme, men så är deras karaktärer också roligare och därmed lättare att skruva till. Jonas Begqvists manhaftiga Prussiluska med hatt, blårutig dräkt och vinglande cykel är obetalbar. Liv Nordman, som gör den försiktigt tjattrande apan Herr Nilsson, ger publiken en rejäl dos fysisk teater. Hon hänger i knävecken, stå på huvudet och går aldrig på så raka ben att inte svansen skulle släpa i marken.

Också för poliserna Kling och Klang, spelade av Dennis Hansson och Jakob Johansson som också gör tjuvarna Dunder-Karlsson och Blom, är det fysiska uttrycket viktigt. Redan att de storleksmässigt är stöpta i olika former öppnar upp för det humoristiska.

Också hästen Lilla Gubben (Jonas Bergqvist/Dennis Hansson) får, trots sitt tysta sätt, ganska stort utrymme. Här är det upp till betraktaren att vara uppmärksam och notera vad hästen gör på scenen. Än läser den en bok med bakbenen skönt vilande på en pall, än gör musikern Eero Paalanen den sällskap och ställer sig i något hörn och spelar trombon.

Intressant är också att statistrollerna görs av studerande från scenkonstlinjen vid Yrkeshögskolan Novia.

Hur sprida höjdskräck?

Scenografin, gjord av Heidi Wikar och teaterns snickarmästare Jeremy Crotts, består av ett Villa Villekulla uppdelat i olika bitar. På en scenkant finns verandan, på en annan sovrummet. I mitten visas olika delar av villan vid olika tillfällen.

Mest fascinerande ur scenografins synvinkel är scenen då Pippi lurar upp de höjdrädda poliserna på villans tak. Taket ligger på scengolvet, men för att komma dit klättrar de på en rörlig stege som far upp och ner genom scengolvet. Väl uppe på taket känns polisernas skakiga ben trovärdiga och Pippis mod förunderligt. Scenografin har också fristående delar som tas in när det behövs, som ett fönster att kika in genom eller en dörr som plockas fram när tjuvarna ska ta sig in hos Pippi.

Mera djup i berättelsen

Wasa Teaters Pippi Långstrump bjuder oss i salongen på många fniss och barnpubliken håller koncentrationen på topp hela vägen. Det är livfullt och ibland kommer ett annat tempo in, när saker börjar ske i slowmotion. Under första akten känns vägen och målet dock lite oklart. Händelser radas upp efter varandra, när karaktärer ska introduceras och mötas.

Pappa, du kom! (Susanne Marins och Dennis Hansson)
Pappa, du kom! (Susanne Marins och Dennis Hansson) Pappa, du kom! (Susanne Marins och Dennis Hansson) Bild: Wasa Teater/ Frank A. Unger Pippi Långstrump,Astrid Lindgren,Wasa teater,barnpjäser

Men så småningom får vi fler dimensioner. Vi märker att Pippi inte bara är drivande och stark, hon är också ganska ensam. Även om hon litar på att hennes pappa kommer att söka upp henne, så finns där en saknad och kanske också ett litet tvivel. Med det når vi ett annat djup. Och när Pippis pappa till sist anländer orsakar det inte bara glädje. Pippi har två liv. Vilket ska hon välja?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje