Hoppa till huvudinnehåll

Mannerheims tal till sina soldater vid vinterkrigets slut

Vinterkriget upphörde den 13 mars 1940. Överbefälhavare Mannerheims dagorder till Finlands soldater lästes i radion både på finska och svenska dagen därpå.

Den 13 mars 1940 slöts Moskvafreden, med svåra fredsvillkor. Det blev också bara en tillfällig fred.

Överbefälhavare och marskalk Mannerheim skrev en dagorder till soldaterna i Finlands armé.

Fred har slutits mellan vårt land och Sovjet-Ryssland. En hård fred som till Sovjetunionen utlämnat så gott som varje slagfält på vilket ni gjutit ert mod för allt vad vi skaffat dyrt och heligt.― Överbefälhavare Mannerheim

Dagordern lästes upp i radion den 14 mars, på finska av Lauri Vennola och på svenska av Christoffer Schildt (börjar vid 08:15). Ebba Jacobson-Lilius var radioanmälare den dagen. Det var en känslosam dag, men som anmälare måste man hålla sig lugn och inte gråta i sändningen.

Radioanmälare Ebba Jacobson-Lilius i radiohuset på Fabiansgatan
Ebba Jacobson-Lilius Radioanmälare Ebba Jacobson-Lilius i radiohuset på Fabiansgatan Bild: Yle Kuvapalvelu anmälare

Radiosändningen inspelades på en lackskiva men skivan försvann. Den hittades först 2016, 76 år senare, i Norges nationalbibliotek. Läs mera om den spännande jakten på inspelningen i Katja Hilska-Keinänens blogg (på finska).

Mannerheims dagorder från 14.3.1940

Soldater av Finlands ärorika armé.

Fred har slutits mellan vårt land och Sovjet-Ryssland. En hård fred som till Sovjetunionen utlämnat så gott som varje slagfält på vilket ni gjutit ert mod för allt vad vi skaffat dyrt och heligt.

Ni ville ej kriget, ni älskade freden och arbetet. Men kampen blev er påtvingad och i den har ni uträttat stor verk. Mer än 15000 av er som drog ut komma ej att återse hemmet och hur många äro ej de som för alltid förlorat sin arbetsförmåga. Men ni har även utdelat hårda slag, om ett par hundra tusental av edra fiender nu ligga under den frusna drivan eller med brusten blick stirra mot vår stjärnhimmel så är felet icke ert. Ni hatade dem ej, ni ville dem intet ont, ni följde endast krigets hårda lag att döda eller dö.

Soldater, jag har kämpat på långa slagfält men jag har ännu ej sett er like som krigsmän, jag är stolt över er som ni vore mina egna barn lika stolt över mannen från tundrorna i norr, som över sönerna från Österbottens vida slätter, Karelens skogar, Savolax leende bygder, Tavastlands och Satakuntas rika gårdar, Nylands och egentliga Finlands björkomsusade hagar. Jag är lika stolt över fabriksarbetare och den fattiga stugans son som över den rike mannens insats.

Jag tackar er alla, officerare, underbefälskap och manskap, men jag vill särskilt framhålla reservofficerarnas mod, deras pliktuppfyllelse och den skicklighet med vilken de skött ett yrke som egentligen ej var deras. Också har deras offer procentuellt utgjort krigets största, men de har givit med glädje och aldrig svikande pliktkänsla.

Jag tackar officerarna i städerna för skicklighet och outtröttligt arbete och sist tackar jag mina närmaste medarbetare som i många fall gjort det omöjliga möjligt.

Jag tackar Finlands arme med alla dess vapenslag som i ädel tävlan utfört så vackra bragder från krigets första dag, för den djärvhet med vilken de gott i anfall mot en okänd fiende och för den seghet med vilken de hakat sig fast vid varje bit av fosterjorden. Förstörandet av mer en 1500 ryska tanks och även 700 flygmaskiner, tala om hjältedåd som ofta utförts av ensamma män.

Med glädje och stolthet tänker jag på Finlands lottor och deras insats i kriget. Det offervilja och oförtrutna arbete på olika områden vilket frio tusentals män till stridslinjerna. De har med sin upphöjda anda sporrat och stött armén vars tacksamhet och uppskattning är till fullo förvärvat.

En hederspost har de tusentals arbetare beklätt vilka under krigets bittra tid troget och ofta som frivilliga under flyganfalla stått vid sina maskiner förfärdigande materiel för armens behov. Jag tackar eder alla på fosterlandets vägnar. Trots allt mod och all offervillighet har regeringen nödgats göra fred på hårda villkor vilket dock har sin förklaring.

Vår arme var liten, reserver otillräckliga, vi voro ej rustade för ett krig med en stormakt. Medan våra tappra soldater försvarade våra gränser gällde det att med övermänskliga ansträngningar anskaffa det som brast att bygga upp de försvarslinjer som ej finno att söka den hjälp som ej kom. Det gällde att skaffa vapen och utrustning och det i en tid då vårt land med febrig iver rustade sig mot den storm som storm som nu sveper över världen.

Edra bragder har väckt beundran utöver världen, och efter en 3,5 månaders krig stod vi fortfarande så gott som ensamma. Vi har ej lyckats få annan utländskt hjälp än två med artilleri och flyg förstärkta bataljoner till vår front. Medan våra egna i kamp dag och natt utan möjlighet till avlösning fått taga emot ständigt nya fiendes formationers angrepp till långt över den fysiska och psykiska bristningsgräns.

När en gång detta krigs historik skrives skall världen se vilka bragder ni utfört. Tyvärr har de storartade löften om hjälp som västmakterna givit oss ej kunnat fullföljas genom att våra grannar av omsorg av eget hus förvägrat deras trupper rätt till genomfart. Efter 16 veckors blodiga strider utan vila dag eller natt står i denna stund vår arme obesegrad mot en fiende som de enorma förlusterna till trots endast vuxit i antal.

Vår hemmafront där otaliga flygangrepp sprett död och fasa bland kvinnor och barn har ej heller sviktat. Våra brända städer och i ruiner lagda byar långt bakom fronten ända till våra gränser i väster är ett talande bevis på att var detta folk fått utstå under de månader som gott. Vårt öde är hårt då vi nödgas utlämna åt en främmande ras med annan livsåskådning och andra moraliska värden land där vi under sekler i svett och möda brutits byggt. Men vi skola taga hårda tag för att inom de som återstår sänka ett hem åt dem som blivit hemlösa och bättre existensvillkor för alla och vi skola som förut vara färdiga att försvara det mindre fädernes landet med samma beslutsamhet och kraft med vilken vi försvarat vårt odelade fosterland.

Vi har det stolta medvetandet att ha en historisk vision som vi fortfarande fylla att skydda den västerländska civilisationen som sedan sekler varit vår arvedel. Men vi veta också att vi till sista penningen har betalat den skuld i vilken vi stått till västerlandet.

Mannerheim

Lue Mannerheimin päiväkäskyä 14.3.1940 (suomeksi)

Suomen kunniakkaan armeijan sotilaat.

Rauha on solmittu maamme ja Neuvosto-Venäjän välillä, ankara rauha, joka on Neuvosto-Venäjälle luovuttanut melkeinpä jokaisen taistelukentän, millä te olette vuodattaneet vertanne kaiken sen puolesta, mitä me pidämme kalliina ja pyhänä.

Te ette ole tahtoneet sotaa, te rakastitte rauhaa, työtä ja kehitystä, mutta teidät pakotettiin taisteluun, jossa olette tehneet suurtöitä, tekoja, jotka vuosisatoja tulevat loistamaan historian lehdillä.

Yli 15 000 teistä, jotka lähditte kentälle, ei enää näe kotejansa, ja kuinka monet ovatkaan ainiaaksi menettäneet työkykynsä. Mutta te olette myös jakaneet kovia iskuja, ja kun nyt parisataatuhatta vihollistamme lepää hangessa ja tuijottaa särkynein katsein tähtitaivaallemme, ei syy ole teidän. Te ette heitä vihanneet ja tahtoneet heille pahaa, vaan seurasitte sodan ankaraa lakia, tappaa tai kuolla itse.

Sotilaat! Olen taistellut monilla tantereilla, mutta en ole vielä nähnyt vertaisianne sotureita. Olen ylpeä teistä kuin olisitte omia lapsiani, yhtä ylpeä tuntureitten miehestä Pohjolassa kuin Pohjanmaan lakeuksien, Karjalan metsien, Savon kumpujen, Hämeen ja Satakunnan viljavien vainioitten, Uudenmaan ja Varsinais-Suomen lauheitten lehtojen pojasta. Olen yhtä ylpeä uhrista, jonka tarjoaa köyhän majan poika siinä kuin rikaskin.

Kiitän teitä kaikkia, upseereita, aliupseereita ja miehistöä, mutta tahdon erikoisesti painostaa reserviupseerien uhrautuvaa uljuutta, heidän velvollisuudentuntoaan ja etevyyttään, millä he ovat täyttäneet tehtävän, joka ei alkuaan ollut heidän. Niinpä on heidän uhrinsa prosenttimäärältään sodan korkein, mutta se on annettu ilolla ja horjumattomalla velvollisuudentunnolla.

Kiitän upseereita esikunnissa, heidän taidostaan ja uupumattomasta työstään, ja lopuksi kiitän lähimpiä apulaisiani, yleisesikunnan päällikköä ja päämajoitusmestaria, armeijan päälliköitä, armeijakuntien päälliköitä ja divisioonien komentajia, jotka usein ovat tehneet mahdottomasta mahdollisen.

Kiitän Suomen armeijaa kaikkine aselajeineen, jotka jalossa kilpailussa ovat suorittaneet sankaritekoja sodan ensi päivistä saakka. Kiitän rohkeudesta, millä se on käynyt päin monin kerroin ylivoimaista vihollista, joka on ollut varustettu osittain tuntemattominkin asein, ja sitkeydestä, millä se on pureutunut jokaiseen tuumaan kotimaan kamaraa. Yli 1500 venäläisen hyökkäysvaunut ja yli 700 pommi- ja hävittäjäkoneen hävittäminen kertoo sankaritöistä, joita usein ovat suorittaneet yksityiset miehet.

Ilolla ja ylpeydellä ajattelen Suomen lottia - heidän uhrimieltään ja uupumatonta työtään eri aloilla, mikä on vapauttanut tuhansia miehiä tulilinjoille. Heidän jalo henkensä on kannustanut ja tukenut armeijaa, jonka kiitollisuuden ja arvonannon he täysin ovat saavuttaneet.

Kunniapaikalla ovat myös sodan ankarana aikana seisoneet ne tuhannet työläiset, jotka usein vapaaehtoisina ilmahyökkäystenkin aikana ovat tehneet työtä koneittensa ääressä valmistaen armeijalle sen tarpeita, sekä ne, jotka herpaantumatta vihollisen tulessa ovat työskennelleet asemien varustamisessa. Kiitän heitä isänmaan puolesta.

Huolimatta kaikesta rohkeudesta ja uhrimielestä on hallitus ollut pakotettu tekemään rauhan kovilla ehdoilla, mikä kuitenkin on selitettävissä. Armeijamme oli pieni ja sen reservit ja kaaderit riittämättömät. Ei oltu varustauduttu sotaan suurvaltaa vastaan. Urhoollisten sotilaittemme puolustaessa rajojamme oli ylivoimaisin ponnistuksin hankittava sitä mitä puuttui. Oli rakennettava puolustuslinjoja, joita ei ollut. Oli koetettava saada apua, jota ei tullut. Oli hankittava aseita ja varusteita, aikana, jolloin kaikki maat kuumeisesti varustautuivat myrskyä vastaan, joka vyöryy yli maailman. Teidän sankaritekonne ovat herättäneet ihailua yli maiden, mutta kolme ja puoli kuukautta kestäneet sodan jälkeen olemme edelleen melkein yksin. Emme ole saaneet enempää kuin kaksi vahvistettua pataljoonaa tykistöineen ja lentokoneineen ulkomaista apua rintamillemme, joilla omat miehemme taistelussa yötä päivää ilman vaihdon mahdollisuutta ovat saaneet ottaa vastaan yhä uusien vihollisvoimien hyökkäykset ponnistaen ruumiilliset ja henkiset voimansa rajattomiin asti.

Kun tämän sodan historiaa kerran laaditaan, tulee maailma tuntemaan teidän työnne.

Ilman aulista apua aseissa ja varusteissa, mitä Ruotsi ja Länsivallat meille ovat antaneet, olisi tähänastinen taistelumme ollut mahdoton vihollisen lukemattomia tykkejä, hyökkäysvaunuja ja lentokoneita vastaan.

Valitettavasti ei suuriarvoista lupausta avusta, minkä Länsivallat antoivat, voitu toteuttaa, kun naapurimme itsestään huolehtien kielsivät joukoilta oikeuden läpikulkuun.

Kuudentoista viikon veristen taistelujen jälkeen ilman yön ja päivän lepoa seisoo armeijamme vielä tänä päivänä voittamattomana vihollisen edessä, joka hirveistä tappioistaan huolimatta on kasvanut lukumäärältään, eikä kotirintamammekaan missä lukemattomat ilmahyökkäykset ovat levittäneet kuolemaa ja kauhua naisten ja lapsien keskuudessa, ole horjunut. Poltetut kaupunkimme ja raunioitetut kylämme kaukana rintaman takana, vieläpä lansirajoillamme, ovat näkyviä todisteita tämän kansan kärsimyksistä kuluneina kuukausina.

Kohtalomme on kova, kun olemme pakotetut jättämään vieraalle rodulle, jolla on toinen maailmankatsomus ja toiset siveelliset arvot, maan, jota vuosisatojen hiellä ja vaivalla olemme viljelleet. Mutta meidän on otettava kovat otteet voidaksemme siellä, mitä meillä on jäljellä, valmistaa kodin niille, jotka ovat tulleet kodittomiksi, ja paremmat toimeentulomahdollisuudet kaikille, ja meidän tulee olla kuten ennenkin valmiina puolustamaan pienempää isänmaatamme samalla päättäväisyydellä ja samoin kovin ottein, millä olemme puolustaneet jakamatonta isänmaatamme.

Meillä on ylpeä tietoisuus siitä, että meillä on historiallinen tehtävä, jonka me edelleen täytämme: länsimaisen sivistyksen suojaaminen, joka vuosisatoja on ollut meidän perintömme, mutta me tiedämme myös, että olemme viimeistä penniä myöten maksaneet velan, mikä meillä siitä länteen on ollut.

Mannerheim

Finland i krig

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Lotsen är livvakt på haven

    Lotsarnas historia fram till 1994.

    Finlands skärgård är svår att navigera i. Fartyg manövrerar förbi många öar och grund. Därför är lotsarna viktiga. I dokumentären "Med havet som arbetsplats" (1994) av Bosse von Willebrand och Rikard Thölix får vi höra lotsarnas historia.

  • Att vara lots i Pellinge

    En bit finlandssvensk lotsvardag från Pellinge 1960.

    Hur är det att vara lots och hjälpa fartyg? Se en bit finlandssvensk lotsvardag från Pellinge 1960.

  • Fraktfartyget m/s Pamela

    Vidar reser runt Östersjön och fraktar varor.

    Far och son Tollander har ett rederi. Pappa Ingmar Tollander sköter businessen i land, medan Vidar reser runt Östersjön och fraktar varor.

  • Med m/s Norrö från Kotka till Antwerpen

    Finlandssvensk vardag till sjöss från 1961.

    Carl Mesterton tar oss med på lastfartyget m/s Norrö från Kotka till Antwerpen och vi får uppleva finlandssvensk vardag till sjöss från 1961.

  • Översvämningar i Helsingfors 1948

    Människor vadade och bilar girade fram längs Esplanaden.

    I september 1948 åstadkom höstregnen stora översvämningar i Helsingfors centrum. Människor vadade och cyklar och bilar girade fram längs kullerstenarna på Esplanaden.

  • Med blicken på flyttfåglarna

    Fåglarna flyger tusentals kilometer och vilar ibland.

    Över 200 miljoner fåglar flyttar från Finland varje höst, och återvänder på våren. Fåglarna flyger tusentals kilometer och vilar bara på vissa utvalda ställen.

  • Höststormar från förr

    Höststorm i Helsingfors 1956 och 1970.

    I en kort stumfilm av Veikko Itkonen inbjuds vi till ett riktigt äventyr när en höststorm ryter fram över Helsingfors 1956. Och i fina färger får vi se stormen ryta till över havet 1970.

  • Fårskall och storslakt 1955

    Följ med till ett spännande fårskall på Björkö.

    Följ med till ett spännande fårskall på Björkö i oktober 1955. Alla fåren skall in från holmarna för att klippas och slaktas.

  • Ett liv på Jurmo är fiske och en kamp med naturen

    Se reportage från 1960-talet och framåt.

    I de sydligaste åboländska utskären ligger Jurmo. De sju människor som bor här året om 1969 har inte stora pretentioner på sin tillvaro. Fisket är det som sysselsätter dem.

  • Trattkantarellsås över öppen eld

    En korg full med trattkantareller man har plockat själv!

    En korg full med trattkantareller man har plockat själv, en stekpanna, en lägereld och smör. Det är allt man behöver för en underbar måltid i skogen.

  • Undvik giftiga svampar!

    Vita svampar skall man lämna i skogen.

    Undvik alla vita svampar. Och lär dig ordentligt vilka svampar som är giftiga. Osäkra svampar kan man lägga i en plastpåse eller lämna i skogen. Det är svampexperternas råd.

  • Militärkuppen i Chile 1973 skulle rensa landet från oliktänkare

    Den 11 september 1973 tog general Pinochet makten i Chile.

    Den 11 september 1973 gjorde general Augusto Pinochet och hans junta en militärkupp i Santiago de Chile. President Salvador Allende störtades. General Pinochet började en sjutton år lång militärdiktatur där oliktänkare och vänstersinnade förföljdes. Militärkuppen hade starkt stöd av USA.

  • Höstvisa med Bo Andersson

    "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna..."

    "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut...." Erna Tauros och Tove Janssons vemodiga Höstvisa är en sång som väl varje finlandssvensk har sjungit.

  • Höstvisa med Cumulus och von Weymarn

    Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött

    "Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena..." Erna Tauros och Tove Janssons vemodiga Höstvisa är en sång som väl varje finlandssvensk har sjungit.

  • Ior Bock och Lemminkäinens tempel

    Lemminkäinens bolag grävde efter en skatt i Sibbo.

    Ior Bock menade att finskan och svenskan är världens urspråk och att Lemminkäinens tempel ligger i Sibbo. Ior Bocks fascinerande berättelser fick Lemminkäinens bolag att börja gräva efter Kalevala-guld i Sibbo och Rundradions bil att köra i diket.

  • Ariadne - en labyrintisk mardröm av Walentin Chorell

    Vilsna mänskor söker kärlek i ett labyrintiskt ämbetsverk.

    I pjäsen Ariadne av Walentin Chorell söker vilsna människor (Lasse Pöysti och Nisse Brandt) efter kärlek och mänsklig närhet, medan de tappar bort sig i ett mardrömslikt ämbetsverk.

  • Våren 1986 spred Tjernobyl radioaktivitet och skräck

    Tjernobylolyckan 1986 räknas som den värsta någonsin.

    Natten till lördagen den 26 april 1986 exploderade en av reaktorerna i kärnkraftverket i Tjernobyl. Moln med radioaktiv strålning spred sig i östra Europa och Norden. Men i Finland ville myndigheterna inte skapa panik.

  • Svetlana Aleksijevitj om sovjetmänniskan efter Tjernobyl

    Svetlana Aleksijevitj talar om sovjetmänniskan 1998.

    Den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj vill ge så kallade “vanliga människor” en röst i litteraturen. Inför varje verk har Aleksijevitj samtalat med hundratals personer om livet i och efter Sovjetunionen. Här diskuterar hon 1998 om Vitrysslands historia och framtid.

  • Att leva i Tjernobyls skugga

    I Pripjat och Ditjatk på 2000-talet.

    I dag breder ödemark ut sig kring Tjernobylkraftverket. På tjugo år har städerna kring kärnkraftverket börjat återgå till naturen. Trots det finns det fortfarande folk som väljer att bo kvar nära Tjernobyl.

  • Konsekvenser av en kärnkraftsolycka

    Veckans Puls 1986 granskar följderna.

    Några dagar efter olyckan i Tjernobyl funderar man på konsekvenserna av en olycka av det här slaget. Vad händer i Ukraina och Kreml, och hur kan Finland skydda sig?

  • Stålmannen Viljami Hautaviita

    Finlands starkaste man från Lappfjärd.

    Viljami Hautaviita från Lappfjärd fascinerade Österbotten och hela Finland genom att böja järnspett och hästskor samt dra bussar med tänderna. Hautaviita berättar anekdoter om tandläkarbesök och om sina kostvanor: mjölk, rågbröd eller ett halvt kilo smör samt några pilsner.

  • Hundens bästa vän

    En "kusligt gripande dokumentär om hundar och människor".

    En hund är alltid en ärligare och bättre vän än en människa påstår många av de intervjuade i Peter Berndtsons kusligt gripande dokumentär om hundar och människor.

  • Bysmeden i Köklax

    Hjalmar Tallberg smider, sjunger och berättar anekdoter.

    Hjalmar Tallberg är sjätte generationens smed. Här talar han om smedsyrket och om inbördeskriget och den ryska parentesen. Dessutom sjunger han och berättar anekdoter.

  • Fogeli kuvar sin rädsla med sprit

    En alkoholist hittar alltid ett svepskäl att börja dricka.

    En alkoholist hittar alltid ett svepskäl att börja dricka, berättar Kaj "Fogeli" Fogelholm. Kaj Fogelholm är rädd, mest rädd är han för sig själv. Därför får han aldrig något till stånd, han lämnar allt på hälft.

  • Jussarö - gruvan i havet

    En fascinerande färd till Jussarö gruva under havet.

    Redaktörerna Henrik Cederlöf och Lars Biström tar oss med på en fascinerande färd till Jussarö gruva 1965.

  • Morgonpromenad i Helsingfors

    Se en poetisk film då staden vaknar en morgon år 1960.

    Antero Ruuhonen och Stig Törnroos har gjort en poetisk film där Helsingfors vaknar. Vi får se förälskade par, duvor, torgförsäljare och vackra byggnader i ett Helsingfors 1960.

  • Till minnet av Markus, nästan 5 år

    Efter det första sorgeåret vet man vad det är att sörja

    När det första sorgeåret är till ända vet man vad det är att sörja, säger Gösta Karf i den här sorgliga men vackra dokumentären om ett litet barns död. Lilla Markus Karf omkom i en våldsam bilbrand hemma på gården i Jakobstad år 1986.

  • Att bli sjukskötare

    Vi besöker Vasa sjuksköterskeskola.

    Här besöker vi Vasa sjuksköterskeskola, där över hälften av sjuksköterskorna i vårt land utbildades 1963. Vi får se skolan som är bunden med Vasa centralsjukhus.

  • Mormonmissionärer i Finland, Jakobstad

    Den unga amerikanen David Stokes är på missionsresa.

    "Well, here I am in Pietarsaari", börjar den unga amerikanen David Stokes sin dagbok. Han är på missionsresa i Finland, Jakobstad och skall sprida ordet om Jesu kristi kyrka av sista dagars heliga, eller mormonkyrkan.

  • Jakobstad - en stad som andra

    Ywe Jalander vill tränga djupt in i stadens hjärta.

    Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

  • Kvinnorna på Själö

    Mikaela Weurlander om sorgliga kvinnoöden på Själö.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • Ett hårt liv som cirkusartist

    Bakom cirkusens spännande magi ligger hårt arbete

    Bakom cirkusens spännande magi ligger ofta hårt arbete och ett fattigt liv. På 1970-talet var det så gott som omöjligt att försörja sig som cirkusartist

  • Sovstad - idyll eller dystopi?

    Hur ser verkligheten i förorten ut bakom fasaderna?

    Invånarna i förorterna bor i en trygg miljö där barnen kan leka fritt. De har nära till storstaden och naturen. Men hur ser verkligheten ut bakom fasaderna?

  • En kommunalläkares vardag i Borgå

    Bråda tider för kommunalläkare Olof Palmgren i Borgå 1962.

    Det är bråda tider för kommunalläkare Olof Palmgren i Borgå 1962. Redaktör Pontus Nordling har gjort en dramatisk film där vi får följa med Palmgrens arbete.

  • Kent från Jakobstad

    Kent åker till Stockholm från Jakobstad för att bli känd.

    Vi möter Kent han som åker till Stockholm från Jakobstad för att bli känd. Saker och ting går inte riktigt som han hade tänkt sig.

  • Den finska hästen är snabb, stark och uthållig

    Ingen häst är som den finska hästen.

    Det starka finska kallblodet är Finlands stolthet. Som en trogen arbetshäst hjälpte finnhästen till att bygga upp den nya republiken, många var hästarna som kämpade i krigen och som snabbaste kallblodet i världen har den finska hästen blivit travbanans regent.

Nyligen publicerat - Arkivet